Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 9 mars 1954 - Nya material - Koppar-silver-blylegeringar som lagermetall, av SHl - Cellplast av polyeten för elisolering, av SHl - Packningar av tioplastimpregnerat läder, av SHl - Andras erfarenheter - Fotografering av oljas flytning i glidlager, av SHl - Förbättrad Mooney-viskosimeter, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
’ TEKNISK TIDSKRIFT
blyet bilda ett ytskikt, och den mån i vilken denna
mekanism fungerar beror på blyets mängd och fördelning i
legeringen. Det är därför av vikt att dennas blyhalt är så hög
som möjligt.
Man kan framställa koppar-blylegeringar med hög
blyhalt pulvermetallurgiskt, men man kan knappast gjuta dem
därför att legeringar med mer än 36 °/o bly blir homogena
först vid mycket hög temperatur; vid lägre bildas två
vätskeskikt i smältan. Koppar-blysystemets blandningslucka
kan emellertid minskas betydligt genom tillsats av en
tredje metall, t.ex. silver. Man kan därför göra
koppar-sil-ver-blylegeringar med hög blyhalt, vilka är homogena vid
relativt låg temperatur och därför kan gjutas i lagerskålar
av stål på vanligt sätt.
Vid en brittisk undersökning har man bl. a. funnit att
silver-blylegeringar med liten blyhalt inte häftar vid mjuk!
stål och har relativt stor hårdhet, alt legeringar
innehållande 45 °/o bly och olika mängder koppar och silver
häftar dåligt vid mjukt stål, medan koppar-blylegeringar med
liten blyhalt har god adhesion men är väl hårda, och att
legeringar av 30—40 %> blv, 20—10 °/o koppar och 30—40
°/o silver häftar bra vid mjukt stål och har en hårdhet
som gör dem lämpliga som lagermetall.
Mikroskopisk undersökning av de sist nämnda
legeringarna har visat att de som innehåller lika mängder koppar
och silver och mycket bly är belt fria från blysegringar,
medan sådana förekommer i liknande legeringar ined olika
mängder koppar och silver. Av hit|ills utförda arbeten
framgår att en legering av 30 °/o koppar, 30 °/o silver och
40 % bly är den med största blyhalt, som med
tillfredsställande resultat kan gjutas i lagerskålar av mjukt stål på
vanligt sätt.
Vid hittills utförda prov med denna legering som
lagermetall har den i några hänseenden visat sig lika bra som de
gängse legeringarna och i andra avseenden bättre. Dess
mekaniska egenskaper vid förhöjd temperatur är sålunda
bättre än tennlegeringars, medan dess tryckhållfasthet är
lika med en koppar-blylegerings innehållande 30 °/o blv
och mycket bättre än tennlegeringars. Man kan därför
vänta att koppar-silver-blylegeringen skall vara lämplig
för starkt belastade lager, och den bör ha god
utmattningshållfasthet. Dess friktionskoefficient är låg och dess
kemiska resistens god ehuru sämre än tennlegeringars
(G Llewelyn i Metallurgia nov. 1953 s. 215). SHl
Cellplast av polyeten för elisolering. En amerikansk
firma har börjat tillverka cellplast av polyeten som har
ungefär hälften så stor volymvikt och
dielektricitetskonstant som massiv polyeten. Materialet som i huvudsak
består av slutna celler, har med framgång använts bl.a. för
isolering av ultrahögfrekvensledningar varvid
cellbildningen vanligen åstadkommes samtidigt som plasten sprutas
kring ledaren.
Utom mycket liten dielektricitetskonstant har materialet
liten förlustfaktor och god genomslagshållfasthet. Det
anses därför särskilt lämpligt för isolation av antenn och
tillledningar för televisionsmottagare av den nva
ultrahög-frekvenstypen och för övrigt när låg vikt eller
dielektricitetskonstant hos isolationsmaterialet iir av stor betydelse
(Bakelitems 18 dec. 1953 s. 6107). SHl
Packningar av tioplastimpregnerat läder. I många fall
föredrar man läder som packningsmaterial framför elaster
därför att det är poröst och möjliggör smörjning genom
packningen. Härvid uppstår emellertid problemet att
reglera lädrets porositet så att packningen tätar
tillfredsställande. Detta problem anser man sig i USA ha löst genom
att impregnera lädret med en flytande tioplast (Thiokol).
Det nva packningsmaterialet består av kromläder,
impregnerat med Thiokol som sedan härdats. Det senare
mjuknar då först vid ca 150°C, och materialet är böjligt
vid temperatur ned till ca — 60°C. Impregneringen är
praktiskt taget olöslig i oljor och organiska lösningsmedel.
Det behandlade lädrets porositet kan vara 0—100 %> av
utgångsmaterialets. Impregneringen kan göras
genomgående eller till ett visst djup.
Den helt impregnerade typen tillverkas med i stort sett
tre olika porositeter. Det mest porösa materialet
rekommenderas för tätning mot olja vid axlar; det med mindre
porositet sägs vara lämpligt för tätning mot lösningsmedel,
såsom koltetraklorid, trikloretylen, bensen eller
metyletyl-keton. För detta ändamål är syntetiskt gummi inte
tillfredsställande och oimpregnerat läder håller inte tätt då
det har för stor porositet. Den minst porösa typen är
huvudsakligen avsedd för packningar som skall tåla
relativt högt (upp till 140 kp/cm2) gas- eller vätsketryck (A S
Berens i Materials & Methods okt. 1953 s. 127). SHl
Andras erfarenheter
Fotografering av oljas flytning i glidlager. Oljas
beteende i ett glidlager kan studeras i en apparat där
lagerskålarna är av genomskinlig plast. Man kan nämligen göra
oljans strömning synlig genom att införa små partiklar
som följer med oljan. Fotograferar man lagret i drift ger
partiklarna korta streck på negativet vilkas längd bestäms
av exponeringstiden och oljans flvthastighet. På en serie
fotografier kan inan då följa oljans väg från den punkt
mitt på lagret, där den förs in, till lagerändarna där den
rinner ut.
Fasta partiklar kan inte användas i detta fall därför att
de skulle fastna och inte återge vätskans flytning riktigt,
om de gjordes tillräckligt stora för fotografering. Man
har därför utnyttjat vätskedroppar som lätt deformeras,
om utrymmet för dem blir för litet. Dropparna plattas
härvid ut men följer alltjämt med vätskeströmmen.
I stället för olja har man vid försöken använt fotogen,
färgad mörkröd med ett kolvätelösligt färgämne. Till den
har man satt en vattenlösning av glycerol och blandningen
fick passera genom en fin sil omedelbart före införandet
i lagret. Man erhöll härvid en suspension av ljusa
glycerol-droppar i en rödfärgad vätska. Vid fotografering med
orto-kromatiska plåtar gav de förra ljusa streck på mörk
botten (F J Kolano i Product Engineering okt. 1953
s. 162). SHl
Förbättrad Mooney-viskosimeter. För kontroll av
gummis kvalitet brukar man använda bl.a. Mooney-viskosimeter.
Denna består av en cirkelrund metallskiva som roterar i
ett lågt cylindriskt rum fyllt med gummiprovet (fig. 1).
Ytorna på rotorn och de metallstycken som bildar rummet
brukar vara lettrade så att de griper gummit mekaniskt.
Det moment som behövs för rotorns vridning med
konstant hastighet (vanligen 2 r/m) mäts med en kalibrerad
fjäder. Den är proportionell mot gummits viskositet mätt
i en godtycklig enhet. Viskositeten bestäms vid förhöjd
temperatur (vanligen 100°C).
Vissa svårigheter har uppstått vid instrumentets
användning för undersökning av syntetiskt gummi med hög mol-
4
Fig. 1.
Mooney-viskosimeter; 1
styrpinnar, 2
rotor, 3 övre
platta, A
metallstycken, 5
filtbricka, 6
vertikal axel, 7
nedre platta, 8
skruvväxel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
