Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Principer för tunnelsprängning, av Ulf Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 195i
597
Fig. 10. Resultat vid utsprängning mot olika grova,
tomma hål vid olika hålavstdnd.
Fig. 11. Beräkning av
/X maximal indrift vid
paral-lellhålsuppskjutning för
en Grönlund-cut;
håldiameter 35 mm,
laddningsmängd i central hål 0,6
kg/m, i hål nr 5—8 1,0
kg/m.
och hålplacering har härmed fått ett underlag,
som gör det möjligt att räknemässigt behandla
problemet. Man kan göra en operationsanalys av
olika angreppsmedel, som kan tillgripas mot en
tunnelfront. En sådan analys måste innefatta
uppgifter om borrspridning genom fel i
ansätt-ningsvinkel och genom avböjning på grund av
ojämnheter i berget. Man fastställer först den
för varje hål i en borrplan tillåtliga avvikelsen
och därefter hur många och vilka av hålen, som
måste ligga innanför de angivna gränserna, och
hur statistiskt sett förhållandena varierar på
olika håldjup. Avvikelserna kommer här att sätta
en definitiv gräns för den möjliga indriften.
Hur denna beräknas skall åskådliggöras för ett
exempel med en konventionell bränncut typ
Grönlund (jfr fig. 13). I fig. 11 har det laddade
centralhålet samt medelpunkterna av de
närmaste hålen utritats och numrerats från i till 8.
Om centrum av hål nr 1 faller utanför den
streckade ytan är antingen avståndet till det laddade
centralhålet för stort för att utslag därifrån till
nr 1 skall ske, eller också är hålet felplacerat
med hänsyn till effekten av hål nr 2, U eller 5.
På djup där två eller flera av hålen 1—4 på
angivet sätt felborrats kan cuten icke längre ge
utslag.
Indriftens statistiska begränsning (fig. 12) i
det beräknade fallet beror på borrspridningen
som i sin tur bestäms av bergets kvalitet och
riktningsfelet vid ansättningen. Innebörden av
de beräknade funktionssambanden är att man
vid ett håldjup på 2,0 m i homogent berg kan få
full indrift i drygt 80 % av alla fall, i 90 % fås
indrift större än 1,75 in, i 95 % större indrift än
1,5 m osv. Beräknar man vad detta innebär vid
ofta upprepade sprängningar får man en
medel-indrift på 1,94 m. Motsvarande siffra i
inhomogent berg är 1,83 m. För medelindriften som
funktion av håldjup kan man för de båda
beräknade fallen ge följande sammanställning:
Håldjup
Medelindrift
m homogent berg m inhomogent berg m
1.0 . . ..... 1,0 (1,0) 1,0 (1,0)
2,0 ..... 1,94 (0,97) 1,83 (0,92)
3,0 ..... 2,58 (0,86) 2,20 (0,73)
4,0 ..... 2,89 (0,72) 2,34 (0,59)
5,0 ..... 3,04 (0,61) 2,44 (0,49)
Siffrorna inom parentes anger förhållande
mellan medelindrift och håldjup.
Vid beräkningarna har hänsyn ej tagits till den
begränsning av indriften soin man måste vänta
sig förefinns även vid en exakt riktig
hålsättning. Det är emellertid sannolikt att denna gräns
i många fall, åtminstone vid hittills utförda
sprängningar, faller bortom den som anges av
relationerna i tabellen. Detta förefaller rimligt
att anta, om inan jämför medelindriftsvärdena
med den praktiska erfarenheten med
ifrågavarande typ av cut. Indriften anges i allmänhet
till ca 2,0 m i överensstämmelse med högra
kolumnen, som också representerar ett ofta
förekommande fall.
Antagandet bekräftas direkt av intressanta
försök vid Stockholms Hamnförvaltning där
sprängarbasen Grönlund visat att den här dis-
Fig. 12. Sannolikhet för utslag i bottnen på grund av
borr-spridningen vid parallellhålsuppskjutning; hålavvikelse
genom inriktningsfel 0,01 H (enligt fig. 3 abskissa A); a
homogent berg, b hålavvikelse genom ojämnhet i berget
0,005 H3".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
