Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 20 april 1954 - Andras erfarenheter - Foderjästs näringsvärde, av SHl - Nya metoder - Automatiserad orderbearbetning, av GAH - Rening av metaller genom zonsmältning, av SHl - Eldirigering av fisk, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1954-
375
socker. Metioninhalten varierade mellan 0,17 %> för
En-domycopsis fibuliger och 1,0 °/o för Rhodotorula gracilis;
cystinhalten från 0,19 %> för Debaryomyces matruchoti
till 0,58 °/o för Hansenula saturans. Candida zeylanoides,
Mycoderma cerevisiæ och Rhodotorula gracilis innehöll
mer metionin och gav större jästutbyte än Saccharomyces
cerevisiæ eller Torula utilis.
Tillsats av ammoniumsalter till betmelass ökade
jästutbytet och jästens kvävehalt till en viss gräns, men dess
metioninhalt förblev konstant. När ammoniumsalt
tillsattes i mer än optimal mängd, blev jästens kvävehalt
visserligen högre, men dess metioninhalt och utbytet sjönk.
Tillsats av magnesium tillsammans med ammoniumsalt
ökade jästutbytet ytterligare men inte jästens metioninhalt.
Elva jästarter odlades på syntetiska medier. Utbytena
blev härvid lägre än vid odling på melass. Metioninhalten
hos två jästarter blev lika med den som erhållits vid växt
på melass, hos tre var den lägre och hos sex högre.
Metioninhalten hos Saccharomyces cerevisiæ ökades inte
genom tillsats av cystin, threonin eller kolin, men vid
tillsats av cystin växte jästutbytet avsevärt. Metionin i
näringssubstratet ökade inte metioninhalten hos Rhodotorula
gracilis (J S Chiao & W H Peterson i Agricultural &
Food Chemistry 28 okt. 1953 s. 1005). SHI
Nya metoder
Automatiserad orderbearbetning. Enligt ett nytt
order-bearbetningssystem, under utveckling i USA, skall en till
en firma inkommen order endast läsas och kopieras en
gång. Plocksedlar för lager, ordererkännande och fakturor,
inventarieförteckningar och statistik skrivs därefter ut
automatiskt, antingen samtidigt med den första
ordergenomgången eller från remsor som hålslagits vid detta
tillfälle.
Om ett avdelningskontor vid en industri får en order går
denna till en operatris vid en central maskin. Operatrisen
tar fram kundens kort ur ett kundregister och sätter detta
i maskinen som omedelbart börjar skriva ut namn, adress
och andra kunddata på en ordersedel. Medan maskinen
arbetar med detta tar operatrisen ur ett annat register
fram ett kort för den första detaljen på ordern. Samtidigt
som hon sätter detta kort i maskinen slår hon ned en
tangent som anger det antal detaljer som ordern avser.
På detta sätt kopieras ordern till största delen automatiskt.
Operatrisen kan när som helst skriva in ytterligare
uppgifter på ordersedeln från ett särskilt tangentbord.
En till centralmaskinen kopplad teleprinter skriver
samtidigt ut plocksedeln i lagret om produkten kan levereras
från ifrågavarande avdelning. I annat fall matas den
hål-slagna remsan in på ett teleprintersystem som överför
informationen till rätt lager på annan plats. Remsan går
därefter till andra avdelningar som utnyttjar d.en i sina
maskiner för inventarium, fakturering m.m.
Den stora fördelen med systemet är användningen av
den allmänna teleprintercoden som gör det möjligt att
överföra informationer mellan olika kontorsmaskinsystem
och som över hålkortsmaskiner tillåter en så gott som
ögonblicklig registrering av lagerhållning och omsättning
av olika detaljer. Det eliminerar slutligen den dyrbara och
felalstrande mänskliga länken i kontorsapparaten
(Business Week 6 mars 1954 s. 125). G AH
Rening av metaller genom zonsmältning. Även mycket
små föroreningar i metaller kan förändra dessas
egenskaper i hög grad. Man har därför sökt metoder enligt vilka
metaller med ytterligt stor renhetsgrad kan erhållas.
Vakuumsmältning vid mycket lågt tryck (Tekn. T. 1952
s. 1052) är ett resultat av denna strävan. För några år
sedan utarbetade man emellertid i USA en ny metod,
zonsmältning, enligt vilken metaller med hittills ouppnådd
renhet kan framställas.
Fig. 1. Ugn för zonsmältning.
Metoden är grundad på förhållandet att föroreningars
löslighet inte är densamma i den fasta som i den flytande
fasen av grundmetallen, vanligen är de mindre lösliga i den
förra. Vid zonsmältning förs en smält zon långsamt längs
ett göt av den relativt orena metallen. Härvid tas
föroreningar, som sänker grundmetallens smältpunkt, upp i den
flytande fasen och förs med denna mot götets ena ända.
För varje passage av en smält zon ökas alltså metallens
renhet i största delen av götet medan föroreningarna
anrikas i dess ena ända som kan avlägsnas efter
behandlingen.
Den reningseffekt som kan uppnås beror av antalet
passager av den smälta zonen, den ursprungliga metallens
renhet, föroreningarnas fördelning mellan fast och
flytande fas vid jämvikt och smältzonernas längd; ju kortare
de sistnämnda kan göras, desto större blir
reningseffekten-Också föroreningar, som höjer grundmetallens smältpunkt
kan avlägsnas genom zonsmältning fastän processens
mekanism blir mer invecklad för dem. I detta fall förflyttas
föroreningarna i en riktning motsatt smältzonernas
rörelseriktning.
Det är inte nödvändigt att låta en enda smält zon passera
götet upprepade gånger utan man kan använda flera som
samtidigt löper efter varandra. Härvid dras götet sakta
genom ett antal induktionsspolar (fig. 1). På detta sätt
sparar man mycken tid, då götet efter bara en passage
kan vara praktiskt taget befriat från föroreningar.
Metoden används industriellt för rening av germanium till
transistorer, men den kan givetvis utnyttjas för rening även
av andra metaller. Processens teori är väl utarbetad, och
man kan därför förutsäga dess resultat vid behandling av
ett givet system, om föroreningarnas lösligheter är kända
(E E Schumacher i Journal of Metals nov. 1953 s. 1428).
SHI
Eldirigering av fisk. North of Scotland Hydro-Electric
Board har utfört försök att leda vandringsfisken önskad
väg förbi kraftstationer med hjälp av elektriska fält.
Avsikten har varit att med enkla och billiga anordningar
hindra fisken att ge sig in i intag eller avloppstunnlar samt
att samtidigt räkna den.
Man har konstaterat, att vibrationer inom ljudområdet 4
ävensom kulört ljus sannolikt icke skulle ge gott resultat
medan däremot pulserande elströmmar skulle kunna
användas. Genom försök undersöktes, hur foreller reagerar i
elektriska fält av olika slag. Man har studerat
elektrodernas anordnande, inverkan på fältet av föroreningar i
vattnet, fältets effekt då fisken simmar med eller mot
strömmen m.m. Fisk kunde avledas från mynningen av en
avloppstunnel med hjälp av 18 elektroder 4,25 m långa och
5 cm i diameter, vilka upphängdes på 30 cm
centrumavstånd och stack ned 7,5 cm i bottnen. Tvenne 45 cm
elektroder anbringades på 4,8 m inbördes avstånd, 2,1 m
nedströms den förstnämnda raden. På elektroderna ledes en
pulserande likspänning. Vid tio pulser per sekund och
80 V/m visade det sig, att lax gav sig i väg när den
kommit 125—150 cm från elektroderna.
För nedgående smolt ordnades ett galler av två rader
elektroder, som bildade en diagonal stig från krönet av
fisktrappan till en punkt 55 m uppströms på motsatta
stranden. Elektroderna, som stack ned 30 cm i bottnen,
placerades på 30 cm inbördes avstånd och med 1,8 m av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
