- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
335

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1954 - Långhålsbrytning i Malmberget, av Nils Tollhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 april 1954-

335

tvångsmatade, dvs. maskinen ställs in på en av
fyra olika matningshastigheter, som är
oberoende av kronans tryck mot bergytan. Det svenska
systemet ger kanske borraren lite mer
"marginal" för reaktionshastigheten och bör alltså vara
lämpligare för ovana borrare. Här har man inte
kunnat konstatera att de svenska maskinerna
varit skonsammare mot kronorna än de
amerikanska, men det kanske beror på, att de nya
borrarna i första hand fått pröva sin förmåga på
X-4-maskinerna.

Diamantborrkronor av flera olika fabrikat har
provats, men inga andra kronor har kunnat
konkurrera med dem vi nu använder. De
tillverkas av Svenska Diamantbergborrnings AB, och
vi använder dels fullborrkronor av typ Diabor I,
dels kärnkronor Diamy I och slutligen
pulverkronor Diaborit. Av fullborrkronorna använder
vi kronor med olika stora diamanter från 1/6
till 1/3 karat och med ett totalt diamantinnehåll
av 12 till 18 karat. Diamykronorna, som lämnar
18 eller 22 mm kärna, innehåller 9 resp. 7,5
karat totalt. Kronorna som lämnar 18 mm kärna
har visat sig tåligast och är bäst under svåra
förhållanden. Diaboritkronorna är dyrbara och
används endast när berget är mycket hårt.

Borrning med omvänd vattenspolning har
visat sig inverka mycket förmånligt på
borrkron-kostnaderna, som sjunker till under en
tredjedel av normalt värde. Tyvärr omöjliggör ofta
bergets sprickighet borrning med omvänd
vattenspolning.

Slagborrmaskiner

Redan 1944—1945 gjordes vissa försök med
skarvstångsborrning i Malmberget. Maskinen var
en RH-65 med knämatning med kolvdiametern
48 mm. Skarvstängerna var försedda med
utvändiga gängor, som grep in i invändigt gängade
lösa skarvhylsor. Det visade sig emellertid att
stänger och muffar höll mycket dåligt, och att
borrsjunkningskurvan föll mycket brant (fig. 8
de båda undre kurvorna).

Senare provades både bajonettkoppling
(Atlas-Diesel) och en fjäderkoppling (Sandviken) för
skarvstängerna, men det visade sig, att
skarvarna inte var täta, och därför kunde man inte borra
längre hål än 9—10 in, därefter nådde vid
uppåtriktade hål inget vatten upp till kronan.
Fjäderkopplingarna visade sig gå sönder, om
man kört fast och tog i litet extra för att få ut
borrsträngen ur hålet. Borrsjunkningskurvan
var fortfarande brant fallande.

Hösten 1952 kom Atlas med en borrmaskin
BBC-41-WB, som för skarvstångsborrning
kombinerades med en motormatning med
beteckningen B.M.M. Matningen sker här med en
fyrcylindrig kolvmotor, som via en kedja matar
fram maskinen. Med en viss grad av
generalisering kan man tala om att motormatningen ger

Fig. 8. Borrsjunkning vid skarvstångsborrning i svartmalm;

-hål 12° upp och–-hål 10° ned vid borrning 1944—

1945; — o — vid borrning 1952.

konstant matningshastighet, medan den gamla
kolvmatningen ger konstant matningstryck. Här
måste man alltid räkna med att bergets hårdhet
starkt varierar, och därför är konstant
matnings-hastighet av största betydelse.

Det visade sig att den äldre kolvmatningen var
för stark i lösare slag med fastkörningar som
följd. Vi har nu återgått till den tidigast provade
typen av skarvstänger med gängade hylsor, men
dessa är längre och blir därigenom starkare och
åstadkommer bättre tätning än tidigare.
Materialet i stänger och hylsor är dessutom av
lämpligare kvalitet. Packningar används endast i
nackstängerna, men verkar här oumbärliga. Vi
använder nu lösa skär. För att nå de längder som
här fordras, förefaller det nödvändigt att ha
ungefär så starka maskiner som BBC-41.

Maskinen är kanske något för stark.
Bortspol-ningen av borrkaxet begränsar för närvarande
sjunkningen, trots att vattentrycket är 10—12
kp/cm2. Denna marginal kommer kanske att
kunna utnyttjas i samband med en eventuell
övergång till 1" stål från nuvarande W stål.
Håldiametern ökas då lämpligen från nuvarande
36 till 40 mm.

Följande uppgifter ger en uppfattning av
borr-sjunkningarna vid långhålsborrning i
Malmberget:

Medelborrsjunkning vid
diamant-
skarvstångsborrning borrning
cm/min cm/min

Svartmalm ....... 6,4—13,0 23,82

Blodstensmalm ... 5 — 7,4* 22,43

30,92

1 Det högre värdet fäs vid omvänd vattenspolning; 2
vertikalborrning; 3 horisontalborrning.

Laddning och skjutning

Under den tid vi har utfört långhålsbrytning
med diamantborrade hål, har den direkta
ekonomiska vinsten gentemot de traditionella
metoderna varit ringa. Fördelen har i stället varit
en högre produktion per borrare. På grund av
att långhålsbrytningen lämnar grövre berg, har
tappningseffekterna sjunkit gentemot effekterna
från berg tappat från områden med traditionell
skivpall- eller magasinsbrytning. Totalt sett kvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:51:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free