Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 26 oktober 1954 - Böcker - The grinding of steel, av O A - Gravimetrisk gasanalysmetod, av SHl - IEC-publikation om systemspänningar - Union Carbide International Co. - Hänt inom tekniken - Professurerna i kemisk apparatteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
942
TEKNISK TIDSKRIFT
diamantslipstift och för avsvarvning och skärpning (även
krossprofilering) av slipskivor. Några instrument för
ytjämnhetskontroll beskrivs och maskiner för olika
slipoperationer exemplifieras som avslutning. O A
Gravimetrisk gasanalysmetod, av Johan Morsing. Stat.
Provn. Anst. Medd. 114. Stockholm 1954. 17 s., 4 fig. 5 kr.
Skriften innehåller beskrivning av en apparat för
samtidig bestämning av svavelväte, koldioxid, syre, .omättade
kolväten, väte, kolmonoxid, metan, etan och kväve (som
differens) i avgaser. Metoden är särskilt lämplig för
analys av generatorgas men kan med lämpliga
absorptionsmedel användas även för andra gasblandningar. SHl
IEC-publikation om systemspänningar. Tredje
upplagan av IEC:s publikation 38 "Standard System Voltages"
innehåller tabeller över standardvärden för nominella
spänningar för 100—1 000 V enfassystem och trefassystem
samt för likspänningar för järnvägsdrift. Vidare ingår
tabeller över standardvärden för maximispänningar och
vanliga värden för nominella spänningar för trefassystem med
en nominell spänning 1—46 kV (både europeisk och
amerikansk praxis), resp. 60 kV och däröver.
Publikationen kan rekvireras från Sveriges
Standardiseringskommission, Box 3 295, Stockholm 3.
Union Carbide International Co. har givit ut en 19-sidig
broschyr "Polystyrene and Vinylite plastic phonograph
record compounds" i vilken utom data för polystyren- och
Vinylite-plast finns beskrivning bl.a. av apparatur för
formsprutning, vanliga sammansättningar för plasten och
form-sprutningstekniken samt diskussion av ofta uppdykande
problem vid tillverkning av grammofonskivor.
Hänt inom tekniken
Professurerna i kemisk apparatteknik. Trots att
professurer i kemisk apparatteknik funnits vid både CTH och
KTH i åtskilliga år har ingen av dem ännu blivit besatt
därför att kompetenta sökande saknats. Med anledning
härav tillsatte STF:s avd. för Kemi och Bergsvetenskap
1953 en utbildningskommitté med Lennart Wikdahl som
ordförande.
I kommitténs i augusti 1954 avgivna utlåtande framhålles
att högskolornas nuvarande utbildning av kemiingenjörer
delvis är bristfällig genom att en tidsenlig undervisning i
kemisk apparatteknik saknas. Grunderna för detta ämne,
matematik och fysik, läses inte heller i tillräcklig
omfattning. Det bästa sättet att avhjälpa denna brist vore kanske
att helt omorganisera de kemiska fackavdelningarna. Detta
skulle emellertid säkerligen stöta på stora svårigheter och
skulle ta för lång tid. Det anses att de nuvarande
olägenheterna till stor del kan undanröjas genom besättande av
professurerna i kemisk apparatteknik.
Att detta ej kunnat ske för länge sedan beror dels på
att svensk kemisk industri har ont om goda
apparattekniker just på grund av bristerna i undervisningen vid de
tekniska högskolorna, dels på att ämnet i nuvarande
uppläggning är så omfattande att ingen ens tillnärmelsevis
kan behärska det fullständigt. Därför föreslås en
begränsning av ämnet enligt följande schema:
Grundläggande kemisk apparatteknik: dimensionsanalys;
egenskaper hos fasta ämnen, vätskor och gaser;
strömningslära (speciella problem); värmeöverföring (speciella
problem); allmän teori för diffusionsförfaranden:
jämvikter, materieöverföring; analogierna mellan materie-,
rörelsemängd- och värmeöverföring; allmänna
beräkningsmetoder för motströmsapparater; samtidig materie- och
värmeöverföring.
Tillämpad kemisk apparatteknik: mekaniska
grundförfaranden: storleksändring (krossning, målning,
brikettering m.m.), separering (siktning, klassifikation, sedimen-
tering, centrifugering, stoftavskiljning, filtrering m.m.),
blandning (omröring, knådning, emulgering m.m.);
värmeöverföringens tillämpningar: värmeväxlare, indunstare,
ugnar m.m.; diffusionsförfaranden: läkning, kristallisation,
extraktion, destillation, absorption, adsorption, torkning,
fuktning, gas- och vätskekylning genom direkt kontakt
gas-vätska; apparatur för kemiska reaktioner: reaktorer
(fluidisering, högtrycksteknik m.m.).
Skall alla dessa delar av kemisk apparatteknik
behandlas ingående, blir ämnet uppenbarligen för stort för
kursplanerna. Större delen av de mekaniska
grundförfarandena kan emellertid behandlas översiktligt därför att
specialister och serviceföretag finns. Vidare kan
undervisningen i de mekaniska grundförfarandena lämpligen
skötas av en lärare i anrikningsteknik liksom studiet av
regleringsteknik, konstruktionsmaterial och grunderna för
värmeteknik och maskinlära bör ledas av specialister.
Industrianläggningars planering och säkerhetsåtgärder hör inte
till kemisk apparatteknik utan bör behandlas i industriell
anläggningsteknik.
Den viktigaste av de återstående delarna av kemisk
apparatteknik anses vara diffusionsförfarandena därför att
deras teori är komplicerad och svår att tillägna sig genom
självstudier. Dessutom är det oftast svårt för industrin
att beställa "konfektionssydd" apparatur för dessa
förfaranden varför i regel mer självständigt arbete i dessa fall
krävs av ingenjörerna än i andra, t.ex. filtrering och
centrifugering.
Som kompetenskrav på professor i kemisk apparatteknik
uppställer kommittén:
goda grundläggande kunskaper i matematik, fysik,
mekanik, fysikalisk kemi och materiallära;
dokumenterad praktisk erfarenhet från kemisk industri,
särskilt i beräkning, utformning och sammanställning av
apparater för kemiska processer på ett tekniskt
ändamålsenligt sätt och med beaktande av ekonomiska
synpunkter;
dokumenterad skicklighet att bedriva teknisk forskning
inom professurens ämnesområde (med teknisk forskning
menas åstadkommande av tekniska förbättringar genom
systematiskt, självständigt arbete av praktisk eller
teoretisk natur, ej nödvändigt dokumenterad genom
publicerade uppsatser);
förmåga att på ett intresseväckande sätt undervisa på
högskolestadiet.
Genom den föreslagna avgränsningen av kemisk
apparatteknik och preciseringen av kraven på professor bör det
bli praktiskt möjligt för en man att med framgång forska
och undervisa i ämnet. Kommittén föreslår därför att man
ännu en gång undersöker möjligheterna att kalla några
till professurerna eller ledigförklara dessa. Det är härvid
av största vikt att man inte förbiser utländska kandidater.
De friska impulser som en utländsk innehavare av en
professur i kemisk apparatteknik kan tillföra
högskoleundervisningen kan nämligen vara av stort värde.
På grund av frågans stora betydelse för utvecklingen av
svensk kemisk industri och den tid, som redan förlorats,
är det av yttersta vikt att man handlar snabbt. Det synes
därför inte finnas tid att utbilda tänkbara kandidater till
professurerna, t.ex. genom att teoretiskt vidareutbilda
ingenjörer med god industripraktik.
Kommittén framhåller vidare att beräkning och
konstruktion av kemiska apparater är en gren av tekniken som
måste tillgodoses och att man inte får sky den
specialisering som fordras för utbildning av ingenjörer lämpliga
för den. Den föreslår därför att man vid KTH inrättar en
försökslinje för "kemimekanister" som under de två första
åren i stort sett följer undervisningen i avd. M och de
två återstående åren i avd. K (huvudsakligen endast
kemisk apparatteknik samt värmeteknik och maskinlära).
Nödvändiga kunskaper i kemi erhåller kemimekanisten
genom att följa kemisternas kurs i oorganisk kemi (med
laborationerna nedskurna), vissa delar av kursen i orga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
