Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 21 september 1954 - Nya metoder - Lödning av metaller vid icke-metaller, av SHl - Ytbethandling av pulvermetalldelar, av SHl - Etsning i stället för fräsning, av SHl - Ytjämnhet genom elektrolytisk metallutfällning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
776
TEKNISK TIDSKRIFT
vilken lodet blir lättflytande. I stället för vakuum kan man
använda en atmosfär av vätgas eller ren inert gas. Det har
visat sig att tantal- och niobhydrid i regel inte är bättre
än zirkoniumhydrid som i de flesta fall tycks vara
överlägsen titanhydrid.
Vid användning av titanhydrid kan närvaro av stor
mängd kväve hindra lödningen genom bildning av
titan-nitrid. Zirkonium är emellertid betydligt mindre känsligt
för kväve, och man kan därför löda med zirkoniumhydrid
i en atmosfär av noggrant renad kommersiell kvävgas.
Används vätgas, måste även den vara väl renad. Vid
närvaro av endast spår av svre övergår hydriden till oxid
varigenom lödning omöjliggörs.
I allmänhet och särskilt vid framställning av gastäta
fogar måste man se till att materialet i de båda
arbetsstyc-kena har lika utvidgningskoefficient i det
temperaturområde inom vilket apparaten skall användas. Det är vidare
nödvändigt att reglera uppvärmning och avkylning med
tanke på att de flesta keramiska material har mycket
mindre värmeledningsförmåga än metaller (Metal
Treat-ment & Drop Forging febr. 1954 s. 66). SHl
Ytbehandling av pulvermetalldelar. Man måste i många
fall ytbehandla pulvermetalldelar för att de skall få
tillräcklig resistens mot korrosion eller ett tillfredsställande
utseende. Härvid kan de emellertid inte behandlas enligt
konventionella metoder vid t.ex. rengöring, elektrolytisk
metallbeläggning, oxidering, svärtning, fosfatering,
anod-oxidation eller kromatering.
De största svårigheterna vid ytbehandling av
pulvermetalldelar vållas av dessas porositet, sammansättning,
främmande ämnen i deras yta och inre struktur samt genom
sintringen. Man har trots detta så småningom utarbetat
tillfredsställande metoder för elektrolytisk
metallbelägg-ning, oxidering, kromatering, fosfatering och
anodoxida-tion av pulvermetalldelar.
Dessa rengörs först och impregneras sedan med ett utvalt
harts med stor värmeresistens och liten tendens till
sväll-ning och krympning. Impregneringen görs enligt
vakuum-tryckmetoden. Slutligen tvättas överskott på
impregne-neringsmedel bort. Bland använda sådana är natriumsilikat
med eller utan "metallmjöl" vilket vanligen sägs vara
kolloidalt fastän "halvkolloidalt" torde vara en riktigare
beteckning. Vanligen är metallmjölet mycket fint järn- eller
kopparpulver som bildar suspensioner men inte visar
brownsk rörelse som verkliga kolloidala lösningar.
Andra typer av impregneringsmedel är torkande oljor,
såsom linolja och kinesisk träolja, kombinationer av
plaster med oljor, t.ex. polystyren med linolja eller kinesisk
träolja, och de nya lufthärdande preparaten (Tekn. T. 1952
s. 985). De torkande oljorna måste liksom natriumsilikat
brännas efter impregnering. De förstörs småningom genom
luftoxidation. Många men inte alla kombinationer av
polystyren och torkande oljor sägs vara fasta ämnen i verklig
lösning, vilka inte krymper vid torkning eller härdning.
Bäst iir vanligen impregneringsmedel med låg viskositet
och helst liten flyktighet, vilka torkar eller härdar till
olösliga ämnen under liten eller ingen krympning. De bör tåla
upphettning till 150°C och får inte inverka på det
impregnerade arbetsstyckets bearbetbarhet.
Natriumsilikat används i stor utsträckning trots att det
har några olägenheter. Det krymper sålunda vid torkning,
reagerar med vissa metaller och är i torrt tillstånd något
nötande varför en under metallytan liggande återstod kan
skada t.ex. lagerytor vid dessas polering. Det har
emellertid utmärkta elektriska egenskaper och tål ovanligt hög
temperatur och högt tryck.
Som impregneringsvätska används en blandning av
natriumsilikat och vatten i förhållandet 1 : 5 till 4 : 1.
Lösningens koncentration beror på vilka fordringar som ställs
på det färdiga arbetsstycket. Vid impregnering fylls detta
med silikatlösning sedan alla öppningar utom en täppts till.
På den senare anbringas ett tryck av 3,5—7 kp/cm2 och
bibehålls tills vätskan börjar tränga igenom.
Impregneringen underlättas genom uppvärmning av arbetsstycke och
vätska till 65—95°C. Slutligen töms arbetsstycket, tvättas
med varmt vatten och upphettas till 100—105°C i 1—2 h.
Vid elektrolytisk metallutfällning på pulvermetaller bör
man helst använda sura had därför att inneslutningar av
svra mindre sannolikt orsakar fel hos beläggningen än
alkaliska återstoder. Dessa medför svällning varigenom det
pålagda metallskiktet kan lyftas loss. Man kan fälla ut alla
de metaller på pulvermetalldelar som kan fällas på massiv
metall av samma slag (C C Cohn i Iron Age 1 apr. 1954
s. 125). SHl
Etsning i stället för fräsning. I USA har man börjat
tillämpa en metod för bearbetning av metallplåt, bestående
i behandling av arbetsstyckena med en hel alkalisk lösning
sedan de delar av dem, som inte skall bearbetas,
avmaskats med en kemiskt resistent beläggning. Man kan också
använda syror eller elektrokemiska metoder för att lösa
bort metallen, men hittills har man erhållit de bästa
resultaten med alkaliska lösningar.
Förfarandet har prövats på aluminium, stål och titan men
har hittills använts nästan uteslutande för den
förstnämnda metallen. Det uppges ha många fördelar framför
mekanisk bearbetning (fräsning) då det möjliggör lättare
konstruktioner och är billigare. Etsningen kan utföras efter
formning av plåtarna; den kan utföras med snävare
toleranser än fräsning, fullständigt oberoende av
arbetsstyckets form. Processen kan automatiseras och fordrar då
inte yrkesskicklig arbetskraft.
Kostnaden för en bearbetningsanläggning blir avsevärt
lägre för etsning än för fräsning. Man har t.ex. beräknat
att en etsningsanläggning för 30 000 $ kan ersätta tre
frä-sar som kostar 600 000 $. Den förra fordrar ett utrymme
på ca 450 m".
Avmaskningen sker billigast med kemiskt resistenta
schabloner, men man kan också använda klibbremsor eller färg
som tål alkali; färgen kan sprutas eller strykas på
arbetsstycket. Etsningslösningens sammansättning har inte
angivits, men utom alkali måste den innehålla vissa ämnen
som gör angreppet på metallen jämnt och ger denna god
ytfinhet. Därmed sammanhänger att vätskan måste väta
metallytan väl.
Vid etsningen får man som biprodukter vätgas och
aluminiumoxid. Den förra tillvaratas inte; den senare kan
frånskiljas genom centrifugering. I en halvstor anläggning
förkastas även aluminiumoxiden, men i en planerad
fullstor ämnar man utvinna den (Chemical & Engineering
News 2 aug. 1954 s. 3051). SHl
Ytjämnhet genom elektrolytisk metallutfällning.
Polering är den vanliga metoden att ge metallföremål mycket
jämn yta. Man kan emellertid också åstadkomma
spegelblanka, ytterligt jämna ytor genom elektrolytisk
metallutfällning, om man använder ett had med sådan
sammansättning att metallen faller ut snabbare i repor och små
fördjupningar än på upphöjningar.
Polering är en dyrbar metod. De maskiner som behövs
kostar ofta mycket mer än den utrustning som fordras
för elektrolys. Personalbehovet kan vara fem gånger större
för polering än för elektrolys. Därför har den senare
metoden i många fall visat sig mer ekonomisk än den förra,
och man har utarbetat metoder för utjämnande
elektrolytisk beläggning med nickel, koppar, zink, silver, brons
och spegelmetall (vit tenn-kopparlegering).
Av särskilt intresse är användning av elektrolytiskt
utfälld brons (Tekn. T. 1954 s. 99) som utjämnande
beläggning. Det har bl.a. visat sig att en sådan med 20 % tenn
och 80 »/o koppar ger stål större korrosionsmotstånd i luft
än vanlig förnickling. Man har vidare gjort ett had för
utfällning av järn som underlag vid förnickling av stål.
Härigenom uppnås större ytjämnhet än genom enbart
förnickling (Engineers’ Digest juni 1954 s. 223). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
