Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1954 - Forskning bakom 380 kV systemet, av Bo G Rathsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Det elektriska fältets utformning omkring
fas-ledarna, t.v. vid en lina per fas, t.h. vid två linor per fas
( duplexledare).
ningen, var koronan. Genom denna uppstår extra
energiförluster, som under ogynnsamma
omständigheter kan bli högst betydande.
Utstrålningen av elektricitet från ledarna ger dessutom
upphov till elektromagnetiska störningar, som
kan bli besvärande för radiolyssnare i närheten
av högspänningsanläggningarna och som
dessutom kan störa kraftföretagets egna
förbindelser med bärfrekvens på kraftledningen.
Fenomenet gör sig gällande över hela systemet och
måste beaktas lika väl för kraftledningen som
för transformatorer och ställverksutrustning.
För att utforska det med hänsyn till korona
lämpligaste linarrangemanget för de nya
kraftledningarna och ställverken gjordes 1946—1948
omfattande försök i Uppsala. För ändamålet
användes en 500 m lång provledning, där olika
typer av linor och linkombinationer kunde
hängas upp. Den var byggd i anslutning till
Institutet för Högspänningsforskning, vars
transformatorer och provningsutrustning utnyttjades
för försöken.
Vid experimenten undersöktes två metoder att
reducera koronan på de oisolerade
kraftledningslinorna: ökning av diametern på linorna samt
kombination av två linor till en duplexledare.
Med det senare alternativet får man en
gynnsammare form på det elektriska fältet omkring
ledaren, fig. 2. De två parallellkopplade linorna
ger ett fält, som i förlust- och
störningshänseende blir ekvivalent ined en enkelledares med
väsentligt ökad diameter.
Det visade sig, att den för våra förhållanden
mest gynnsamma lösningen erhölls med
duplexledare (Tekn. T. 1949 s. 925; 1950 s. 493).
Linorna är av stålaluminium, har 32 mm
ytterdiameter och hängs upp på ett inbördes avstånd av
45 cm. En avsevärd förbättring i
koronahänseen-de har uppnåtts med dessa duplexledare (fig. 3).
Koronaförlusterna blir i detta fall 55 % lägre
än vid en solid enkelledare med samma
ledningsarea per fas. Duplexledarna ger också en
väsentlig reduktion av kraftledningens
växelströmsmotstånd, vilket medför att den maximala
överföringsförmågan hos en lång kraftledning
betydligt ökas.
Koronans intensitet är starkt beroende av
vädret och från uppsalamätningarna erhölls
storleken på koronaförlusterna under olika
väderleksbetingelser (fig. 4). I dåligt väder kan
koronaförlusterna stiga till 50—100 gånger de
värden, som gäller i vackert väder. Med hjälp av sta-
tistik över väderleksförhållandena utefter
kraftledningens sträckning kunde de totala
koronaförlusterna i medeltal per år beräknas — det rör
sig för ledningen Harsprånget—Hallsberg om
2 000 kW — och på så sätt kunde dessa
förluster värderas för olika alternativ.
I försöken i Uppsala ingick också mätningar av
radiostörningarna. Dessa är naturligtvis störst
alldeles under och intill ledningen, men
mätningarna visade, att de hastigt dämpas ut, så att
de redan på ett par hundra meters avstånd från
ledningen är tämligen oskyldiga. Det framgick
dock, att man med de slutgiltigt valda
duplexledarna ändå måste ägna viss uppmärksamhet
åt att förhindra olägenheter för radiolyssnarna
i närheten av ledningen. För det ändamålet har
så småningom utexperimenterats en ny metod,
som nu införs vid 380 kV ledningarna (Tekn. T.
1951 s. 911). Den innebär, att radioprogrammet
sänds ut på kraftledningslinorna, som då
verkar som antenn för radiolyssnarna i
grannskapet. Störningarna från kraftledningen är
naturligtvis fortfarande lika stora, men man
åstadkommer en väsentlig höjning av
radiofältstyr-kan och kan på det sättet uppnå ett tillräckligt
gynnsamt förhållande mellan störningarna och
radiofältstyrkan. Sändningen på kraftledningen
är fullt effektiv på 100—150 km ledningslängd
och metoden har visat sig mycket lämplig
framför allt i Norrland, där
mottagningsförhållandena för de svenska radiostationerna är relativt
ogynnsamma.
Efter försöken i Uppsala kunde beslut fattas
om kraftledningslinorna och deras placering.
Andra försök gav underlag för utformning av
isolatorkedjorna och de anordningar, som
behövde införas för att få en gynnsam
spännings-fördelning över isolatorelementen. Dessa
utredningar är de som krävt mest arbete av
forskningskaraktär för 380 kV systemet.
Isolationsnivå
Ett annat problem av fundamental betydelse
för projekteringen var valet av isolation för
stationsutrustningar och kraftledning. Isolationen
måste ge tillräcklig säkerhet mot överslag och
Fig. 3. Koronaspänning U,
ko-ronaförluster P och reaktans X
vid multipelledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
