Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1954 - Nya metoder - Ultraljud för kornstorleksbestämning i metaller, av SHl - Rening av avfallsvatten genom limflockning, av SHl - Pallborrning från lyfttruck, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
TEKNISK TIDSKltlFT
Nya metoder
Ultraljud för kornstorleksbestämning i metaller.
Enligt en amerikansk undersökning har kornstorleken en
påtaglig verkan på ultraljuds fortplantning i metaller. När
förhållandet mellan ljudets våglängd och kornstorleken
sänks under ett visst värde minskas den överförda
ljudenergin. Vid de utförda experimenten provades
förhållanden på 100 : 1 till 5 : 1. över 30 : 1 påverkas ljudets
fortplantning inte nämnvärt av kornstorleken, inen under
10 : 1 faller energiöverföringen snabbt med förhållandet
våglängd till kornstorlek.
Pulsekometoden visade sig i praktiken bäst för
bestämning av kornstorleken i metaller. Föroreningar eller inre
fel, som påverkar reflexernas amplitud, ändrar antalet
reflexer och multipelreflexmetoden ger därför den
säkraste metoden för bestämning av kornstorlek med
ultraljud. Ett sammantryckt metallprov med inre spänningar
hade t.ex. samma ultraljudegenskaper som ett
spänningslöst prov med samma kornstorlek.
(jenom provning med ultraljud kan inan bestämma det
strukturella tillståndet i metalldelar som utsätts för hög
arbetstemperatur. De kan då användas så länge deras
kornstorlek är tillfredsställande (N Grossman i Iron Age
31 dec. 1953 s. 72). SHl
Rening av avfallsvatten genom limflockning. Den
grumling av vattendrag, som uppstår när man i dem
släpper ut avfallsvatten från anrikningsverk, orsakas i
huvudsak av partiklar på 0,1—1 fi. I enstaka fall tenderar
kornen att sluta sig samman till aggregat. Man säger då
att suspensionen koagulerar. Vanligen är tendensen till
koagulering mycket liten därför att de vid kornen
adsor-berade jonerna har samma laddning; denna blir i de flesta
fall negativ genom adsorption av hydroxyljoner därför att
avfallsvattnet vanligen har högt pH.
Koagulering kan man åstadkomma antingen genom att
förskjuta adsorptionsjämvikten, så att kornen avladdas,
eller genom att fånga in dem med makromolekylära
ämnen innehållande joniserbara grupper, som ger laddningar
med ett tecken motsatt kornens. Det första sättet att
koagulera är välkänt från kolloidkemin. Man använder joner
för att avladda partiklarna, varvid joner med större
laddning är effektivare än sådana med mindre (fig. 1).
En viss koaguleringseffekt uppnås även i avfallsvatten
från anrikningsverk vid tillsats av saltsyra eller
aluminiumsulfat, men stora reagenstillsatser behövs när
slammet är svårflockat, och det är ur korrosionssynpunkt
olämpligt att sänka vattnets pH alltför mycket. I praktiken
är det därför bättre att använda den andra metoden med
makromolekylära ämnen.
Ett lämpligt sådant ämne är proteinlim, av vilket man
kan framställa mycket effektiva flockningsmedel därför
att limmolekylerna har utpräglad nätstruktur och lim är
en polyelektrolyt. Det består nämligen av aminosyror, som
i vattenlösning kan få både positiv och negativ
jonladdning. Vilken typ som överväger beror på lösningens pH.
Över den isoelektriska punkten (pH ca 4,7) dominerar
sålunda de negativa laddningarna på —CHXOCT-grupper.
I praktiken ligger avfallsvattnets pH oftast över den
isoelektriska punkten, och limjonerna är därför övervägande
negativa, dvs. har samma laddning som kornen i
suspensionen. Försätter man emellertid denna med
aluminiumsulfat adsorberar kornen aluminiumjoner och blir
positivt laddade. Tillförs sedan lim adsorberas de av
limmolekylerna och utflockning av dem kan åstadkommas.
Sätter man däremot till limmet före aluminiumsulfatet,
uppnås ingen koagulering. Kombinerar man däremot
limmet med en bas, t.ex. kalciumhydroxid, sker koagulering
när denna tillförs efter limmet men inte när den sätts
till först.
Redan 1930 beviljades ett svenskt patent på användning
Fig. 1. Lyfttrnck i arbete i Laisvallgruvan 100 m under
jorden.
av lim för utflockning av siam i avfallsvatten från
anrikningsverk, men metpden har inte fått större
användning. Ett av skälen härtill torde vara att man i många
fall provat limsorter som är olämpliga som
flockningsmedel. I USA har man t.ex. ansett att de limkvaliteter
som är bäst som bindemedel också är bäst som
flockningsmedel. De undersökningar som nu utförts visar emellertid
att så inte alls är fallet. Ett lims flockningsegenskaper
kan inte bedömas genom de vanliga analysmetoderna för
lim utan bara genom direkta flockningsförsök (V Öhman
i Jernkontorets Annaler 1954 h. 2 s. 97). SHl
Fig. 1. Schema över [-koaguleringsför-lopp;-]
{+koaguleringsför-
lopp;+} upptill
sänkning av pH,
nedtill avladdning med
uluminiumjoner.
Fallborrning från lyfttruck. I Sveriges största blygruva
— Laisvallgruvan — har man rationaliserat pallborrning
100 ni under jorden genom att sätta in lyfttruckar. Idén
torde även kunna användas vid tunnelbyggen etc.
Sedan man 1951 fattade beslut om en permanentning av
Laisvallgruvan har målet för produktionen varit 500 000
l/år. För närvarande är produktionen 325 000 t/år. Malmen
bryts i öppna rum. Metoderna för utlastning, transport och
borr- samt sprängningsförfarande har undergått
successiva förbättringar. Pallbrytning med vertikala hål har
övergivits till förmån för följande metod:
Efter malmens begränsning uppåt drivs en orl 6 X 2,5 ni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
