Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 20 april 1954 - Andras erfarenheter - Flygelektronik — »avionics», av Lennart Boström - Brandskador genom svetsning och skärning, av Wll - Titanlegeringars stabilitet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1954-
371
Andras erfarenheter
Flygelektronik — "avionics". Ett modernt flygplan
innehåller en mångfald mer eller mindre invecklade
elektroniska apparater. Dessa omfattar kommunikationsradio,
navigerings- och landningssystem, radar, sikten för
skjutning och bombfällning osv. fram till utrustning för helt
automatisk flygning med styrautomat, räknedon m.m. I
utrustningen kan ingå upp mot 2 000 elektronrör och
kostnaden kan vara av samma storleksordning som för resten
av flygplanet. Måhända har utvecklingen gått alltför
raskt, eftersom flygelektroniken i dag i många fall
kännetecknas av bristande pålitlighet och underhållsbesvär.
Amerikanska utredningar har visat att huvuddelen av felen
orsakas av dålig komponentkvalitet medan
underhållsbesvären främst beror på invecklad konstruktion och
bristande standardisering. I många fall arbetar dock
utrustningen tillfredsställande, vilket redovisats genom ökad
säkerhet inom trafikflyget och militära framgångar.
Orsaken till att flygelektroniken kommit i detta delvis
dåliga läge torde vara att söka i dels för hårt pressade
prestandafordringar och dels för litet inflytande av
drifterfarenheter på projektarbetet (Tekn. T. 1954 s. 233). Bästa
sätten att få pålitligare och mer lättskötta system är att
minska prestandakraven och förlänga utvecklingstiderna,
bådadera saker som ingen gärna vill göra. En viss
kompromiss mellan prestanda och driftsäkerhet måste dock
träffas. Man skall icke sträva efter större prestanda än
vad nödvändigtvis behövs och man skall inte införa
finesser som är av tvivelaktigt värde. Den fältmässiga
utprov-ningen slutligen skall komma in så tidigt som möjligt och
bedrivas med minst samma intensitet som vanliga
laboratorieprov.
Utrustningen bör byggas i lätt utbytbara enheter och
underenheter. Detta förenklar tillverkningen, men ger även
den bästa lösningen på underhålls- och kontrollproblemen.
Dels kan enheterna lätt bytas av ej specialutbildad
personal och dels kan enkla standardprov utföras på varje
enhet i samband med översyner.
Mycket står att vinna genom en samplanering, en
integration, av all elektronisk utrustning i ett och samma
flygplan. Härigenom vinns ej endast mekaniska fördelar
såsom att duplicering undvikes och att varje detalj kan
placeras på lämpligaste, mest robusta och störningsfria
plats, utan även att den för flygplanets användning mest
lämpliga utrustningen anskaffas efter en tidsplan som
stämmer med den för flygplanet. Förutsättningen härför
är att utrustningen helt inordnas under
flygplankonstruktören och ej anskaffas utan hans överinseende (A van
Dyke i Proceedings of the I.r.E. nov. 1953).
Lennart Boström
Brandskador genom svetsning och skärning.
Svetsningsteknikens starkt ökade användning under senare år
har bl.a. medfört en mycket stor ökning av brandskador
orsakade av svetsning och skärning. I Sverige har sålunda
under 1952 och 1953 årligen förorsakats ca 25
storeldsvådor inom industrin med utbetalda
brandskadeersättningar på 7—8 Mkr/år. De av bränderna vållade följdskadorna,
t.ex. genom minskad produktion, är inte inräknade i dessa
belopp. Även utomlands har man haft stora skador genom
svetsning. Sålunda eldhärjades General Motors fabrik för
tillverkning av automatiska växellådor genom antändning
av olja med en svetsloppa, varvid skador motsvarande 300
Mkr. uppstod.
Anledningen till brandskadorna är så gott som alltid
bristande varsamhet, vilken ofta bottnar i ren okunnighet,
såväl hos arbetsgivare som arbetare. En vanlig men mycket
farlig uppfattning är t.ex. "Varje människa som har sysslat
med svetsning vet att en svetsloppa inte kan tända". En
annan farlig åsikt är att en svetslåga inte skulle kunna tända
en putsad trävägg, därför att putsen är "brandsäker".
Faran för antändning vid skärning och svetsning
sammanhänger i första hand med de höga temperaturer som
utvecklas under arbetet. Ståls smältpunkt ligger vid 1 300
—1 400°C och vid svetsning använda metallegeringar har
smältpunkter på över 1 000°C, medan trä, cellulosa, papper
och liknande ämnen antänds redan vid 250—400°C. Även
järn och slagg som inte är rödvarmt kan sålunda vålla
brand. Rör och balkar kan leda hetta genom väggar och
antända bakomliggande material. Likaså kan brännbara
gaser spridas genom rör och springor och antändas ett
gott stycke från arbetsstället.
Särskild uppmärksamhet kräver svetslopporna, som kan
flyga ända till 20 tn från arbetsstället och som lätt faller
ner i springor och vrår, där de kan vålla pyrande
bränder. Lika brandfarliga är givetvis de smälta eller heta
metall- och slaggpartiklar, som rinner eller faller ner,
särskilt vid skärning. Man måste ovillkorligen få bort
villomeningen bland svetsarna, att svetslopporna ej är farligare
än gnistorna från ett julgransbloss.
Vid elektrisk svetsning slarvas det ofta med anslutningen
av det svetsade föremålet till svetsaggregatet. Därvid kan
svetsströmmen ta okontrollerade vägar, och det har vid
flera tillfällen hänt, att blymantlade ledningar blivit
avbrända, vilket indirekt vållat brandrisker. För att undvika
bränder genom svetsning krävs, att alla som har med
arbetet att göra vet och känner sitt ansvar. Svetsaren själv
måste som yrkesman väl känna sitt arbetes risker. Han
får ej påbörja sitt farliga arbete, förrän det har
konstaterats, att det inte finns något brännbart som kan
antändas av svetslågan eller av det smälta järnet eller metallen.
Arbetsledaren måste ansvara för att erforderliga
skyddsåtgärder är vidtagna, att svetsaren behärskar sitt arbete
och att han har god utrustning till sitt förfogande, i varje
fall minst en brandsläckare eller vattenpyts i närheten.
Liksom svetsaren kan göras ansvarig för en brand, som
uppstått genom slarv från hans sida, så kan
arbetsledningen ställas till ansvar, om den beordrar svetsarbete på
en brandfarlig plats eller underlåter att vidta
förebyggande skyddsåtgärder.
Allt svetsningsarbete kräver ordning och organisation. Vid
svetsning på en tillfällig arbetsplats, vilket enligt all
erfarenhet är det farligaste, skall svetsaren eller dennes chef
i förväg ta kontakt med driftingenjör, säkerhetsingenjör,
brandchef eller annan, som har att svara för säkerheten
under arbetet. Sedan denne inspekterat arbetsplatsen samt
föreskrivit och kontrollerat skyddsåtgärderna, utfärdar
han ett svetstillstånd, utan vilket inget svetsningsarbete bör
igångsättas. Om så anses erforderligt utsättes brandvakt,
som efter avslutat svetsningsarbete under erforderlig tid
inspekterar arbetsplatsen med hänsyn till eventuell
brandrisk (enl. Svenska Brandskyddsföreningen). Wll
Titanlegeringars stabilitet. Några av handelns
titan-legeringar är instabila vid 300—500°C, dvs. inom det
temperaturområde där de har sitt största värde som
konstruktionsmaterial. Denna instabilitet yttrar sig i en
ändring av metallens egenskaper som kan vara fördelaktig
men också skadlig för en detaljs funktion. Man måste
därför veta. om materialets egenskaper ändras och i så
fall hur stor ändringen är, för att genom rätt behandling
av legeringen kunna undvika obehagliga överraskningar.
Rent titan kristalliserar i två former, nämligen i en vid
rumstemperatur stabil a-form med tätpackat, hexagonalt
gitter och en över 885°C stabil /S-form med rymdcentrerat
kubiskt gitter. I vissa legeringar förekommer dessutom en
y-form som är stabil vid rumstemperatur. De flesta
titan-legeringar, som används i flygplan, innehåller upp till 8 °/o
legeringsmetaller och små mängder kväve, syre och kol.
De är vanligen av cc-ß-typ vid rumstemperatur.
Undersökningar har visat att legeringarna är instabila
om de inte kylts mycket långsamt från ^-fasens
stabilitetsområde. Detta gäller särskilt legeringar med järn och
krom i mängder under 5 °/o, t.ex. en med 1,3 %> Fe och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
