Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1954 - Petroleumindustrin ger råmaterial för högpolymerer, av M A Matthews
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 juni 195i
535
Propen
Petroleum är praktiskt taget enda råvara för
propen som används för tillverkning av aceton
och dess derivat, glycerol och epiklorhydrin.
Dessa är alla viktiga mellanprodukter vid
tillverkning av polymerer.
Den första råvaran för aceton var
kalciumacetat, erhållet vid torrdestillation av trä. För att
täcka det stora behovet av aceton under första
världskriget utnyttjade man en jäsningsmetod
vid vilken butanol erhölls som biprodukt. Senare
utarbetades emellertid en metod för
framställning av aceton ur propen, och denna har
utvecklats så att 1948 endast 6 % av den i USA
tillverkade acetonen (120 000 t) erhölls genom jäsning.
Inom polymerindustrin används aceton som
lösningsmedel och råvara för metylmetakrylat.
I USA framställdes 1952 84 000 t raffinerad
glycerol varav 16 000 t erhållits syntetiskt ur
propen. Man planerar utbyggning av denna
tillverkning till 40 000 -50 000 t/år. Den syntetiska
gly-cerolen fås genom klorering av propen i värme
till allylklorid, som hypokloreras till
glyceroldi-klorhydrin och epiklorhydrin (Tekn. T. 1953 s.
726); genom hydrolys erhålles slutligen glycerol
(Tekn. T. 1948 s. 828).
Stora mängder glycerol används vid
tillverkning av alkyder, och epiklorhydrin är en viktig
mellanprodukt vid tillverkning av epoxihartser
Tekn. T. 1951 s. 9, 1953 s. 867) för vilka den
andra huvudråvaran är bisfenol. Denna fås ur
fenol och aceton. Petrokemikalier ur propen har
sålunda fått stor betydelse för tillverkning av
epoxihartser vilka väntas få stor marknad i
USA och även i Europa. Man beräknar att i USA
4 % av den ur raffinaderigasen utvunna
prope-nen används för tillverkning av högpolymerer.
Hut en
Användningen av buten inom kemisk industri
har ökat väsentligt under de senaste tio åren,
huvudsakligen beroende på den enorma
tillverkningen av syntetiskt gummi i USA. Under 1951
steg produktionen av GR-S (sampolymerisat av
butadien och styren) till ca 700 000 t vartill
åtgick ca 550 000 t butadien och ca 150 000 t styren
(Tekn. T. 1951 s. 600). Hela butadienbehovet
kunde inte täckas genom framställning ur
petroleum utan ca 150 000 t erhölls ur etanol.
Eftersom ca 50 % av den i USA 1951 totalt
framställda etanolen erhölls ur eten, kan man
betrakta butadien ur etanol som en gren av
petrokemi-kalieindustrin.
Utom GR-S tillverkar amerikanerna avsevärd
mängd speciella gummikvaliteter; 1951
framställdes t.ex. ca 75 000 t butylgummi
(sampolymerisat av isobuten och isopren), ca 60 0001
gummi av Neoprene-typ och 15 000 t av Buna N-typ
(sampolymerisat av butadien och akrylnitril).
I Västeuropa är den totala tillverkningskapaci-
teten för syntetiskt gummi bara 7 000 t/år (en
fabrik i Tyskland). Fastän planer på tillverkning
i större skala (20 000—40 000 t/år) studeras i
andra europeiska länder och i Japan, är det
tydligt att syntetiskt gummi inte kommer att
framställas i lika stor skala i Europa som i USA inom
överskådlig framtid. För att planer på
tillverkning av syntetiskt gummi i stor skala skall
kunna realiseras, måste särskilda anläggningar för
framställning av butadien byggas, ty denna kan
för närvarande erhållas bara i liten mängd ur
raffinaderigas. De viktigaste potentiella
råvarukällorna för butadien är de fabriker för termisk
krackning av petroleum till eten och propen som
finns i Storbritannien och Frankrike. I några
länder, där man har överskott på billig etanol, torde
det vara förmånligare att använda denna som
råvara än att bygga krackningsanläggningar.
Butadien kan också användas för tillverkning
av hexametylendiamin till nylon. I detta fall kan
man emellertid utgå även från bensen (den i dag
mest använda metoden), furfurol och etyn.
Bensen
I USA har behovet av bensen vuxit så mycket
under de senaste 10—15 åren att det inte längre
kan täckas med tillverkning ur stenkol. (Tekn.
T. 1951 s. 484). Sedan 1949 har USA därför
importerat stora mängder råbensen och bensen av
motorkvalitet från Västeuropa. Under 1951 steg
denna import till ca 220 000 t (med ca 70 vikt-%
ren bensen), medan USA:s egen produktion var
650 000 t ur stenkol och 105 000 t ur petroleum.
Av strategiska skäl har man emellertid ökat
tillverkningen av petroleumbensen trots att denna
blir dyrare än den importerade. Den väntas 1954
ha stigit till 500 000 t/år medan produktionen
av bensen ur stenkol beräknas till 800 000 t/årH.
I Västeuropa erhölls 1951 1 Mt råbensen med ca
70 % bensen ur kol. Härav framställde man ca
420 000 t bensen för motorbränsle och ca 250 000
t renbensen. Den senare användes till
lösningsmedel och synteser, medan den förra dels
blandades i bensin, dels exporterades till USA.
Västeuropas nuvarande produktion av bensen
överstiger alltså behovet för tillverkning av
kemikalier så mycket att det kommer att dröja innan
framställning ur petroleum blir aktuell där.
Bensen är en av de viktigaste råvarorna för
kemisk industri. År 1951 fördelades den inom
kemisk industri förbrukade bensenen på
följande sätt:
USA Storbritannien
% °/o
Styren ..........................................35 0
Fenol ............................................22 23
Nylon ..........................................11 17
Anilin ..........................................7 13
Vätmedel ....................................5 8
Insektsmedel ..............................4 4
Maleinsyraanhydrid ..................2 2
övrigt ............................................14 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
