- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
291

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 30 mars 1954 - Passningar och toleranser i varvsindustrin, av Bertil Österman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 mars 195b

Fig. 6. Montering av stativ.

mer sällan som dessa ramdelar kan liopmonteras utan
extra justeringsarbete.

Vevaxlarna är antingen helbyggda, då vev- och
ram-lagertappar är krympta till vevsidorna som är av
stålgjutgods, eller halvbyggda, då vevtapp och vevsidor är i ett
stycke och av stålgjutgods, som hopkrymps med
ram-lagertapparna.

De mer komplicerade Doxfordaxlarna har tre vevar
mellan varje par ramlagertappar, centerveven för bottenkolven
och de båda sidovevarna för toppkolven, vilka står i 180°
vinkel mot centerveven. Centervevtappen är krympt till
sina vevsidor av smitt stål. Mellan centervevpartierna
ikrymps s.k. "doglegs", som bildar aktra sidoveven för
en cylinder och den förliga sidoveven på den efterföljande
cylindern samt mellanliggande ramlagertapp, givetvis med
modifikation för den förliga och aktra cylindern.

Vevaxeln är delad på mitten med en flänskoppling och
tryckaxeln, som även är inbyggd i lagerramen, är
fläns-kopplad till vevaxeln. Vevaxeln för en tiocylindrig B &
W-motor inklusive tryckaxel har totala längden 18 015 mm
och vikten 87 875 kg.

Vilka är de viktigaste kraven man måste ställa på en
vevaxel, som har att överföra effekter på över 10 000 hk?
Krympförbanden skall utföras så väl att de icke lossnar.
Ramlagertapparna skall ligga så centriskt som möjligt
och parallelliteten mellan ram- och vevtappar skall vara
den bästa möjliga. Alla tappar skall ha bästa möjliga
rundhet och cylindricitet och minsta möjliga deflektion
mellan vevsidorna vid vridning av axeln. Flänsplanen skall
vara vinkelräta mot axelns centerlinje.

Här skall anges några siffervärden för vevaxlar, värden
som är möjliga att åstakomma och som ger ett
funktionsdugligt maskineri. Det är dock icke alltid möjligt att
uppnå denna noggrannhet i verktygsmaskinerna, utan man
får ofta ta filen till hjälp.

Krympförbandet tapp—vevsida har krympmånen 1 : 600,
som vid diametern 560 mm ger 0,92 ± 0,015 mm. Hålet
arborras eller svarvas till nominellt mått 560 ± 0,015 mm.
Profildjupet vid s.k. "dry finish" är 5—lOjx. Då det är
mycket svårt att hålla dessa snäva toleranser på så stora
diametrar och då kravet på ett absolut pålitligt grepp i för-

Fig. 7. Indikeringsprotokoll för huvud mot orvevaxel med
550 mm tappdiameter till sexcylindrig motor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free