Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 17 augusti 1954 - Gummimetallelement för vibrationsisolering, av Carl-Gustav Nobel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 augusti 1954
Gummimetallelement för vibrationsisolering
Diplomingenjör Carl-Gustav Nobel, Stockholm
Tack vare sina elastiska egenskaper är gummi
ett idealiskt material för vibrationsisolering
(Tekn. T. 1946 s. 281). Orsaken härtill är främst
att gummits elasticitets- och skjuvmoduler är
mycket låga. Elasticitetsmodulen ligger mellan
18 och 120 kp/cm2 och skjuvmodulen mellan 3,3
och 20 kp/cm2. Motsvarande värden för stål är
2 200 000 resp. 800 000 kp/cm2. För att stålets
elastiska egenskaper skall kunna utnyttjas måste
man ge stålkonstruktionen en särskild form som
i fjädrar av olika typer.
Detta är emellertid ej nödvändigt vid gummi.
Inte ens mycket mjuk kork kan uppvisa sådana
elasticitetsegenskaper som gummi. Kork har
dessutom den nackdelen jämfört med gummi, att
den icke kan belastas så högt.
Fjädringsegenskaperna hos kork beror nämligen på dess
porösa struktur, dvs. elasticiteten hos inneslutna
luftblåsor. Vid för stark belastning trycks de
små luftmellanrummen ihop, och korken kan ej
återta sin ursprungliga form. Gummi kan
däremot praktiskt taget ej komprimeras och kan i
denna egenskap närmast jämföras med en
vätska.
Vulkanisering av gummi till metall
Sedan 30 år tillbaka har man en metod för
kemisk bindning av gummi till metall, som
emellertid först på senare tid fått större användning.
Enligt denna metod förses metallen med en
elektrolytisk metallbeläggning, innan gummit
vulkaniseras. Processen måste utföras under mycket
noggrann kontroll och sker numera hos de stora
fabrikerna med hjälp av automatiska maskiner.
Efter denna förbehandling vulkaniseras
gummit på vanligt sätt i formar under tryck vid ca
160° C temperatur, varvid gummit ingår kemisk
förening med metallbeläggningen. Formarnas
uppgift är att avgränsa gummits fria ytor.
övriga begränsningsytor utgörs av de metalldelar,
till vilka gummit fästs. På stål, mässing och
brons är det lätt att lägga på den elektrolytiska
beläggningen, som därvid utgörs av en
mässingslegering. Gjutjärn och aluminium måste
emellertid förbehandlas på ett annat sätt före
vulkaniseringen. Även detta problem är emellertid nu
löst.
Styrkan hos gummimetallförbindningen är så
stor, att brottet vid belastning i dragning sker i
621-272.6
själva gummit och ej i fogen, fig. 1.
Vidhäftningsförmågan är 40—60 kp/cm2.
Tack vare denna hållbara förbindning mellan
gummi och metall kan man konstruera och
tillverka vibrationsdämpare och fjädrar av
gummimetall av olika typer, anpassade för speciella
ändamål. Fördelen med dessa dämpare och
fjädrar jämfört med vanliga metallfjädrar är
framför allt att gummimetallelementet kan
konstrueras med önskad eftergivlighet (fjäderkonstant) i
olika riktningar. Härigenom kombineras
gummi-metallelementets fjäderegenskaper med andra
egenskaper, som t.ex. vid oscillerande rörelser
eliminerar behovet av glidlager och därmed
smörjning. En annan fördel hos
gummimetall-fjädern framför metallfjädern är, att den blir
lättare och att den har en viss
dämpningsförmåga, speciellt för högre frekvenser.
Fig. 1.
Belastnings-prov på [-gummi-metallelement;-]
{+gummi-
metall-
element;+}
upptill
dragning, nedtill
skjuvning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
