Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 27 april 1954 - Nya metoder - Bättre skifferolja, av SHl - Raffinering av svavel genom flotation, av E R—s - Ren svavelsyra ur avfallssyra från oljeraffinaderier, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
TEKNISK TIDSKRIFT
sk
Fig. 1. Flytschema för torrdestillation av oljeskiffer.
än de som fås vid tidigare använda metoder. Dessutom
uppstår relativt stor mängd aromatiska föreningar, såsom
bensen och toluen, och sådana viktiga ämnen som etylen,
propylen, butylen och butadien.
Vid processens genomförande krossas skiffern först till
kornstorlek under 6 mm. Med en snabb ström av
överhettad ånga förs den kontinuerligt genom en retort,
bestående av hårnålsformade ståltuber (87 mm i diameter)
som värms i en gaseldad ugn (fig. 1). Temperaturen i
denna är 480—980°C, och skiffern utsätts för den bara i
3 s. Matningshastigheten är 390 kg/h dm2 tubarea.
Produkterna från ugnen går genom en serie cykloner och
dammavskiljare i vilka 98 °/o av skifferaskan avlägsnas.
Gaserna leds till ett kondenseringssystem, bestående av två
vattenkylda kondensorer, som arbetar vid atmosfärstryck,
och därefter två arbetande vid 7 kp/cm2 övertryck. Den
första av de senare kyls med vatten, den andra med
kylvätska.
Vid försöksanläggningen eldar man ugnen med jordgas,
men man kan givetvis lika gärna använda skifferolja. I
stället för ånga, som överhettas i ugnens överdel, kan man
använda en annan lämplig gas för transport av skiffern.
Utbytet av råolja uppges bli 79 1/t skiffer som enligt
analys håller 113 1/t. Metoden har olägenheten att fordra
fin-krossning av skiffern vilket innebär en kostnadsökning
som dock kanske kompenseras av produkternas ökade
värde (Chemical Engineering juli 1953 s. 114). SHl
Raffinering av svavel genom flotation. Den stigande
konsumtionen av svavel i hela världen blev mer
uppmärksammad i samband med koreakrigets utbrott. Samtidigt
steg svavelpriset, vilket medförde att förekomster,
brytning och anrikning kunde bedömas på helt annat sätt än
tidigare. Förekomster, som förut ansågs ligga vid eller
under brytvärdhetsgränsen, blev på en gång ekonomiskt
utnyttjbara, och då det finns mycket stora tillgångar av
fattiga svavelförekomster växte även de framtida
reserverna.
Råvaror med låga halter har alltid bjudit på svårlösta
problem ur både brytnings- och anrikningssynpunkt.
Därför väcker det alltid ett stort intresse bland bergsmän, när
en ny anrikningsmetod medför att en förut oanvändbar
råvara kan utnyttjas. Nyligen har en sådan metod, som
tagit tio år att utexperimentera, vid provning i full skala
visat sig hålla måttet.
Société Languedocienne de Recherches et d’Exploitationes
Miniéres har vid sin gruva Narbonne i provinsen Aude i
södra Frankrike löst problemet att raffinera en på vanligt
sätt oraffinerbar svavelprodukt. Bolaget bildades 1941 för
brytning av svavel vid Narbonne, som är en av de fyra
franska förekomsterna med låg halt av nativt svavel. De
andra är Apt, Manosque och les Campins.
Det nativa svavlet förekommer här i form av små
no-duler i skikt av bitumenhaltiga lerskiffrar, gips och
krit-märglar. Det uppträder också i form av mikrokristallina
blåsor. Svavlet är vitaktigt till färgen. Mycket sällsynt
uppträder små gulfärgade sekundära kristaller i närheten av
sprickor eller i små håligheter. Det brytvärda skiktet är
40—60 m mäktigt och utgör ett stort veck stupande 10—
15° mot väster. Genom en brant förkastning är den
nordöstra delen av vecket sänkt ca 30 m. Den östra delen är
täckt av högst 10 m tjocka lager och kan därför lätt
brytas i dagbrott isynnerhet som stupningen är mycket liten.
Det fyndiga berget borras, sprängs, lastas i truckar och
transporteras direkt till anrikningsverket.
Här töms godset på ett galler med 100 mm öppningar.
Gods med mer än 100 mm kornstorlek går in på
käftkrossar och krossas där ned under 100 mm, varefter det
lagras i hög. I verket siktas det först på en sikt med 15
mm fri maskvidd. Därifrån leds gods över 15 mm till
två hammarkrossar arbetande i sluten krets med en Akins
classifier. Det fina godset går härifrån direkt till
kon-ditioneringstankar i flotationsverket, under det att det
grova mals i en konisk kulkvarn, som arbetar i sluten
krets med två Dorr-skrapor. Det grova går i retur till
kvarnen, medan det fina rinner direkt i
konditionerings-apparater i flotationsverket.
Sedan tallolja och fotogen tillsatts upptas ett
förkoncentrat med 40—50 % S ur ett ingående gods med 8 % S.
Gods över 0,25 mm avsiktas och går direkt till
koncen-tratförtjockaren, då det består av nästan rent svavel. Gods
under 0,25 mm går till en repeteringsavdelning, varifrån
mellanprodukten går tillbaka till ingående gods och
koncentratet till förtjockare.
På grund av den lerhaltiga gångarten och svavlets
finkornighet har det visat sig svårt att genomföra flotationen.
Koncentratet, som endast håller 75—80 °/o S, behandlas i
en Dorr-förtjockare med 12 m diameter och går slutligen
in på ett trumfilter.
Man har tidigare inte kunnat göra ett säljbart
svavelkoncentrat genom flotation, dvs. ett koncentrat med minst
98 % S eller helst 99,5 %> S. Ända till 1949 var den bästa
och enklaste processen filtrering av smält svavel. Med
denna metod kunde man smälta 4 t/h svavelkoncentrat, som
sedan filtrerades under tryck. Ur filtratet kunde svavlet
kristalliseras ut. Denna metod var emellertid ofördelaktig,
emedan små bergartskorn följde med i filtratet och fanns
kvar i det utkristalliserade svavlet. Återstoden på filtret
höll mycket svavel, som ej kunde återutvinnas genom
flotation.
Enligt det nya raffineringsförfarandet agglomereras
bergartskornen, som befinner sig i suspension i det smälta
svavlet, genom tillsats av ett reagens, vars
sammansättning ej anges. Agglomerationen beror av temperaturen,
kontakttiden, och framför allt av den smälta massans
omröring. Man hade stora svårigheter att finna ett lämpligt
agglomerationsmedel, men det som slutligen befanns bäst
var även mycket billigt. Det verkar ej korroderande på
smälttankarna, utvecklar ingen besvärande rök, reagerar ej
med den lerhaltiga bergarten och kan lätt återvinnas.
Sedan agglomerationen är klar, siktas den smälta massan
på en sikt med 4 mm fri maskvidd. Den genom sikten
passerande massan utgör en högprocentig svavelprodukt,
från vilken svavlet missfärgande bitumenbeståndsdelar
avlägsnas med bleklera. Agglomereringsmedlet utvinns
mycket lätt ur återstoden på sikten.
Ur ett flotationskoncentrat med 80 °/o svavel utvinns
detta nu till 96 °/o som en slutprodukt med 99,5 °/o S. Vid
en produktion av 2 000 t/månad svavel blir kostnaden per
t svavel för driften: reagens 1,15 $, 0,9 t ånga av 14 kg/cma,
45 kWh elkraft och 2 arbetstimmar samt för underhåll:
material 0,43 $ och 0,7 arbetstimmar.
Denna metod har prövats även på andra svavelråvaror,
t.ex. från Italien, Grekland, Turkiet, Argentina och
Ecuador, och den har passat för alla hittills undersökta
råvaror. För sådana med mer än 70 % S behöver man ej
använda föregående anrikning (Mining World maj 1953
s. 49). E R—s
Ren svavelsyra ur avfallssyra från oljeraffinaderier.
I en ny amerikansk fabrik framställs 400 t/dygn 98 °/o
svavelsyra ur ned till 65 °/o avfallssyra från oljeraffinaderier.
Anläggningen består av två olika enheter som sköts av tre
man per skift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
