Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 3 augusti 1954 - Skydd mot tele- och radiostörningar från kraftledningar, av Gunnar Jancke, Bo Holmgren, Gustav A Pettersson och Per Åkerlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1.
Reduktions faktor er
för den
ömsesidiga impedansen på en
kraftledning utrustad
med två
jord-linor på
lednings stol par na.
Siffrorna t.h.
anger
resistan-sen i en
jordlina i ohm/km.
nom att avståndet mellan ledningarna ökas samt
genom att jord- och marklinor utformas på
lämpligt sätt.
Till följd av de stora anläggnings- och
förlustkostnaderna för högspänningsnäten har man
där små möjligheter att påverka
ledningssträckningen. Åtgärder på telesidan är i vanliga fall
billigare.
Den ömsesidiga impedansen reduceras om
kraftledningen utrustas med jordlinor med låg
resistans och induktans, fig. 1. Vid användning
av stållinor vinner man endast omkring 10 %,
medan man vid koppar- eller aluminiumlinor
kan minska induktionen med omkring 50 %.
Merkostnaden för installation av koppar- eller
aluminiumlinor är dock så stor, att de hittills
ej använts.
Man kan minska den inducerade spänningen
även genom att förse kraftledningen med
genomgående marklinor med god ledningsförmåga. Med
i Sverige rådande jordningsförhållanden skyddar
en genomgående marklina en kraftledning
betydligt bättre mot åska än vad en för samma
kostnad utförd stråljordning gör. I de fall då
tillsatsjordning av stolparna för 380 och 200 kV
ledningar fordras, utförs den därför som en
kontinuerlig marklina. En sådan av 25 mm2 koppar
reducerar inducerad spänning i parallellgående
teleledningar med omkring 20 %.
En lämpligt väld partiell direktjordning
reducerar nollföljdsströmmen på kritiska ledningar,
som annars skulle ge upphov till otillåtligt höga
induktionsspänningar. Fördelningen av
noll-följdsströmmarna ändras och de kan också öka
på vissa ledningar i jämförelse med
förhållandena vid fullständig direktjordning. Om partiell
direktjordning skall begagnas i syfte att minska
nollföljdsströmmarna, måste därför
modellstudier utföras för att man skall kunna bestämma i
vilka stationer jordning skall ske.
Direktjord-ningens fördelar att dämpa spänningsstegringar
utnyttjas icke helt. Icke direktjordade
transformatorer måste utföras med en isolation
motsvarande petersenspolejordning. Reläskyddsproble-
men försvåras vid begränsad direktjordning, men
kan i allmänhet lösas tillfredsställande.
Genom sektionering av ett masknät ökas pius-,
minus- och nollföljdsimpedansen, vilket sänker
nollföljdsströmmen. Denna metod medför
försämrade överföringsmöjligheter, ökade
överföringsförluster och större risk för
stabilitetsstörningar vid fel och bör därför icke tillämpas
vid de verkliga storkraftnäten. Den är däremot
tänkbar vid näten för 130 kV eller lägre
spänning, där man då även vinner en minskning
av kortslutningspåkänningarna på brytare och
transformatorer.
För att begränsa nollföljdsströmmen kan man
koppla in en impedans i
transformatornollpunkten. Den bör icke vara så stor, att
direktjord-ningens fördelar går förlorade. Vid sparkopplade
transformatorer ger en impedans i nollpunkten
vid jordfel på högspänningssidan upphov till
höga spänningar på lågspänningssidan. Vidare
får man en icke önskvärd koppling mellan
hög-och lågspänningssidan i nollföljdshänseende,.
varigenom reläskyddet kompliceras.
Vid drift med direktjordad nollpunkt kan man
använda snabbverkande reläskydd, så att felen
normalt får en varaktighet av 0,1—0,2 s. Detta
minskar avsevärt person- och materielrisker vid
parallellgående teleledningar. Vid
petersenspolejordning får man, om man vill ha ett selektivt
reläskydd för jordfel, som ej elimineras av
peter-senspolarna, bortkopplingstider av
storleksordningen 10 s. Man kan också i ett sådant nät få
relativt stora nollföljdsströmmar, vilket medför
faromoment. Vid direktjordning eliminerar man
helt risken för dubbla jordfel. Fördröjd utlösning
kan väntas vid fel på samlingsskenor, vilka ofta
är av enfaskaraktär. Utan speciellt
samlings-skeneskydd får man för dessa fel en
bortkopp-lingstid av 0,5—1 s, vilket med stora
felströmmar kan leda till att teleutrustningar förstörs
termiskt. Reläskydd med kort funktionstid för
enfasiga samlingsskenefel bör därför införas.
Åtgärder på telesidan
För att reducera ljudstörningar, vilka är
aktuella praktiskt taget endast vid blanka
telefonledningar, har man att välja mellan att öka
avståndet mellan den störande och den störda
ledningen eller att lägga den ena ledningen som
kabel. Härvid ställer det sig i allmänhet billigast
att flytta eller kablifiera teleledningen.
De av kraftledningsfel orsakade 50 Hz
induk-tionsspänningarna avtar endast långsamt med
ökat avstånd mellan ledningarna och en
undanflyttning lönar sig ej. Vid blanka teleledningar
anbringas i stället spänningssäkringar på sådant
inbördes avstånd, att induktionsspänningen
mellan två intilliggande skydd icke överstiger 430 V.
Därvid beräknas induktionen med hänsyn till
den på en parallellsträcka förekommande största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
