Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 3 augusti 1954 - Skydd mot tele- och radiostörningar från kraftledningar, av Gunnar Jancke, Bo Holmgren, Gustav A Pettersson och Per Åkerlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
TEKNISK TIDSKRIFT
Störningarnas dämpning
Störfältstyrkan avtar i början snabbt med
avståndet från ledningen, därefter långsammare,
fig. 4. Mätningar utförda med vertikal ram över
fältstyrkan från en radiosändare, som
inkopplats mellan en fas och jord på stort avstånd från
mätpunkten, visar, att reduktionen vid 50 m
avstånd är ca 22 dB, vid 100 m avstånd ca 32 dB
och vid 200 m avstånd ca 42 dB. Andra ledningar
i närheten av kraftledningen kan utbreda
störningsfältet väsentligt.
Dämpningen längs ledningen är av visst intresse
dels för ett studium av störningens fysikaliska
egenskaper, dels för bedömning av möjligheterna
till avstörning av delar av ledningen (genom
inkoppling av grövre lina i vissa sektioner) samt
möjligheterna av distribution av högfrekvens
längs ledningen. Flera mätningar har utförts på
långa ledningar med en högfrekvenssändare
ansluten mellan en fas och jord vid ledningens ena
ände och ined mätning av fältstyrkan från
sändaren längs ledningen med ramantenn placerad
under ledningen. Erhållna värden är ungefär:
MHz dB/km
För 200 kV ledningar...... 0,2 0,1
0,4 0,2
1,3 0,7
För 380 kV ledningar...... 0,15 0,06
För en 130 kV ledning ined ledare av järn
erhölls dämpningen ca 0,7 dB/km vid 0,15 Mc/s.
Den stora dämpningen torde här bero på det
högre motståndet i linorna.
Tidigare mätningar, som utförts på störningens
utbredning längs en 130 kV ledning med en
starkt störande sektion med mindre linarea, har
emellertid givit väsentligt högre
dämpningsvärden, ca 5 dB/km vid 0,25 MHz och 9 dB/km vid
1 MHz, vilka synes överensstämma med franska
undersökningar av störningens frekvensspektra
vid reflexion. Man skulle härav möjligen kunna
dra den slutsatsen, att dämpningen är en annan
för störningen än för en inmatad sinusformad
spänning. Ifrågavarande mätningar utfördes
emellertid på en kort sträcka (ca 2 km). En
senare störningsmätning längs en längre ledning
har visat betydligt lägre värden. Det är därför
troligt, att utbredningen för båda slagen av fält
till en början huvudsakligen sker mellan fas och
jord (homopolärt) med hög dämpning för att
längre bort på ledningen försiggå mellan
faserna, varvid dämpningen blir avsevärt lägre.
Direkta uppgifter om längden av den sträcka, där
den homopolära utbredningen dominerar,
saknas, men vid de relaterade mätningarna har
konstant dämpning med lågt värde erhållits för
mätpunkter på 3 km och större avstånd från
mätningspunkten, vilket kan svara mot homopolär
utbredning på denna sträcka. Fram till
mätpunkten på 3 km avstånd har ca 3 dB erhållits.
Störningens fältstyrka.
Störningen varierar inom vida gränser med
spänning, lindimensioner och väderlek.
Fältstyrkor uppmätta vid 0,25 MHz med ram under
ledningen har för 200 och 380 kV ledningar
varierat från något tiotal upp till något hundratal
|i,V/m vid vackert väder och ända upp till någon
mV/m vid svårare väder. Om störningen uppgår
till 200 nV/m (ett icke ovanligt värde) under
ledningen, fås följande avstånd för ostörd
mottagning (40 dB signalstörningsförhållande) resp.
irriterande störning (30 dB) vid några olika
signalstyrkor:
Signalstyrka Avstånd
för 40 dB för 30 dB
f.iV/m m m
2 000 ......................................43 18
1 000 ......................................68 31
500 ......................................100 50
100 ......................................250 132
20 ......................................— 315
Praktiska erfarenheter visar också, att relativt
besvärande störningar kvarstår på 100—300 m
avstånd. Andra ledningar i närheten kan bidra
till att störningen sprids ytterligare.
Skyddsåtgärder
Åtgärder för att nedbringa
störningens absolutvärde
Den kraftfrekventa fältstyrkan vid linytan är
avgörande för störningens uppträdande, och
lindiametern bör om möjligt väljas så, att
fältstyrkan blir högst 13 kV/cm effektivvärde. Vid
du-plexledare är sannolikt den maximala
fältstyrkan i ledarsnittet avgörande.
Det har visat sig, att störningen avsevärt
minskar genom linans åldrande efter uppsättningen,
troligen på grund av att ojämnheter, som
uppstått vid uppläggningen, fettpartiklar o.d., som
utgör anvisningar för urladdning, bränns bort
ined tiden.
Koronan orsakar ej endast radiostörningar utan
även aktiva förluster. Den senare faktorn har
noga studerats i skilda länder i samband med
övergång till högre överföringsspänningar.
Ra-diostörningar uppträder redan vid spänningar,
som ger försumbara förluster. Med ökande
spänning ökar dock förlusterna snabbare än
störningarna, fig. 5.
Störningarna påverkas av många faktorer, av
vilka en del synes vara svåra att bestämma.
Mätningar gjorda under samma dag och med konstant
temperatur, lufttryck och luftfuktighet kan ge
avsevärt olika resultat. Främst inverkar dock
väderleken. Regn ger de svåraste störningarna,
medan snö och dimma samt atmosfäriska
föroreningar visserligen ökar störningarna men i
mindre utsträckning. Störfältstyrkan vid regn
kan bli ca 25 gånger högre än vid vackert väder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
