Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Vattenvård ur samhällelig synpunkt, av Gösta Schirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690
TEKNISK TIDSKRIFT
handlat avloppsvatten i Stockholm från 70 000
invånare (huvudsakligen i Mälaren), i Göteborg
och Malmö från så gott som hela befolkningen
350 000 resp. 200 000 invånare. Och de grövre
beståndsdelar, som självklart ansågs böra
avskiljas, vållar otrevnad och sanitära vådor för
alla dem som kommer i kontakt med vattnet.
Krav har därför uppställts på en skärpning av
denna "skälighetsparagraf" så att vad som
betecknades som ett otillåtet oskick också skall bli
direkt förbjudet.
Närmare föreskrifter om den behandling
kloakvattnet skall undergå för att få släppas ut
saknas alltså. Kravet på rening beror på en
skälighetsbedömning, varvid hänsyn tas till
avloppsvattnets mängd och beskaffenhet och till det
mottagande vattendragets kapacitet. Den enkla
slamavskiljningen — eller som den oegentligt
kallas "låggradig rening" — innebär inte någon
verklig rening; 75—80 % av bakterierna finns
alltjämt kvar och vattnet är alltså lika
hälsovådligt som förut. Det är visserligen sant, att
vattnet ser snyggare ut och att smittorisken i
huvudsak kan avlägsnas genom efterföljande
klorering, men detta är ofta en otillräcklig
åtgärd.
. Även det avslammade vattnet är tillräckligt
bemängt med organiska ämnen för att orsaka
dålig lukt, jäsning och syrebrist. Därmed följer,
förutom den allmänna otrevnaden, att ett
naturligt växt- och djurliv ofta inte kan fortsätta.
Gödslingen av vattnet gör att åar och vikar
växer igen med vass och annan sumpvegetation.
Klarvattensjöar förvandlas till grumlade vatten
genom stark produktion av planktonalger. Även
om klorering utförs, blir det därför — särskilt
med hänsyn till naturskydd, friluftsliv och fiske
— ofta nödvändigt med en bättre rening.
Man kan sålunda fastslå att den enkla
behandling, som slamavskiljningen innebär, är
otillräcklig för praktiskt taget alla större avlopp.
Endast i de sällsynta fall, då man också har en
mycket stor och motståndskraftig recipient, blir
den låggradiga reningen tillräcklig för
tätorternas avloppsvatten. Vad man därutöver har att
tillgripa är en biologisk behandling, höggradig
rening, som genom inverkan av bakterier och
andra vattenorganismer bryter ner de
skadegörande organiska ämnena till oorganiska och
som radikalt minskar bakteriehalten.
Industriellt avloppsvatten
För det industriella avloppsvattnet gäller enligt
lagen som huvudregel att det inte får avledas "så
att olägenhet av någon betydelse uppstår".
Undantag härifrån kan emellertid vid prövning
medges av vattendomstol om de åtgärder som
skulle behövas för borttagande av olägenheterna
är av sådan omfattning att de inte skäligen kan
fordras. Hänsyn tas till kostnaderna och till de
motstående intressenas betydelse. En
industrianläggnings allmännyttighet måste beaktas, men
trots detta ställs stora krav på vattenrening,
särskilt om vattendraget längre ner måste tas i
anspråk för annat ändamål, t.ex. som
fabrikationsvatten för annan industri eller t.o.in. som
hushållsvatten.
Vid svårare skadegörelse ankommer avgörandet
på K. M:t. Fiskeavgift på 25—3 000 kr/år kan
föreskrivas och dessutom kan, om fabrik ligger
inom stadsplan, samhället uppställa särskilda
villkor för att det skall ta emot industrins
avloppsvatten i sina ledningar. Dessa bestämmelser
gäller både för redan befintliga och för
nytillkommande industrier.
Om man vill anlägga en ny industri, soin skall
släppa ut avloppsvatten, måste i vissa fall
förprövning av avloppsförhållandena ske efter
ansökan till vattendomstol. Det är givet, att
lokaliseringen av en industri i huvudsak måste
bestämmas ur andra synpunkter — kanske ofta
just med hänsyn till erforderlig tillgång på
fabrikationsvatten — men försummad hänsyn till
avloppsfrågan kan vålla svåra efterräkningar.
De viktigaste industrier, som är underkastade
förprövning, är massa- och pappersindustrier av
olika slag, anrikningsverk, socker- och
jästfabriker, garverier och oljeindustrier.
Vid nyanläggning av en hel del andra industrier
fordras visserligen inte förprövning, men
anmälan skall göras till Fiskeristyrelsens
Tillsynsavdelning. Till denna grupp hör bl.a.
stärkelsefabriker, mejerier, slakterier och vissa
textilfabriker. Anmälan skall också göras om man
vill ändra eller utvidga industriell anläggning av
förevarande slag så att avloppsvattenmängden
ökas eller sammansättningen ändras. För övrigt
skall anmälan också göras om man vill bygga
avloppsledning för mer än 100 hushåll eller för
inrättning för mer än 300 personer.
Fiskeristyrelsens Tillsynsavdelning, förlagd till
Drottningholm, har en allmän skyldighet att öva
tillsyn över våra vatten ur föroreningssynpunkt.
Detta gäller även fall, där något fiskeintresse av
betydelse inte föreligger, t.ex. ur sanitära
synpunkter och med hänsyn till naturskydd och
allmän trevnad. Tillsynsavdelningen har rätt att
mot förorenare tillgripa kraftåtgärder, såsom
åtal vid vattendomstol eller framställning om
vitesförbud hos KB.
I allmänhet går man emellertid i stället fram
på övertygelsens väg med råd och anvisningar.
Genom samarbete med industrier har en förut
besvärande förorening ofta kunnat väsentligt
inskränkas. Sålunda har t.ex. sockerindustrin
investerat mycket betydande belopp för åtgärder
mot vattenförorening. Cellulosaindustrin har
gjort detsamma, och dess vattenskyddskommitté,
som tillkom 1945, har i samförstånd med
Tillsynsavdelningen bl.a. bedrivit en framgångsrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
