Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1954 - Andras erfarenheter - Borttagning av karbonat ur alkaliska metallutfällningsbad, av U T—h - Kornformigt materials flytning, av Wll - Vinylisotiocyanat till sampolymerisat, av SHl - Silikoner hindrar klibbning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1954-
345
Utfrysning är den äldsta reningsmetoden, men den kan
ej användas, om badet är sammansatt av kaliumsalter
därför att kaliumkarbonat har stor löslighet även vid låga
temperaturer och bara med svårighet kan bringas att
kristallisera. Man har tidigare föreslagit olika
utfrysnings-temperaturer såsom +4,0 och — 3’°C. Om badet hålles vid
+ 4°C under 8 h, fryses endast ca 12 g/1 soda ut. I en del
handböcker uppges att man genom utfrysning kan minska
sodahalten till ca 35 g/1 men detta kräver lång tid.
Vid utfrysningen kan ej undvikas att metallsalter och
cyanid förloras. Om badet dekanteras omedelbart efter
utfrysningen, kan metallsaltförlusten i ogynnsammaste fall
bli ända upp till 80 °/o, men vid förståndigt genomförd
behandling stannar förlusten vid ca 10 °/o. Vid rening av
bad innehållande dyrbara metaller måste därför
karbonat-kristallerna upparbetas. I praktiken verkar utfrysning och
badutspädning på samma sätt.
Kemisk utfällning av karbonat med kalciumsulfat ger en
motsvarande sulfathalt i badet. I allmänhet medför
sulfatet inga olägenheter, men om så skulle vara fallet, kan
man lätt frysa ut alkalisulfatet genom att sänka
badtemperaturen till ca + 4°C. Härvid går betydligt mindre
metall och cyanid förlorad än vid karbonatutfrysningen.
Denna metod kan också användas i bad innehållande
kaliumsalter.
Vanligare är att fälla ut karbonatet med barium- eller
kalciumhydroxid. Då den senare är avsevärt billigare bör
den föredras. Sedan karbonathalten analytiskt bestämts
vägs kemiskt ren kalciumhydroxid upp, varvid 0,7 kg
kalciumhydroxid räcker för att utfälla kalciumkarbonat
motsvarande 1 kg soda. Badet värms till ca 75°C och
kalken, utrörd med vatten, hälls långsamt i under
omröring, som fortsättes ca 2 h. Därefter filtreras badet. För
alkaliska tennbad kan denna metod ej användas emedan
tennhydroxid samtidigt faller ut.
Det rekommenderas att hellre utföra karbonatreningen
då och då när karbonathalten ökat med 15—20 g/1 än att
vänta tills halten blivit så hög att badet är oanvändbart
(R S Modjeska i Metal Industry 6 nov. 1953 s. 383).
U T—h
Kornformigt materials flytning. Hur kornformigt
material flyter då det strömmar ur en behållare har man
studerat genom att fylla behållare med omväxlande ljusare
och mörkare plana skikt, fig. 1. Då behållaren töms
deformeras skikten och man kan följa förloppet. Det visar sig att
materialet vid tömningen börjar flyta endast i den centrala
Fig. 1. Flytning av kornformigt material ur en behållare.
kärnan omedelbart ovanför utloppsöppningen. Vid successiv
tillförsel av material kommer därför det gods som ligger
vid behållarens kanter att ligga kvar och blandas inte med
det övriga (Mechanical Engineering jan. 1954 s. 31). Wll
Vinylisotiocyanat till sampolymerisat. En tidigare
okänd vinylmonomer, vinylisotiocyanat, har framställts i
USA. Den uppges vara mycket lovande som komponent i
sampolymerisat därför att den förbättrar
gelatinerings-egenskaperna hos styren-, akrylnitril- och
akrylamidpoly-merer. Så litet som 1 mol-°/o av isotiocyanatet gör sålunda
sampolymerisatet gelatinerbart med en diamin.
Det ökar också polymerens stabilitet i vattenlösning och
den tid under vilken polymeren kan bearbetas efter
tillsats av gelatineringsmedlet. Sampolymerisat av akrylamid
och vinylisotiocyanat i vattenlösning hydrolyseras inte på
flera dygn, och dess brukstid kan ökas betydligt genom
att sänka pH.
Man har funnit att vinylisotiocyanat lätt kan framställas
ur j#-halogenetylamin och tiofosgen. Den först erhållna
mellanprodukter )S-halogenetylisotiocyanat berövas
halo-genen med en tertiär amin (Chemical & Engineering News
28 sept. 1953 s. 3985). SHl
Silikoner hindrar klibbning. Man har länge sökt ett
billigt och effektivt sätt att hindra klibbiga ämnens
hop-klumpning och adhesion till kärl i vilka de förvaras. Inte
förrän polysiloxaner (silikoner) kom i marknaden fick
man ett lovande material till sitt förfogande.
Den första tillämpningen i USA var användning av en
flytande silikon (Dow Corning 1107) för impregnering av
papper, särskilt kraftpapper. Numera används den också
till annat papper, kartong, pergamentpapper och t.o.m.
glanspapper. Endast ett tunt silikonskikt används i stället
för papper som mellanlägg vid packning av fönsterglas.
Papperets porer täpps inte igen av silikonen, men denna
är tillräckligt vattenavvisande för att hindra omedelbar
vätning av pappersytan och fördröja vattnets inträngande
avsevärt. Därför behåller papperet sin styrka ganska länge
vid kontakt med vatten.
Silikonimpregnerade pappersvaror används till
förpackningar för bl.a. klibbiga matvaror, t.ex. bakverk och
sötsaker, och klibbremsor. I gummiindustrin används
sili-konbehandlat kraftpapper som avdragbart mellanlägg i
packar av rågummiplattor. Talk och glimmer, som tidigare
användes, påverkar gummit och vållar obehag vid
packning och uppackning. Silikonimpregnerat papper
utnyttjas också som grundmaterial för klibbremsor då det är
betydligt billigare än polyeten.
Glaskärl beläggs på insidan med ett silikonskikt. Dettas
vattenavvisande förmåga gör att kärlens innehåll inte
väter deras väggar. Silikonpreparerade ampuller och flaskor
har visat sig särskilt lämpliga för farmaceutiska preparat,
såsom penicillin, streptomycin och andra antibiotika. För
att man skall kunna ta ut exakt 1 ml penicillinemulsion ur
en ampull har denna vanligen fyllts med 1,3—1,5 ml. Vid
användning av silikonbelagda ampuller behöver dessa inte
innehålla mer än 1,08 ml suspension.
Man silikonbehandlar också större flaskor, t.ex. för
ketchup. Innehållet i dem rinner då mycket lättare och fastnar
inte i så stor utsträckning på flaskornas utsida som i
frånvaro av silikonskikt. Behandling av enbart kärlets
utsida är särskilt lämplig för pipar på behållare för
vätskor som tenderar att "rinna efter". På grund av
sili-konens hydrofoba egenskaper väter nämligen vätskan då
inte pipens utsida.
Inom farmaceutisk industri överdras gummiproppar, som
skall steriliseras i stora partier, med silikon för att de
inte skall fästa vid varandra vid ångningen. Proppar av
silikongummi används i växande utsträckning, särskilt
vid förpackning av reaktiva kemikalier. Silikongummi
behåller nämligen sin elasticitet och resistens mot
kemikalier mellan — 75 och + 260°C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
