Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 26 oktober 1954 - Ligga kraftstation. Vattenbyggnadskonstruktioner, av Hugo Flodin och Johan Hagrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 14. Interiör av maskinsalen.
ningen och avlastningsplanet är inredda lokaler
för den elektriska utrustningen, pumpar etc.
Maskinsalen är försedd med två löpkranar,
vardera utrustad med ett stort lyft om 225 t och ett
mindre lyft om 10 t. Genom att koppla ihop de
båda löpkranarnas stora lyft med ett ok erhålles
en lyftkraft av 450 t, vilket ungefär motsvarar
vikten av den tyngsta maskindelen, rotor och
axel, som behöver lyftas. Kranbanebalkarna är
utförda av stål i form av I-profil med en höjd
av 2,05 m. Balkarna är upplagda på
betongpelare, som är helt fristående från berget med
undantag för en kortare sträcka vid övre änden och
mitt för maskinsalsgolvet, där de är gjutna mot
berget och förankrade i detta. Mellan
betongpelarna löper på båda sidor en barriär av arme-
Fig. 15. Avloppstunneln utsprängd till full storlek.
rad betong, i vilken maskinsalsgolvet och golvet
under avlastningsplanet är upphängda. Från
barriärens överkant till traversbalkarnas
underkant inkläds bergväggarna med korrugerad
aluminiumplåt.
För att underlätta utsprängningen av
maskinstationen har utförts två tunnlar i lutning 1 : 7
för upptransport av sprängstenen med lastbilar.
Den ena tunneln förde från bergets överyta in
under taket av maskinsalen och från den
utsprängdes ett galleri med samma bredd som
maskinstationen och med arbetsutrymme för
gjutning av det innertak av betong, som täcker
maskinsalen. Den andra tunneln leder från
tillfartstunneln till maskinsalen ned till sugrörsgatan
ined avgrening till maskinstationens bottennivå.
Efter utsprängningen har de båda tunnlarna
avstängts vid mynningarna med väggar av betong.
Avloppstunneln och avloppskanalen
Från sugrören avleds drivvattenmängden
genom "sugrörsgatan" till avloppstunneln, fig. 15.
Avloppstunneln är utförd som nivåtunnel med
fri vattenyta, så att svallbassäng icke erfordras.
Tunnellängden är 320 m, bredden 13 m och den
totala tvärsektionsarean 260 m2, vilket är 70 m2
mer än för Harsprångstunneln. Denna stora
genomskärningsarea betingas av att fri vattenyta
skall erhållas även vid svallningar vid hög
ned-strömsvattenyta. Tunneltaket har sålunda
förlagts så högt över nedströmsvattenytan vid
högvattenföring i älven, 1 060 m3/s, som
svarar mot svallningen i en öppen kanal vid en
plötslig ökning av vattenmängden genom de
båda turbinerna från tomgång till fullast.
Avloppskanalen är utsprängd i berg, fig. 16,
och utgör en omedelbar fortsättning av
avloppstunneln. Dess längd är 890 m, dess bottenbredd
13 m och dess effektiva tvärsektionsarea 200 m2
vid vattenföringen 432 m3/s.
Flottning och fiske
Vid Porjus och Harsprångets kraftstationer har
icke behövt göras några anordningar för
flottning, eftersom i Stora Lule älv sådan först
förekommer från Pakko-bäcken. Ehuru det
flottgods, som passerat Ligga-fallet, är av synnerligen
ringa omfattning — till 1950 endast i medeltal
10 000 och maximalt ca 30 000 stockar per år —
har dock icke obetydliga åtgärder vidtagits för
flottningens tillgodoseende, fig. 17. Flottgodset
kommer sålunda att ledas till avloppstunneln
genom en ränna från ett framför pelaren mellan
tubintaget och högvattenutskovet anordnat
trattformigt intag. För rännan har sprängts en tunnel
med cirkulär tvärsektion och 2,5 m diameter,
vars nedre hälft inklätts med betong. Rännans
längd är 116 m och dess brantaste lutning 1 : 2.
I vattenlaboratoriet i Älvkarleby har rännan
studerats i modell. Bland annat har där utfor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
