Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1954 - Andras erfarenheter - Polyermisation av etylen i alkoholer, av SHl - Filteraid av kol, av SHl - Nya metoder - Nållager med individuell nålstyrning, av OA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
539
tat kolväte och en okänd aldehyd. Man iakttog också
att metan och etan bildas. Dessa gaser uppstår ur
per-oxidinitiatorn.
Vid reaktionen mellan isopropanol och etylen byts alltså
väteatomen vid hydroxylgruppen ut mot en kolväteradikal
varvid en tertiär alkohol med längre kolkedja bildas. Man
kan därför vänta att primära alkoholer skall reagera under
bildning av sekundära med längre kolkedja och dessa i
sin tur till tertiära med ännu längre kedja.
Etylalkohol bör därför ge serier av såväl sekundära som
tertiära alkoholer. Så har också visat sig vara fallet. I
reaktionsblandningen har man påvisat betydande mängd
2-butanol, och högre homologer, såsom 2-hexanol,
2-okta-nol och 2-dekanol. Den lägsta tänkbara tertiära alkoholen,
3-metyl-3-pentanol, som bildas av 2-butanol och etylen,
har inte direkt påvisats, men man har funnit fraktioner
innehållande tertiära hydroxylgrupper och med denna
alkohols molvikt. Följande homologer, 3-metyl, 3-heptanol
ur 2-hexanol eller 2-butanol och en resp. två molekyler
etylen samt 3-metyl-3-nonanol, har iakttagits.
Metanol är den enda alkohol, som kan ge primära
alkoholer med udda antal kolatomer och sedan ett antal
sekundära och tertiära alkoholer med långa, grenade
kolkedjor. Det kan väntas att en sådan blandning är mycket
svårseparerad, och detta visade sig också vara fallet. Man
kunde vid destillationen erhålla konstant kokande
fraktioner bara av primära alkoholer med 3, 5, 7 och 9 kolatomer,
och de var inte rena. Alkoholerna kunde dock
identifieras på olika sätt.
Med tertiär butanol kunde ingen telomerisation iakttas
vilket strider mot uppgifter i patentlitteraturen, enligt
vilka alla mättade alkoholer är telogener. Vid
polymerisation av etylen i tertiär butanol erhölls en olja med helt
andra egenskaper än de produkters som bildades med de
andra alkoholerna. Den hade sålunda relativt hög
kokpunkt och visade sig vid analys inte innehålla syre.
Reaktionsmekanismen anses bestå i överföring av fria
radikaler till alkoholen. De nya radikaler, som härvid
uppstår, är sedan tillräckligt aktiva för att
polymerisa-tionen skall fortskrida. Det är känt att di-^-butylperoxid
vid upphettning ger två butoxiradikaler
(CH3)3COOC(CH3)3—*2(CH3)8CO — (2)
Med föreningar, som kan avge en väteatom, ger
butoxira-dikalen en ny radikal och f-butanol
RH + (CtUsCO
R— + (CH3)SCOH
(3)
Vidare kan butoxiradikalen ge aceton
(CH3)3CO–v (CH3)2CO + CIV- (4)
Vid telomerisationen sker reaktion (3) och (4) samtidigt,
ty både aceton och f-butanol iakttogs i reaktionsprodukten.
Sannolikt sätts telomerisationen i gång genom att de fria
radikalerna reagerar med alkoholen varvid en
hydroxi-radikal bildas
(CH3)2CH0H + CH3–-* (CH3)XOH — + CH, (5)
Denna reagerar sedan med etylen
(CH3)2COH — + nC2H4 —>(CH8)tCOH(C,H4)„ — (6)
Polymerisationen avstannar genom kedjeöverföring med
alkoholen varvid dock en ny hydroxiradikal bildas
(CH3)2COH(CoH4)w — + (CH3)XH0H —v
(CH3)2COH(C2H4)„H + (CH3)2COH — (7)
Utan tvivel kan butoxi- och metylradikalerna också
reagera direkt med etylenen varvid molekyler utan
hydroxyl-grupp bildas, men den låga etylenkoncentrationen i
reaktionsblandningen gör att denna reaktion missgynnas. Den
metan, som iakttagits i reaktionsprodukterna, bildas enligt
formel (5), och etanen uppstår genom sammanslutning av
två metylradikaler (E R Gilliland & R J Kallal i
Chemical Engineering Progress dec. 1953 s. 647). SHl
Filteraid av kol. Man har länge använt kiselgur för att
påskynda eller möjliggöra frånfiltrering av slemmiga eller
mycket fina fällningar. Kiselguren, som till 90 %> består
av kiseldioxid, kan emellertid inte användas i alkaliska
lösningar och sådana som innehåller fluorvätesyra eller
andra fluorföreningar. I dessa lösningar löses nämligen
kiselguren helt eller delvis varvid den inte kan tjänstgöra
som filteraid och dessutom kan avge obehagliga gaser,
såsom kiseltetrafluorid.
Till på senaste tid har man saknat en filteraid soin kan
användas i lösningar med högt pH. Man har emellertid nu
börjat tillverka en sådan i USA. Den kallas Nerofil och
tillverkas i halvstor skala av petroleumkoks och kolhaltigt
material i en högtemperaturugn. Produkten, som inte är
aktivt kol, är ett friflytande svart pulver bestående av
minst 90 fl/o C och 3—10 °/o aska. Dess kornstorlek är
ungefär densamma som kiselgurs; 80 °/o av pulvret är
under 0,1 mm. Löst packat har det volymvikten 0,25—0,32
g/cm3 och i en fuktig filterkaka är den 0,29—0,34 g/cmG.
Tillverkningen är nu 6 t/dygn. Produkten är billigare än
de högsta kvaliteterna kiselgur men kostar avsevärt mer
än den billigaste kiselguren. Kolet har ungefär samma
fil-treringsegenskaper som kiselgur. Det är resistent mot både
syror och alkalier men känsligt för oxidationsmedel. En
fördel är att det kan brännas varigenom det är lätt att
göra sig av med filterkakorna.
Den nya filteraiden har enligt uppgift med gott resultat
provats i teknisk skala för flera ändamål, t.ex.
frånfiltrering av kalciumkarbonat i alkalisk lignosulfonatlösning
och filtrering av natriumvolframatlösning vid framställning
av rent volfram. Ett stort användningsområde torde vara
vid frånfiltrering av fasta föroreningar i
natriumalumi-natlösningar före utfällning av aluminiumoxid (Industrial
& Engineering Chemistry dec. 1953 s. 15 A). SHl
Nya metoder
Nållager med individuell nålstyrning. Normalt styrs
rullarna i ett nållager av en yttre och en inre löpring eller
av en speciell rullhållare. Den sistnämnda har tidigare
varit konstruerad med en för samtliga i lagret ingående rullar
gemensam styrning. Kontakten rullarna emellan ger
emellertid relativt hög friktion som tillsammans med risken
för snedställning av rullarna gjort nållagren mindre
lämpliga vid högre varvtal.
En rullhållare av tysk konstruktion har individuell
styrning av varje rulle. Lagrets egenskaper uppges härigenom
bli avsevärt förbättrade, bärförmågan ökar, högre varvtal
kan tillåtas, mindre lagerspel och längre livslängd erhålles.
Enligt denna konstruktion, fig. 1 och 2, inpassas rullarna
Fig. 1. Nållager med individuell nålstyrning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
