Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 9 mars 1954 - Skånes naturtillgångar, av Gustaf Troedsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Fig. 6. Kaolinbrottet på Ivön; överst t.h. (beväxt och
stenigt) det nu utbrutna kalkberget.
lera avsatte sig i nordöstra Skåne, avlagrades
kal-kiga sediment i sydvästra delen av landskapet.
Så småningom utbredde sig dessa kalkiga
havs-avlagringar ända upp till Skånes nordöstra hörn,
till Blekinge och södra Halland (fig. 5), kanske
längre. De har genom sin vita färg givit namn åt
hela formationen.
Verklig skrivkrita finns dock bara i sydvästra
Skåne. I Höllviken är den 500 m mäktig, men
där liksom i Malmö täcks den av en annan vit
men fast kalksten, danienkalk, som bryts vid
Limhamn, östra Torp och förr även vid
Klagshamn.
Den krita, som bryts vid Kvarnby, ligger som
väldiga skivor i morän, ditförda under istiden.
Man känner ett 40-tal sådana förekomster, alla
belägna mellan Kvarnby och Jordberga. Den
skrivkrita, som ligger i ursprungligt läge under
danienkalken, träffas först på ett djup av 30—
50 m och har hittills ansetts oåtkomligt för
ekonomisk exploatering.
Någon brist på kalk behöver ej befaras i Skåne.
Den finns i små mängder i silurformationen och
i outtömliga förråd i kritan.
Urbergets kaolinisering
Under de långa landperioderna efter silurtiden
har urberget i Skåne utsatts för en förödande
förvittring. Under de torra devon-, perm- och
triasperioderna var den kanske mest av
mekanisk natur, närmast sådan som äger rum i de
nutida öknarna på jorden. Ett resultat härav
ser man i kågerödsformationens urbergsgrus.
Under fuktvarma perioder, såsom i karbon, jura
och krita, dominerade den kemiska
förvittringen, som omvandlade urbergets ytliga del till
kaolin.
Av karbontidens kaolinvittring finns inga spår
här i landet, i varje fall inte i sedimenten.
Däremot utgör jura- och kritsystemens leror
sediment, som förts ut från kaolinvittrat urberg
i Skåne och längre norrut. På flera ställen i
Skåne har dessa sediment avlagrats antingen di-
rekt på urberg eller på sedimentär berggrund.
Urberget har inte alltid hunnit befrias från sin
kaoliniserade vittringshud. I sådana fall har
kaolin blivit bevarad in situ. Sådan kaolin kan
vara ända till 30—40 m mäktig, nedåt övergår
den utan märkbar gräns i ovittrat urberg. Den
är i sin översta del mjuk som lera. Nedåt blir
den fastare, även om genomvittringen är
fullständig. Ett spadtag ger en yta med granitens
eller gnejsens struktur, ehuru med något annan
färg än moderbergartens. Den ser också ut att
innehålla samma mineral, men det är bara
kvartsen som är oförändrad.
Denna råkaolin måste före användningen
slammas, varvid de större kornen skiljs från och
man får en vit ren kaolin. De mest bekanta och
exploaterade förekomsterna är Förestå,
Mjölkalånga och Ivön. Vid Förestå finnes ett vidsträckt
kaolinområde, som sträcker sig ända fram till
Färingtofta kyrka. Det har varit täckt av
höörsandsten, och mot SO finner man dess
fortsättning under resterna av höörsandsten fram till
Höör och Hörby.
Mjölkalånga och Ivön (fig. 6) utgör två
utposter i ett annat kaolinområde, som skyddats
under i sen tid förstörda kritavlagringar och
som är bevarat på en mängd ställen i norra
utkanten av Kristianstadsområdets krita från
Tyringe i väster till Ryssberget i öster.
Kaolinvittringen kan vara mer eller mindre
långt hunnen och ge lera av bättre eller sämre
kvalitet. Kaolinen är bäst i sistnämnda området.
Detta kan bero på att vittringsprocessen där
fortskridit ostört, ända tills det skyddande
krit-täcket avlagrades.
Tertiära bildningar
Tertiärtiden har inte givit mycket av
ekonomiskt värde i Skåne. Dock har denna långa
period ingalunda gått spårlöst förbi. I trakten
norr om Ringsjön ligger nära 50 basaltkupper,
som är lavafyllnader i de gamla kraterrören. En
av dessa kupper har börjat exploateras av
Höganäsbolaget. Eljest har basalten fått ringa
ekonomisk betydelse. Det är också under denna tid
som Skåne fått huvuddragen i sin tektoniska
struktur. De stora urbergsåsarna har pressats
fram, vidsträckta urbergsytor har befriats från
sina sedimentlager, och fyledalslagren har blivit
uppresta.
Tertiära havs avlagring ar förekommer vid
Skånes kuster. Tertiären vid Åhus upptäcktes för
några år sedan genom en borrning, som
bekostades av Statens Naturvetenskapliga
Forskningsråd. Det var en yngre tertiär än man förut kände
från Skåne och den innehöll bl.a. bärnsten,
en fossil kåda från Skånes tertiära barrskogar.
Bärnstenen vid Skånes sydkust ligger i kvartärt
strandgrus och är uttvättad ur morän, som
bildats på bekostnad av tertiära lager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
