Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 22 juni 1954 - Flottningen vid Kilforsens kraftstation, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
TEKNISK TIDSKltlFT
Fig. 6. Flottningsränneintaget; 1 flytande del, 2 fast lagrad
del, 3 flottningsränna, 4 av stängningslucka med handspel,
5 tätningssköld, 6 lager, 7 kulled, 8 utjämningsbassäng
med konstant vattenstånd, 9 bräddavlopp, 10 delvis
vattenfylld ponton, 11 bär- och trimningsponton, 12
betong-dy kdalb med bana för stödhjul, 13 stödhjul, 14■
inledningsbommar, 15 planlucka för avstängning av intaget
under vintern och vid reparation.
normalt att variera drygt 3 m, och variationen
kommer till större delen att bli direkt beroende
av förändringar i belastningen på stationen.
Därför har vi även här gjort en nykonstruktion,
nämligen ett självreglerande flottningsintag (fig.
6), som automatiskt ger rätt vattenmängd i
rännan oberoende av vattenståndet. Härigenom
vinnes bl.a. följande.
Något maskineri för manövrering av
intagstratten fordras inte, och flottningsmanskapet
behöver inte ställa om tratten efterhand som
vattenståndet ändras.
Den långa flottningsrännan behöver inte
dimensioneras för mer vatten än som fordras i intaget.
Vid ett spelmanövrerat intag hade man varit
tvungen räkna med en viss övertappning vid
stigande vattenstånd samt en högre
medelvattenmängd.
Vid ett frånslag på stationen följer intaget i viss
mån vågbildningen så att man slipper en plötslig
flerdubbling av vattenmängden i rännan, vilken
skulle kunna medföra översvämning och risk för
att en massa virke kastas ur rännan,
frånslags-vågen kan bli mer än 1 m hög.
Med den utformning intaget fått har bredden
i anslutningen till betongkonstruktionen kunnat
nedbringas till ett minimum.
Flottningsintaget, fig. 6, består av en främre,
på pontoner flytande del och en bakre tratt av
den typ, som använts på ett flertal av
Vattenfallsstyrelsens anläggningar. Den främre delen
har i framkanten en invändig bredd av 13,9 m
och en längd av 8,5 m medan den fast lagrade
trattens längd är 15,5 m och bottenbredd i
framkanten 4,0 m. Delarna är sammanfogade med en
kraftig kulled, varför den främre delen vid t.ex.
ett frånslag kan fritt röra sig inom en stor
vinkel utan att några brytningar fortplantas till den
bakre tratten. I sidled fixeras den flytande delen
ined stödhjul i fyra punkter, dels vid
dammkroppen och dels mot två betongdykdalber.
Intaget är dimensionerat för en kapacitet av
15 000 stockar/h, varvid antagits, att 30 % av
vattenytan är belagd med virke och att
stockarna har en medelvta av 0,8 m2. För att uppnå
denna kapacitet fordras en vattenmängd av
6 m3/s, men vid tillfällen då man har gott om
vatten eller eljest önskar, kan8m3/s tappas.
Vattenmängden inställs genom trimning av det
flytande intagets pontoner med vatten tills ett visst
flytdjup erhålls. Detta, som beror av
vattenståndet i fördelningsbassängen, har uträknats, samt
kontrollerats i modell, så att rätt vattenmängd
kan intrimmas vid godtyckligt vattenstånd.
De krafter som påverkar konstruktionen är
egenvikten, vattenlasten och upptrycket samt i
viss mån friktionen i sköldens tätningslager.
övriga krafter är så övervägande, att man kan
bortse från friktionen. Vid oförändrad vattenmängd i
rännan ökar vattenlasten vid sjunkande
uppströmsvattenstånd, medan upptrycket minskar.
Differensen i moment kring intagstrattens fasta
lager för högsta och normalt lägsta vattenstånd är
ca 200 Mpm. För att intaget skall ge samma
vattenmängd vid olika vattenstånd i
fördelningsbassängen måste denna differens kompenseras
på något sätt. Vi har löst problemet genom att
anordna en utjämningsbassäng med konstant
vattenstånd bakom tätningsskölden och förse
tratten med en delvis vattenfylld ponton på
sköldens baksida. Vid höga vattenstånd i
fördelningsbassängen kommer vattenytan i pontonen
att ligga högre än i utjämningsbassängen och
man får en nedåtriktad kraft, medan det vid låga
vattenstånd blir tvärtom. Ungefär vid
medelvattenstånd erhålles, ined den valda placeringen av
tätningsskölden, jämvikt utan hjälp av pontonen
— vattenytorna står då i jämnhöjd. Pontonen är
så utformad, att man med den exakt balanserar
förändringarna i upptryck och vattenlast, så att
man vid alla normalt förekommande vattenstånd
får exakt den önskade vattenmängden i rännan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
