Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1954 - Konstruktioner för Stockholms tunnelbana, av Georg Gyldenstein - TNC: 10. Mikro-, av JW - Tekniska Skrifter: Nøyaktigheten ved vinkelmåling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
TEKNISK TIDSKltlFT
sevärt uppskov med banans färdigställande och
en trafiktekniskt sämre lösning. Vinsten i
estetiskt avseende kunde därför ej anses stå i
rimlig proportion till nackdelarna.
Vid Slussen har det visat sig vara rationellt att
i samband med nordsydbanans utförande lägga
dess spår i de lägen de under alla förhållanden
måste få när den sydvästra banan kommer till,
även om detta innebär att man måste spränga
ut en ny enkelspårstunnel för nordgående tåg
nästan ända från utfarten från
Medborgarplatsens station, varvid den nuvarande
dubbelspårstunneln på motsvarande sträcka endast blir
utnyttjad för sydgående tåg (fig. 34). Den
framtida sydvästbanans dubbelspårstunnel kommer
närmast söder om stationen att ligga mellan
dessa båda tunnlar. Längre söderut viker den av
åt väster och passerar under den nya tunneln
för nordgående tåg. Den gamla stambanetunneln
planeras att komma att användas för ett
godstågsspår mellan Södra station och
hamnbangården Söder Mälarstrand—Stadsgården.
TNC
10. Mikro-
Sammansättningsförleden mikro- kommer av ett grekiskt
ord med betydelsen liten. Som dess motsats användes
ofta någon av de likaledes från grekiskan härstammande
förlederna makro- (stor, lång) och mega- (stor, mycken).
Som måttenhetsprefix användes mikro-, betecknat fi, i
betydelsen miljondels, t.ex. 1 mikrofarad, 1 uF. Det
motsvaras då av mega-, betecknat M (ursprungligen tänkt som
stora grekiska "my"), med betydelsen miljon, t.ex. 1
mega-watt, 1 MW. Något måttenhetsprefix "makro-" förekommer
däremot ej. — Det konsekvent bildade namnet för enheten
10"8 meter är 1 mikrometer. Mikrometer är också namn
på ett mätdon för små längder, och det är väl detta
förhållande som gjort att man för måttenheten i stället infört
namnet 1 mikron, 1 u, vilken benämning användes i vår
svenska Lag om mått och vikt (1934). På sistone har man
emellertid i den internationella diskussionen funnit detta
avsteg från den konsekventa namngivningen av
måttenheterna generande, och det får numera anses fullt till
-låtligt att skriva 1 mikrometer, 1 um, vilket också
rekommenderas i TNC:s Skrivregler (1953).
Sådana ord som mikrokosm, mikroorganism = mikrob,
Mikronesien, betyder: liten värld, liten organism, de små
öarna. Mikroskop betyder däremot inte liten synapparat,
ej heller apparat som åstadkommer liten bild, utan
apparat varmed man kan se små föremål (som förstoras).
Dessa olika tolkningsmöjligheter har åstadkommit
påtaglig oreda i fråga om orden mikrofotografi och mikrofilm.
Mikrofotografi beskrives av Svenska Akademiens stora
ordbok som en genom mikroskop tagen bild; som exempel
anges "mikrofotografi av spetsen av en flugas fot". Det
är alltså inte fotografiet utan föremålet som är litet.
Nusvensk ordbok, av östergren, ger samma förklaring av
ordet mikrofotografi, men bland de belysande citaten
finner man förvånande nog "ett indianarbete från Niagara
med mikrofotografier av fallet inom små förstoringsglas".
Här är det uppenbarligen fotografiet och inte föremålet
som är litet.
Inom bl.a. metallografin användes ordet
makrofotogra-fering om fotografisk förstoring i tämligen blygsam skala,
medan vid starkare förstoring säges mikrofotografering!
Om man obunden av tidigare benämningsvanor skulle
göra bruk av förlederna mikro- och makro- eller
mega-i de nämnda optiska och fotografiska sammanhangen
skulle man väl mest logiskt resonera så här: En apparat
eller en åtgärd benämnes naturligast efter sin verkan eller
sitt resultat; en synapparat som försforar borde heta
ma-kroskop, en fotografering som ger en förstorad bild borde
heta inakrofotografering och bilden makrofotografi;
omvänt borde termerna mikroskop, mikrofotografering och
mikrofotografi hänföras till förmmsÄning. Man kunde
fortsätta till det akustiska området och säga: En megafön
förstärker ljudet, en mikrofon borde försvaga ljudet. Nu
måste man böja sig för det faktiska förhållandet att
mikroskop är namn på en förstorande apparat, och mikrofon
har blivit namn på en apparat som omvandlar ljudvågor
till elektriska variationer; i detta senare fall liar alltså
mikro- helt förlorat betydelsesambandet med stor och liten.
TNC har fått brev från en person som sysslar med
"fotografering av handlingar på 37, 70 och 16 mm film med
förminskningsgrader varierande från ca 12 till 37 gånger".
Han säger sig ha blivit klandrad för att han härför använt
termen mikrofilmning och kallat resultatet mikrofilm.
Själv anför han till sitt försvar att dessa termer kommit
i allmänt bruk i den nämnda betydelsen, även t.ex. i
Tyskland där man enligt hans uppgift använder förleden
Makro- när det gäller förstoring. TNC har, mot
bakgrunden av det här ovan sagda, funnit riktigt att i sitt
svarsbrev tillstyrka hans användning av förleden mikro-, men
samtidigt framhållit att man måste vara på sin vakt mot
missförstånd. — Orden mikrofilm och mikrofilmning
förekommer ej i Svenska Akademiens ordbok eller Nusvensk
ordbok, men finns upptagna i den senaste utgåvan av
Svenska Akademiens ordlista, dock utan förklaring.
Det kan tilläggas att från svensk sida i den internationella
diskussionen föreslagits att ordet mikrofilm, i betydelsen
film med förminskad bild, skulle ersättas med "decifilm",
detta på grund av att mikro- som måttenhetsprefix
betyder 10"°. Förminskningsskalan vid arkivfotografering
o.d. är nämligen av storleksordningen 1/10. När det är
fråga om skalan 1/100 eller däromkring måste man nu
tillgripa sådana ord som "ultramikrofilm"; "centifilm"
vore bättre. JW
Tekniska Skrifter
Nøyaktigheten ved vinkelniåling, av F B Ording.
Tekniske Skrifter nr. 9 N. Oslo 1954. 14 s. 2 nkr.
Ved en overfladisk befraktning vil gamle, vinkelmålende
instrumenter sannsynligvis bli bedømt til å være mindre
nøj-aktige. Likevel ga disse instrumenter allerede for 150
år siden så gode måleresultater at det ville vært
tilstrekke-lig for de fleste tekniske formål idag.
Her forklares hvorfor disse resultater var mulige og
hvorledes de enkelte feil fra instrument og observator
sam-virker ved de forskjellige former for vinkelniåling. Den
bagatellmessige usikkerhet som kan utledes av de
tilfel-dige feil alene, synes å tvde på at repetisjonsmetoden
burde foretrekkes. Dog viser medslepningsfeilen, som er
påvist ved månge 2-aksede teodolitter, at den beregnede
nøyaktighet ved repetisjonsmetoden til dels kan være
temmelig tvilsom.
Repetisjonsmåling kan derför bare anbefales når
observatören vil prøve — eller er tvunget til — å företa
presi-sjonsmålinger med et instrument med svake
avlesnings-midler. Til syvende og sist kan alene forskjellen i de
atmo-sfæriske forhold få større innflytelse på observasjonene
enn den totale usikkerhet man regner med ved en
første-klasses teodolitt under ideelie omstendigheter.
Enligt överenskommelse med den Norske Ingeniørforening och
Polyteknisk Förening äger STF:s medlemmar erhålla den norska serien
Tekniske Skrifter gratis under utgivningsåret och därpå följande
kvartal mot skriftlig rekvisition i varje särskilt fall, ställd till
Teknisk Tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
