Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Behandling av industriella avloppsvatten. Livsmedelsindustrierna, av Sten Vallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
701
eller, som numera i princip skall ske, genom torr
uttransport av slamkalken. Genom de två
nämnda åtgärderna har gott och väl två tredjedelar av
avloppsvattnets syreförbrukande ämnen
avlägsnats.
Även sväm- och tvättvattnet återtas numera i
samband med klorering. Detta förfarande har
genomförts mer eller mindre fullständigt vid
ungefär halva antalet fabriker.
Varmvattnet återtas delvis och används bl.a.
för svämning av betorna. Detta vatten har
relativt låg biokemisk syreförbrukning men håller
ammoniak, höjer temperaturen i åarna och ger
lokalt stark svamppåväxt. Moderna graderverk
eller kyltorn planeras för mera fullständig
återtagning.
Genom de vidtagna åtgärderna har
sockerbolaget minskat föroreningen till i genomsnitt 23 %
av ursprungsvärdet; genom pågående utbyggnad
av reningen ämnar man nå ned till ca 9 %. Även
detta värde kan dock sänkas, om bl.a. mycket
stora dammar kan anskaffas. Några fabriker har
enligt senaste analyser i själva verket nedbringat
sitt personekvivalenttal från tidigare 150 000—
200 000 till 4 000—8 000. Torra höstar räcker
emellertid även denna mindre förorening för att
göra allvarlig skada i de vattenfattiga Skåneåarna.
Jästfabriker
I Sverige finns bara fem jästfabriker.
Råmaterialet vid tillverkningen är melass, och
avloppsvattnet är starkt förorenat av organisk substans.
Obehandlat vatten har ett BS-värde på ca 5 000
mg/1. Vid två fabriker renas det först genom
anaerob utjäsning i slutna behållare med
gas-utvinning", sedan sker aerob rening i biologisk
bädd eller dammsystem. Vattnets biokemiska
syreförbrukning minskas härvid till ca 150—100
mg/1, men dess höga halt av nitrat och fosfat
medför stark vattenblomning i de sjöar där det
släpps ut. Vid en fabrik har man tillgripit
behandling med kopparsulfat för att något så när
hindra växt av blågröna alger i sjön.
Stärkelsefabriker
För närvarande finns ett 100-tal
stärkelsefabriker, de allra flesta i Blekinge och Kristianstads
län; flertalet ligger vid små vattendrag. De ger
två typer av avloppsvatten, dels det mindre
farliga potatistvättvattnet, dels det starkt
närings-haltiga fruktvattnet i mängder på 4—5 resp.
4—6 m3/t potatis.
Fruktvattnet innehåller per ton potatis ca 30
kg organisk substans, varav 9 kg socker, 5 kg
äggvita och 6 kg pektinartade ämnen, samt
oorganisk substans, innehållande 5,5 kg KaO, 1,2
kg P205 och 0,5 kg CaO. Det är således mycket
värdefulla ämnen i potatisen, som förloras med
fruktvattnet och starkt förorenar de små
vattendragen. Man kan inte ekonomiskt utvinna bipro-
dukter ur fruktvattnet vid de små, ofta
primitiva anläggningar som nu finns i Sverige. Även för
de större enheter, som planeras, torde den
tekniska lösningen av biproduktsframställning
hittills vara olöst.
De reningsåtgärder, som vidtagits vid några
fabriker, består i markfiltrering eller bevattning
för utnyttjande av fruktvattnet som gödsel; den
senare metoden är bäst. Man får därför försöka
ordna bevattning, där lämpliga markområden
härför finnes. Det är numera relativt lätt att
sprida vattnet med de bevattningssystem, soin
framkommit på senare år. Stora arealer erfordras
emellertid, om inte marken skall bli övergödslad
av det koncentrerade fruktvattnet.
I samband med den planerade centraliseringen,
vid vilken en ny fabrik skall ersätta ca 10
befintliga, finns vissa möjligheter att förlägga de
nva på sådana platser, att bevattning kan ordnas
eller tillräckligt stor recipient blir tillgänglig.
Potatisbrännerier
Potatisbrännerierna är inte lika svåra
förore-nare som stärkelsefabrikerna. De ger i huvudsak
potatistvättvatten, som efter slamavskiljning i
bassäng i regel kan släppas ut utan att göra
större skada.
En idealisk lösning är tillverkning av stärkelse
och sprit i samma fabrik. En sådan finns, och i
den kan potatisen utnyttjas ganska fullständigt
utan utsläpp av alltför skadligt avloppsvatten.
Tyvärr torde det av olika skäl vara omöjligt att
konsekvent genomföra en dylik, inte minst ur
föroreningssynpunkt synnerligen effektiv
rationalisering av potatisindustrin.
Mejerier
För närvarande finns ca 600 mejerier i landet.
Centralisering till större moderna enheter pågår
och är i huvudsak genomförd för Sverige norr
0111 Stockholm. År 1952 invägdes 3,7 Mt mjölk
vid mejerierna. Räknar man med en
genomsnittlig förlust på 1 %, betyder det att ca 40 000 t/år
mjölk följer med avloppsvattnet.
Redan under senare delen av 1930-talet
igångsatte Mejeriernas Riksförening i Alnarp i
samråd med Tillsynsavdelningen undersökningar av
reningsmetoder för avloppsvattnet. I full skala
prövades bl.a. vid tvenne mejerier rening dels
med biologisk bädd, dels med aktivt siam. Den
förra metoden ansågs överlägsen genom sin
mindre känslighet för stötbelastningar. Löpande
återpumpning till filtret visade sig dock
nödvändig för god funktion. Numera har man i USA
börjat tillämpa en ny förenklad metod för rening
med aktivt siam, soin synes lovande för
mejerivatten.
För helmjölk är biologisk syreförbrukning ca
110 000 mg/1 och för vassla 31 000. Den totala
avloppsvattenmängden (inklusive kylvatten) är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
