Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1954 - Nybyggen - Bau Muggeris vattenkraftanläggningar på Sardinien, av G Lbg - Vattenkraften i Indiens »Ruhr-område», av Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
TEKNISK TIDSKltlFT
Fig. 3. Bau
Muggeris
damm.
Typisk
tvär sektion.
ren var mindre än 1 m3/s. Flödena som inträffar särskilt på
senvintern och hösten, varar i allmänhet endast några
timmar men kan då uppgå till nära 1 000 m3/s. För dessa flöden
lämnades en 5,0 X 6,5 m öppning genom ett dammelement.
Till betongen användes 210—240 kg/m3 normalt
portlandcement med välproportionerat grus och sand, sorterat i
fem kornstorleksgrupper. Makadamen sorterades i fyra
storlekar. Prov med 20 cm kuber visade i medeltal
brotthållfastheten 324 kp/cm2 efter 28 dagar och 387 kp/cm2
efter 90 dagar. Vattencementtalet hölls vid 0,6. Cementen
och den finaste sanden vägdes; övriga material
proportionerades efter volymen. Betongen och övrigt material
transporterades ut till arbetsplatsen med hjälp av fyra linbanor,
varav en rörlig. De sista 20 m fördes betongen på ett
transportband. Den göts i 0,5 m skikt och vibrerades. Formarna
utgjordes av 1 X 2 m formskivor, vid dammens
uppströmssida plåtklädda. Skivorna sammanhölls med 4 mm
wire-lås. Dammen innehåller 132 000 m3 betong, som göts med
intill 17 000 m3/mån.
Den valda dammtypen med ihåliga pelare har stora
fördelar jämfört med den. massiva gravitationsdammen,
mindre upptryck både från grunden och i dammkroppen, bättre
stabilitet mot glidning, mindre bindningsvärme och
krympning, mindre betongåtgång och i viss mån — beroende på
de lokala förhållandena — lägre kostnader. Celldammen
erfordrar 0,20 m2 mer form per m3 betong än den massiva
dammen (C Marcello i Water Power jan.—mars 1953).
G Lbg
Vattenkraften i Indiens "Ruhr-område". Indien har
stora svårigheter att försörja sin väldiga befolkning. Ett
av den indiska regeringens botemedel, såsom det
återspeglas i den indiska femårsplanen är ett bättre
tillvaratagande av naturtillgångarna. Ett viktigt led i denna plan
är anläggningen av stora dammar i de viktigaste floderna,
dels för att reglera vattenföringen och bevattna
omkringliggande jordbruksområden, dels för att utnyttja
vattenkraften för elproduktion. Enligt femårsplanen skall nya
vattenkraftstationer för totalt 1 000 MW tas i drift och
34 000 km2 mark bevattnas.
Det största enskilda projektet är anläggningarna i
floden Damodar i en dalgång med samma namn öster om
Calcutta. Detta område har en befolkning på ca 5 milj.
och anses vara Indiens rikaste floddal. Området har stora
kol- och järntillgångar och innehåller även betydande
fyndigheter av ett stort antal andra mineral. Ej mindre
än 90 "/o av landets hela järnproduktion är koncentrerad
till detta område, "Indiens Ruhr". En fortsatt industriell
utveckling har försvårats genom en utpräglad elbrist. En
annan svårighet h^r varit de våldsamma översvämningar,
som orsakas av regelbundet återkommande
monsunstor-mar. Den naturliga vattenföringen är också synnerligen
ojämnt fördelad över året (fig. 1).
För att förbättra levnadsförhållandena i Damodar-dalen
och främja den industriella utvecklingen har efter
förebild från den amerikanska Tennessee Valley Authority
(Tekn. T. 1945 s. 924; 1953 s. 363) bildats en särskild
förvaltning, Damodar Valley Corporation. Dess uppgift är
att inom området: genomföra och driva anläggningar för
bevattning och vattenförsörjning samt för produktion,
överföring och distribution av elektricitet; genomföra och
driva anläggningar för flodreglering och navigation;
kontrollera markerosionen; befrämja folkhälsan samt
den agrikulturella, industriella och ekonomiska
utvecklingen.
Enligt det utbyggnadsprogram, som utarbetats av
förvaltningen skall sammanlagt åtta dammanläggningar
byggas. Härigenom skapas sju regleringsmagasin på
tillsammans 5 900 miljoner m8. I anslutning till dammarna byggs
åtta vattenkraftstationer med en total effekt på 232 MW.
Regleringsmagasinen skall till stor del användas till
flodkontroll för att förhindra förhärjande översvämningar.
Endast 2 700 miljoner m8 beräknas därför kunna
utnyttjas för att reglera vattenföringen enligt elproduktionens
krav och för bevattning. Vattenkraftstationerna
kompletteras därför med en ångkraftstation på 200 MW för att
utjämna den varierande vattenkraftproduktionen. En
markareal på 19 000 km2 kommer att bevattnas. I flodens
nedre lopp byggs en kanal, som förbinder de viktigare
kolfälten med Calcuttas hamn.
I ett första utbyggnadsstadium, som beräknas stå färdigt
senast 1957, skall fyra dammar med tillhörande
vattenkraftstationer byggas. Den installerade maskineffekten
uppgår i dessa stationer till 146 MW och den årliga
energiproduktionen till 450 MkWh. I det första
utbyggnadsstadiet ingår även tre enheter på totalt 150 MW i
ångkraftverket. Härigenom räknar man med att redan från
början uppnå en stor elförsäljning, vilket är betydelsefullt ur
ekonomisk synpunkt.
Ångkraftverket vid Bokaro (fig. 2) var jämte
dammanläggningen i Tilaiya med tillhörande vattenkraftstation
på 4 MW, den första del av projektet som realiserades.
Det anses vara Asiens modernaste kraftanläggning. Bräns-
Fig. 1. Den genomsnittliga månadsvattenföringen i procent
av årsmedelvattenföringen i Damodar-floden vid naturliga
avbördnings förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
