Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1954 - Andras erfarenheter - Reparation av Kanadas NRX-reaktor, av SHl - Råvarukällor för selen, av SHl - Användning av finfördelad kiseldioxid, av H Me - Epoxilack härdad med polyamider, av SHl - Böcker - Moderna lager i industri och grosshandel, av Erik Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1954-
319
i sin grav och täcktes över med sand. Efteråt visade det
sig att alla registrerande strålningsmätare i byggnaderna
längs begravningstågets väg gjort utslag över skalan.
Nedmonteringen av reaktorn kunde genomföras utan
personskador men flera arbetare mottog en veckas tillåten
stråldos (300 mR) på mindre än en timme och kunde
sedan inte delta i arbetet. I några fall var det nödvändigt att
låta enstaka personer ta emot 3 veckors dos på en eller
ett par dagar. Härigenom behövdes en betydligt större
arbetsstyrka vid reaktorns nedmontering än som skulle ha
fordrats för reparation av en lika komplicerad apparat
i en annan industri. Vid rengöringsarbetet (fig. 6) visade
det sig bl.a. mycket svårt att befria betong från
radioaktiva ämnen; i vissa fall måste man slipa bort ett 12 mm
tjockt skikt (J L Gray i Engineering Journal okt. 1953 s.
1269; enligt E de Haas, Toronto). SHl
Råvarukällor för selen. Selens mest kända användning
torde vara till fotoceller, men härtill behövs bara mycket
små mängder av elementet. Viktigare är därför dess
utnyttjande i likriktare, som används i stor utsträckning
inom television, radio, radar och vid elektrolys. Dessutom
är selen ett utmärkt rött färgämne för plast och används
för avfärgning av glas.
Före andra världskriget var tillgången på selen fullt
tillräcklig men under och efter det har elektronikindustrin
utvecklats mycket snabbt varigenom behovet av selen
stigit så mycket att störande knapphet på det nu råder. Det
finns därför flera potentiella användningsområden för
selen som inte kan utvecklas.
Inga brytvärda selenmalmer är hittills kända, och
elementet fås därför som biprodukt. Det finns i sulfidmalmer
och största delen av det fås som biprodukt vid
elektrolytisk raffinering av koppar. Det anodslam som härvid
uppstår har nämligen ganska hög selenhalt. De kvantiteter
som utvinns på detta sätt täcker emellertid inte behovet i
t.ex. USA varför man där måste importera selen. Till
Storbritannien importeras selen huvudsakligen från Kanada.
Det finns emellertid en annan tänkbar källa för selen,
nämligen svavelkis som används vid framställning av
svavelsyra i flera europeiska länder däribland Sverige. Vid
flaxnrostning av svavelkis, en tämligen ny metod att utvinna
svavel ur den, blir selenet anrikat i damm som samlas i
vissa delar av anläggningen. Man vet dock ännu obetydligt
om de ekonomiska möjligheterna att utnyttja detta damm
som råvara för selen.
I Storbritannien har man emellertid undersökt dammprov
från tre anläggningar för flamrostning av svavelkis.
Åtminstone ett av dem anses lovande som selenråvara.
Liksom vid kopparraffinering består det tekniska problemet
i att finna en metod som inte stör huvudprocessen och som
är tillräckligt enkel och billig. Man tror att flera ton selen
årligen kan erhållas ur svavelkis, men bedömningen är
osäker därför att kisens selenhalt varierar avsevärt (Chemistry
& Industry 17 okt. s. 1105). SHl
Användning av finfördelad kiseldioxid. Under andra
världskriget, då Tyskland led brist på kimrök (carbon
black), utvecklades där framställningsmetoder och nya
användningsmöjligheter för finfördelad kiseldioxid. Förutom
som fyllmedel i gummi (Tekn. T. 1953 s. 88) och
förtjockning av smörjfett, kan den även utnyttjas för stabilisering
av emulsioner, i matta färger, som isoleringsmedel m.m.
Materialets partikelstorlek är 4—25 mu. Efter kriget
fortsattes dessa forskningar i Tyskland, USA och även Sverige
(Tekn. T. 1953 s. 311). Man har härvid strävat efter att
framställa billigare kiseldioxid, som kan konkurrera med
kimrök.
Vid en amerikansk firma, där man arbetar enligt en
förbättrad version av det ursprungliga tyska förfarandet,
används som utgångsprodukt kiseltetraklorid eller en annan
flyktig kiselförening, vilken blandas med vätgas av lågt
tryck i bestämt förhållande i en gasuppvärmd förångnings-
Fig. 1. Framställning av finfördelad, kiseldioxid ur
kiseltetraklorid; 1 kiseltetraklorid, 2 luft, 3 brännkammare, 4
kylare, 5 het gas, 6 väte, 7 avdunstningskärl, 8 vakuum, 9
vatten, 10 cykloner, 11 saltsyra, 12 absorptionstorn, 13
kiseldioxid, 14 uppsamlingskammare.
kammare (fig. 1). Gasblandningen förbränns sedan med
luft vid 1 000—1 200°C. Gaserna leds genom kylare till en
uppsamlingskammare, där den bildade kiseldioxiden
avsätter sig, medan gaserna sugs av tillsammans med den
heta luften, och klorväte absorberas.
Vid en annan amerikansk metod neutraliseras en
blandning av natriumsilikat och polysiloxan med svavelsyra.
Samtidigt tillsätts alkohol för att motverka gelbildning.
Sedan natriumsulfat avlägsnats, upphettas den klara
alkohollösningen av kolloidal kiselsyra i autoklav över
lösningsmedlets kritiska temperatur. När man sedan släpper
ut alkoholen, får man som återstod en aerogel av
kiseldioxid. Denna är en voluminös, vattenfrånstötande produkt.
Fällningens volym är direkt beroende av tillsatt mängd
polysiloxan (Chemical Engineering dec. 1953 s. 122). H Me
Epoxilack härdad med polyamider. Enligt en
amerikansk undersökning kan epoxilacker (Tekn. T. 1953 s. 867)
härdas med polyamider genom lufttorkning eller svag
upphettning, dvs. på samma sätt som med alifatiska
aminer. Polyamider lär ge lackskiktet varaktigare glans än
aminer; dessa ger däremot en från början ljusare lack.
Bästa resultat uppnås dock alltjämt genom härdning med
karbamid- eller fenolplast, men härvid fordras
brännlackering.
Alifatiska polyfunktionella aminer ger tvärbindningar
mellan epoxiplastens kedjemolekyler genom reaktion med
dessas alkoholgrupper. Polyamider, som har
amidogrup-per i molekylernas atomkedjor, reagerar på i princip
samma sätt, men en betydelsefull skillnad är att polyamiden
härdas av epoxiplasten samtidigt som den härdar denna.
Slutresultatet blir därför en förening av två polymerer som
härdats genom reaktion med varandra (Chemical &
Engineering News 9 nov. 1953 s. 4680). SHl
Böcker
Moderna lager i industri och grosshandel, av Carl
Gustaf Weman. Affärsekonomi, Stockholm 1953. 147 s.,
130 fig. 14,50 kr.
Med undantag för inledande och avslutande kapitel är
denna bok en sammanställning i nästan oförändrat skick
av tidigare i tidskriften Affärsekonomi publicerade
uppsatser. Inledningsvis framhålls, att lagring,
materialhantering och transporter inrymmer den största
rationaliseringsreserven inom handel och industri, men att
förhållandena inom dessa gebit är så skiftande, att någon
allmängiltig patentlösning av de mötande
rationaliseringsproblemen icke kan åstadkommas. Man bör först
emellertid söka få en allmän överblick över hela
problemkomplexet i stort i stället för att — såsom ofta sker — till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
