Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 17 augusti 1954 - Böcker - The production of transformer oil by hydrogenation of Swedish shale oil, av SHl - Ingenjörsfirman Friberg & Co. AB - TNC: 13. Definitionen och dess huvuddelar, av JW - Problemhörnan, av A Lg - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
TEKNISK TIDSKRIFT
The produetion of transformer oil by hydrogenation
of Swedish shale oil, av Ben Braae. IVA:s Handl. nr 211.
Stockholm 1954. 76 s., 27 tab., 23 fig. 12 kr.
Det enda svenska råmaterial, som visat sig lämpligt för
framställning av transformatorolja, är skifferolja. När man
under andra världskriget började framställa sådan i stor
skala startade man en brett upplagd undersökning av
möjligheterna att ur råoljan utvinna en användbar
transformatorolja. Härvid försökte man dels rening med
extraktion, dels hydrering.
I skriften rapporteras resultaten av hydreringsförsöken
som först utfördes i Kolningslaboratoriet och sedan
fortsattes i IVA:s högtryckslaboratorium. Man har funnit att
en transformatorolja, som uppfyller fordringarna enligt
svensk standard, kan framställas genom hydrering
katalyserad med svavelhaltiga molybden- och
volframföreningar i tablettform. Ljungströmsolja visade sig vara lättare
att raffinera än retortolja. Framställningskostnaderna blir
emellertid så höga att transformatorolja ur skiffer i
fredstid inte kan konkurrera med petroleumolja. SHl
Ingenjörsfirman Friberg & Co. AB, Göteborg, som är
en specialfabrik för elvärme, har utarbetat en ny
ringkatalog över sina produkter, "Frico elvärme", omfattande
bl.a. vattenvärmare, ångpannor, termostater,
effektregulatorer, kontaktorer, reläer, strömställare, kaminer,
smält-och kokgrytor, termometrar och kokplattor.
TNC
13. Definitionen och dess huvuddelar
Verbet definiera kommer av latinets definire, som
betyder avgränsa. Vad som i en definition skall avgränsas
är ett begrepp. I årets första TNC-spalt betonades vikten
av att inte sammanblanda "ord" och "begrepp": begrepp
är den föreställning, den inre bild, som man gör sig av
något, och för vilken ordet, termen, benämningen osv. är
det yttre uttrycket.
Oftast är det så, att det begrepp som man vill avgränsa
är representerat av en term, och att man med hjälp av
andra ord vill uttrycka vad det är för ett begrepp som
man avser att täcka med termen.
I en definition sker begreppsbestämningen,
ordförklaringen, på ett bestämt sätt. Man namnger det närmaste
omfångsrikare begrepp för vilket det finns en för läsaren
eller åhöraren förståelig term, och avgränsar därinom med
hjälp av likaledes kända ord det begrepp man syftar på.
Så har skett om man för en tekniskt någorlunda kunnig
person förklarar t.ex. "blyackumulator" med orden
"elektrisk ackumulator med blyelektroder".
Särskilt om det gäller en ordlista kan den term vars
innebörd skall anges kallas uppslagsterm, i exemplet
"bly-ackumulator". Dess innebörd, definitionsbegreppet, faller
inom det omfångsrikare överbegreppet, representerat av
vad man kan kalla en överterm, i exemplet "ackumulator".
Resten av definitionen kan kallas avgränsning; i exemplet
uttryckes denna dels med ordet "elektrisk" (varigenom
mekaniska ackumulatorer, värmeackumulatorer m.m.
från-skiljes), dels med orden "med blyelektroder" (varigenom
nickel-järnackumulatorn m.fl. frånskiljes); kvar står då
begreppet blyackumulator.
Regler för själva uppslagstermens form m.m. kommer
att ges i en senare TNC-spalt. Detsamma gäller regler för
övertermen. Här skall blott framhållas vikten av att
överbegreppet helt innesluter definitionsbegreppet, så att inte
avgränsningen (onödigtvis) måste kompletteras med ett
tillägg utanför överbegreppet.
Avgränsningen kan formuleras på många sätt. Om
kvadrat är uppslagsterm och man väljer rektangel till
överterm kan man skriva: Kvadraten är en liksidig rektangel,
eller: Kvadraten är en rektangel med alla sidorna lika
stora. I förra fallet anges avgränsningen före övertermen,
vilket kan vara tillåtligt om ordalydelsen blir kortare och
övertermen inte blir alltför långt undankörd.
Särskilt viktigt är att avgränsningen inte göres för svag
eller för stark. Skriver man: Kvadraten är en liksidig
parallellogram, har man inte uteslutit den snedvinkliga
romben, och definitionen säges i sådana fall vara för vid
Skriver man: Kvadraten är en rektangel vars sidor ritats
lika stora, har man felaktigt uteslutit alla kvadrater som
inte åstadkommits genom ritning, och definitionen säges i
sådana fall vara för trång.
För vida definitioner får man när man nöjer sig med
antydningar, t.ex. om man förklarar termen romb med
orden: geometrisk figur. Begreppen överensstämmer inte,
varför man åtminstone bör skriva: ett slags geometrisk
figur. Negativt formulerade definitioner blir lätt för vida,
emedan man glömmer att utesluta alla sidobegrepp. Att
definiera en spetsvinklig triangel som en icke rätvinklig
triangel utgör exempel härpå; det finns ju också
trubb-vinkliga trianglar.
För trånga definitioner frestas man till när man skriver
en ordlista för ett visst begränsat intresseområde.
Visserligen kan man i en inledning påpeka att definitionerna
enbart avser ordens användning inom det speciella
området, men en inledning läser man på sin höjd en eller
ett par gånger, och den blir lätt bortglömd. Bättre är att
undvika de påfallande trånga definitionerna, sådana som:
Kapillaritet är en jordarts förmåga att underifrån uppsuga
vatten. Eller: Naturgrus är grus som utan krossning kan
användas till vägändamål. Man kan i stället t.ex. skriva:
"Kapillaritet hos en jordart är dess förmåga . . .", om man
i övrigt nöjer sig med förklaringen. Man har då ersatt
uppslagstermen "kapillaritet" med den mera speciella
"kapillaritet hos en jordart". Och man kan skriva:
"Naturgrus är i naturen förekommande grus; inom vägtekniken
avser man främst sådant grus som lämpar sig för
användning utan krossning." Här har efter den allmängiltiga
definitionen en särskild upplysning tillagts.
En sak för sig är att ett ord kan ha flera olika
betydelser, som vardera kräver sin definition. I en fullständig
ordbok skall alla betydelser vara upptagna. I en
specialordlista är det inte nödvändigt. Att ordet "ramm" inom
gjuteritekniken betyder "ett slags verktyg för
sammanpackning av sanden i en gjutflaska" kan vara tillräckligt
att omtala i en gjuteriteknisk ordlista. Att en ramm också
kan vara en spetsig underdel av stäven på ett krigsfaityg,
och dessutom ett flygande spöke (i sammansättningen
"nattramm"), är onödigt att nämna i sådant sammanhang.
Man får inte därför säga att definitionen blir för trång.
JW
Problemhörnan
Problem 5/54. Mot en plankonvex lins med
öppningsradien r infaller på den plana sidan och vinkelrätt mot
denna ett strålknippe, som härvid sammanbrytes till en
punkt på avståndet / från samma linsyta. Bestäm formen
hos linsens buktiga yta om brytningsindex mellan glas
och luft är n = 3/2. Genomför beräkningen för r = 5 cm
och / = 12,5 cm. A Lg
Tillägg. I en notis i Tekn. T. 1954 h. 28 s. 647 angavs
att Sjunde Internationella Konferensen om Fartygs
Hydro-dynamik hålles i Oslo den 19—21 augusti 1954. Detta
gäller dock endast den för allmänheten öppna första delen
av konferensen. Huvudsessionerna, som är slutna, hålles i
Göteborg den 22—27 augusti, varefter slutförhandlingarna
hålles i Köpenhamn den 28—31 augusti. Konferensen
arrangeras av en nordisk kommitté, bestående av professor
C W Prohaska, Danmark, professor J J Rahola, Finland,
dr G Vedeler, Norge, och direktör H F Nordström, Sverige
(ordförande).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
