Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 5 oktober 1954 - Andras erfarenheter - Bländning vid bilmöte, av E Br - Sätt att bestämma transformatoroljors åldring, av SHl - Modifierad polyeten för ledningsisolering, av SHl - Polymerisation med gammastrålar, av SHl - Centrifug för stor normalacceleration, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1954
849
Blandning vid bilniöte uppstår på 100 m avstånd enligt
brittiska Road Research Laboratory, om den mötande
bilens strålkastare har mer än 4 000 cd i ljusstyrka riktad på
föraren, vilket motsvarar en belysningsstyrka på 0,4 lx.
Uppgiften grundar sig på äldre undersökningar. Senare
prov vid laboratoriet visar, att stor skillnad i ljusstyrka
för mötande bilar orsakar bländning för den förare, vars
strålkastare lyser svagast.
Den första uppgiften är sålunda ofullständig, då den blott
anger den ena bilens ljusstyrka. Den viktigaste faktorn vid
bländning är ju kontrastverkan. Absolut sett är
människans öga inrättat att fungera inom ett väldigt område
av varierande belysningsstyrka, från klart solljus,
motsvarande ca 100 000 lx, till en fotografs mörkrum med blott
miljondelen så stor belysningsstyrka eller ca 0,1 lx. I
dagsljus verkar starkt billjus på t.ex. 50 000 cd icke bländande,
men däremot ofta i mörker. Dessa förhållanden har varit
länge kända, men de slutsatser, som dras av dem är för
bilbelysning av stort intresse.
Man påpekar, att uniformitet — inom praktiskt möjliga
gränser — för bilstrålkastares konstruktion, ljusstyrka,
ljusfördelning, manövrering och driftsäkerhet är av den
största betydelse för trafiksäkerheten. Standardnormer i
dessa avseenden finns i USA (Tekn. T. 1952 s. 375 och
1052), men ej i England. Klandret mot en del moderna
bilstrålkastare med stark ljusstyrka beror till stor del på,
att de äldre bilarnas belysning är för svag. "För att bli
rättvist bedömd bör en strålkastare testas mot strålkastare
av samma typ och kondition och icke mot strålkastare av
annan typ."
Lastbilar behöver någon kompensation för de stora
förändringar i strålkastarljusets, riktning som vållas av
varierande belastningar. Vidare kommer möjligheterna för
radikalt ändrade belysningssystem, t.ex. med polariserat
ljus, att undersökas (Road Research 1953, London 1954;
Road Research Techn. Pap. No. 32). E Br
Sätt att bestämma transformatoroljors åldring. Genom
att med ett mikroskop iaktta de vattendroppar som bildas
på transformatorolja, när man andas på den, kan man
fastställa hur långt dess åldring fortskridit. På oanvänd
olja kondenseras nämligen vattenångan i mycket små,
oregelbundet fördelade droppar (ca 10 [X i diameter). Efter
några sekunder samlas dessa i ett nätverk av band och
sluter sig till sist samman till stora droppar i bandens
korsningar.
På en olja, åldrad genom upphettning i kontakt med
koppar till 120°C eller mer i 10 h, bildar dropparna mer eller
mindre förlängda grupper men sluter sig inte samman till
större droppar. På en olja, som använts i transformator
längre tid, förblir dropparna oregelbundet fördelade på
oljeytan (A Brin i Nature 4 sept. 1954 s. 468). SHl
Modifierad polyeten för ledningsisolering. Genom att
behandla polyeten med klor och svaveldioxid kan man
ersätta väteatomer bundna vid kolkedjan med klor och
samtidigt binda svavel som sulfonylkloridgrupp. Härvid
erhålles en elast som kan vulkas med en kombination av
metalloxider, acceleratorer och organiska syror. Vid
denna process bildas tvärbindningar genom metalloxidernas
reaktion med sulfonylkloridgrupperna.
Plasten som erhålles kan bearbetas i gummifabrikers
vanliga apparatur.
Man anser att detta material skall bli av betydelse som
isolationsmaterial för elektriska ledningar, både som
inner-isolation och ytterhölje. Det har nämligen
tillfredsställande elektriska egenskaper och samtidigt den seghet och
kemiska resistens som fordras av ett hölje. Dess
värmehärdighet är särskilt anmärkningsvärd; specialmaterial har
visat sig lämpligt vid intermittent upphettning till 150°C.
Vidare är dess resistens mot ozon utmärkt; man har
använt plasten till packningar för ozongeneratorer
(En-gineers’ Digest aug. 1954 s. 304). SHl
Polymerisation med gammastrålar. Ämnen, som hittills
inte kunnat bringas att polymerisera, kan kanske tvingas
att reagera genom intensiv y-strålning. Man har nämligen
funnit att polymerisation kan initieras av sådan strålning
utan tillsatser och att reaktionen då kan genomföras vid
avsevärt lägre temperatur än vid gängse kemisk initiering.
Därför kan man med y-strålning polymerisera
temperaturkänsliga ämnen. Vidare kan tvärbindningar erhållas i
kedjepolymerer. För de produkter, man får vid
användning av y-strålning som initiator, gäller inte den vanliga
relationen mellan molvikt och viskositet, och detta kan
komma till synes genom avvikande fysikaliska egenskaper
hos polymeren.
Initiering med ultraviolett ljus har den stora fördelen att
vara temperaturoberoende och att ingen tillsats av
främmande ämnen fordras. Initiering med y-strålar har båda
dessa fördelar men dessutom en genomträngningsförmåga
som ljus saknar. För närvarande är y-strålning dock så
dyrbar att den knappast kan ersätta gängse initiatorer vid
tillverkning av polymerer i stor skala såvida inte de
produkter, som den ger, har andra och avsevärt bättre
egenskaper än de som fås vid kemisk initiering (Chemical &
Engineering News 1 mars 1954 s. 812). SHl
Centrifug för stor normalacceleration. I Institut für
Instrumentkunde vid Max-Planck-Gesellschaft har man
konstruerat en centrifug för extrem normalacceleration (fig. 1).
Den har ett system som roterar kring en vertikal axel Z.
Preparatcellen 6, som är gjord av ett mekaniskt och
kemiskt särskilt motståndskraftigt stål, kan för hand lossas
ur hållaren 9 och bytas mot en annan. Under rotationen
hålls cell och hållare samman av centrifugalkraften därför
att deras tyngdpunkter G„ resp. Ge är excentriska.
Cellens väggtjocklek växer mot rotationsaxeln så att
påkänningen på materialet vid rotation blir praktiskt taget
densamma överallt. Med en cell på 7,5 cm8 kan man
uppnå 84 000 r/min vid nästan dubbel säkerhet för
konstruktionsmaterialet. Normalaccelerationen vid cellbottnen blir
då 540 000 g. Med den minsta cellen för 1,5 cm3 kan
rotationshastigheten ökas till 120 000 r/min och
normalaccelerationen 915 000 g.
Axeln styrs av två glidlager 15 och axialtrycket tas upp
av olja som med en motordriven pump 17 trycks in i
Fig. 1. Centrifug för stor normalacceleration; 1
kylkam-mare, 2 termometer, 3 fönster, A torris, 5 glimlampa, 6
preparatcell, 7 för slutning skr opp, 8 gummitätning, 9
cellhål-lare, 10 kglhuv, 11 spole, 12 magnetkärna, 13 stålring, 1A
axel, 15 lager, 16 hus av pansar plåt, 17 oljepump, 18
vattenkylning, 19 motor för oljepump; Z—Z rotationsaxel, G,
och Gs cellens resp. hållarens tyngdpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
