Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 21 september 1954 - Tekniskt ansvar, av Bror Fellenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
792
TEKNISK TIDSKRIFT
Tekniskt ansvar
Varje tekniker, hög som låg, har att ta det
ansvar, som hans verksamhet och ställning kräver.
I allmänhet kan man säga att ju större
befogenheter en tjänst ger, desto större krav ställs det
på att vederbörande verkligen tar ansvar.
Okunnighet och därmed följande rädsla för kritik ger
ofta en viss obenägenhet att göra det.
Den unge teknologen eller ingenjören, som
beräknar sin första bro, känner sig väl inte ofta så
säker på att konstruktionen håller. Liksom de
första räkneoperationerna på räknestickan
kontrolleras genom vanlig räkning, innan man litar
på sin egen förmåga att använda räknestickan,
känner sig den oerfarne ingenjören osäker och
vill kontrollera sig själv i början.
Osäkerhetskänslan försvinner när erfarenheten har gett
större kunskap och därmed har han lättare att
ta ansvar utan tvekan.
Tekniken omfattar emellertid nu för tiden så
många olika områden att en person icke kan ha
kunskap och erfarenhet inom alla dem som
många av oss dock tvingas att ha eller känner sig
ha ansvar för. Härigenom blir problemet för en
ansvarskännande person komplicerat.
Han försöker kanske klara sin uppgift ensam
utan att lita på någon. Han arbetar ut sig på
detaljer, blir pedantisk och ensidig. Han lever helt
för sitt arbete, förlorar hem och familjeliv och
slutar mången gång i en kollaps. Arbetet blir
lidande genom att han icke kan skilja det
väsentliga från det mindre betydelsefulla och
därmed förlorar möjligheten att överblicka det
hela. Han har en överdriven ambition som leder
till en felriktad och skadlig ansvarskänsla.
Denna överdrivet ansvarskännande typ är dock
kanske inte den som utgör största faran för
utvecklingen. Snarare är väl en person, som säger
sig icke kunna ta ansvaret för t.ex. en
konstruktion utan att den är "bombsäker", både vanligare
och farligare. Denna typ sägs ofta vara
ansvarsmedveten, men i verkligheten är han överdrivet
försiktig och bygger hellre för dyrt än tar den
minsta risk. Även detta kan resultera i överdrivet
personligt detaljarbete.
Men ofta söker han undgå det personliga
ansvaret genom att utfärda detalj föreskrifter eller
regler med stor säkerhetsmarginal, efter vilka hans
underlydande i alla väder skall handla. Därmed
tycker han sig vara säker för, att inget skall
inträffa, och i alla händelser känner han sig ha
ryggen fri, i synnerhet som föreskrifterna ofta
fått sanktion på högre ort. Även denna rädsla
bottnar kanske någon gång i överdriven
ansvarskänsla, men — handen på hjärtat — är det inte
oftast så att man är rädd för kritik.
Vi måste kämpa emot denna rädsla för att ta
personligt ansvar. Det är i de flesta fall icke
möjligt att utföra ett arbete utan att ta vissa risker.
Var och en soin har ined arbetet eller delar
därav att göra måste ta sitt ansvar och ges möjlighet
att ta detta och för övrigt låta förnuftet råda.
Intill en anläggning på berg skulle djupt under
dennas fundament en bergsprängning utföras för
en viktig byggnad. För att lämna medgivande till
arbetets utförande fordrade den inspekterande
kontrollanten en garanti av den tillkallade
sakkunnige att bergets beskaffenhet tillät
sprängning utan några som helst risker för den
befintliga anläggningen. Enligt den sakkunnige fanns
inget som antydde att sådana förelåg, men detta
utlåtande var inte till fyllest för kontrollanten.
Det utlåtande, som denne begärde, kunde ingen
avge utan att berget under anläggningen
sprängdes bort så att dess beskaffenhet kunde
konstateras innan arbetet utfördes. Kontrollanten var
emellertid nöjd, om han fick en av den
sakkunnige underskriven garanti. Han kunde inte ta
ansvaret själv. Sunda förnuftet borde dock sagt
honom, att berget inte håller bättre därför att han
får ett på visst sätt formulerat och underskrivet
utlåtande.
Liknande fall har nog många råkat ut för. Vi
måste ta vissa risker och se teknisk-ekonomiskt
på problemen. Därmed är icke sagt att vi skulle
"hasardera", utan vi måste förnuftigt väga
kostnader mot följder av ett eventuellt misslyckande.
Utvecklingen synes de sista decennierna
alltmer ha gått mot en allt större rädsla för att ta
ansvar, inte bara inom tekniken utan även inom
de flesta andra områden. Kanske är det
centraliseringstendenserna som förorsakat detta,
därigenom att för mycket ansvar kommit att vila på
för få huvuden. Dessa värjer sig häremot med
stöd av byråkrati och liknande utväxter.
Ingenjörerna måste studera sig själva. Många
har eller kommer att få ansvarsfyllda poster i
samhället. Låt inte ansvarskänslan gå till
överdrift och var inte rädda för att ta ansvar! Tänk
i stort och överlåt åt underlydande att tänka i
detaljer! Se litet vidare än det trånga
tjänsterummet. Ingenjörerna måste behålla sitt
teknologiska sinne och försöka skaffa sig ett sunt och
i vidaste bemärkelse teknisk-ekonomiskt
förstånd. Bror Fellenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
