Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 9 november 1954 - Andras erfarenheter - Titan- och aluminiumhaltiga nickel-kromlegeringar, av SHl - Nya metoder - Instrument för mätning av metallers korrosion, av SHl - Kväve mot grafitering av stål, av CS — SHl - Förbättring av destillationsapparat för flytande luft, av SHl - Reaktionskärl för starkt exoterma reaktioner, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
983
fas, att falla ut. Detta sker långsamt, och ingen ökning
av legeringens hållfasthet till följd av utskiljning av 37-fas
uppstår därför på tämligen lång tid.
För att höja den arbetstemperatur vid vilken
nickel-krom-legeringar kan användas bör man höja deras titanhalt till
gränsen för /-fasens homogenitet. Vidare bör summan av
deras titan- och aluminiumhalt göras så stor som
fordringarna på materialets bearbethet tillåter (R Nordheim & N J
Grant i Journal of Metals febr. 1954 s. 211). SHl
Nya metoder
Instrument för mätning av metallers korrosion.
Metaller och legeringar har mycket större elektrisk
ledningsförmåga än deras korrosionsprodukter. Vid ett provstyckes
korrosion växer därför dess resistans, och dennas ökning
kan tas som mått på korrosionen. Den kan mätas med
mycket stor noggrannhet, och metoden har den stora
fördelen att metallprovet inte behöver rengöras (för
bestämning av dess viktminskning). Rengöringen är nämligen
besvärlig och kan leda till betydande fel, särskilt om
korrosionen är liten.
Ett instrument, som byggts för korrosionsmätning enligt
denna metod, tillåter sålunda mätning av 5—10 m^i
tjockleksminskning hos 25 n tjocka metallprov. Denna stora
känslighet är givetvis värdefull när korrosionen är liten,
och metoden bör ge praktiskt användbara resultat då både
metallers resistivitet och hållfasthet beror på den
återstående metalliska kärnans tjocklek. Punktfrätning kan
emellertid inte mätas enligt denna metod då ändringen av
provets resistans beror på frätpunkternas geometriska
fördelning (Engineers’ Digest sept. 1954 s. 354). SHl
Kväve mot grafitering av stål. Brott på svetsade
ångrör av molybdenhaltigt stål beror ofta på grafitering av
materialet kring svetsar. Järnkarbiden i kolstål och några
låglegerade stål är nämligen instabil och omvandlas till
grafit och ferrit vid långvarig upphettning. Aluminium som
sätts till stålet för desoxidering är dels löst i ferriten, dels
bundet vid syre och kväve. Det har visat sig att den förra
delen gynnar uppkomst av grafit i stålet vid långvarig
upphettning. Starka karbidbildare, såsom krom, motverkar
däremot- grafitering.
Då aluminiumoxid och aluminiumnitrid är inaktiva i
detta sammanhang, kan vid given aluminiumhalt hos stålet
ökning av dess kvävehalt bromsa grafiteringen. Det bästa
sättet att motverka denna är dock tillsats av en viss mängd
krom och begränsning av aluminiumtillsatsens storlek.
CS — SHl
Förbättring av destillationsapparat för flytande luft.
Enligt uppgift kan utvinningen av syre och kväve
förbättras, om man fogar en värmeväxlare till en konventionell
apparat för destillation av flytande luft (fig. 1). Förkyld,
delvis kondenserad luft förs under 5,4 at ö tryck in i
kolonnens underdel, där gasformigt kväve skils från, och
orent flytande syre utvinns.
Kvävgasen går till en inre kondensor där den
kondenseras. En del av vätskan återgår till underdelen som
åter-flöde, och resten samlas i rummet under kondensorn. Från
detta leds kvävet över en värmeväxlare till kolonnens
överdel där det bildar återflöde. Då trycket här är ca
0,35 at ö avdunstar en del av kvävet och lämnar genast
kolonnen som mättad ånga.
På grund av skillnaden i kokpunkt för syre och kväve
stiger trycket i kondensorn tills kvävet i den har en
temperatur något över syrets utanför den. Det flytande syret
kring kondensorn hålls därför i kokning. I den yttre
värmeväxlaren tas värme från det flytande kvävet medan
det passerar från kolonnens högtrycksdel till dess
låg-trycksdel. Denna kylning sker med kokande rått syre som
leds till värmeväxlaren genom en reduceringsventil.
Fig. 1. Destillationsapparat för flytande luft; 1 kvävgas,
2 lågtryckskolonn, 3 flytande kväve, A flytande och
gasformigt rått syre, 5 ren syrgas, 6 värmeväxlare, 7 rent
flytande syre, 8 inre kondensor, 9 luft, 10 högtryckskolonn,
11 rått flytande syre.
Genom värmeväxlaren minskas förångningen av kväve vid
tryckreduktionen så mycket som möjligt varigenom de
gaser, som direkt lämnar kolonnen, för med sig mindre
mängd flytande kväve i droppform. Förlusten av syre
genom förångning av kväve minskas också. Återflödet på
kolonnens överdel blir större varigenom dess bottenantal
kan göras mindre och utbytet av syre blir större
(Chemical Engineering juli 1954 s. 280). SHl
Ileaktionskärl för starkt exoterma reaktioner. För alt
uppnå största möjliga utbyte vid starkt exoterma
reaktioner mellan vätskor, som är olösliga i varandra, måste man
sörja för effektiv blandning av dem med minsta möjliga
turbulens och god kylning av reaktionszonen.
Ett sätt att uppnå detta är användning av ett
reaktions-kärt (fig. 1) i vilket reagenterna, t.ex. olefiner och
svavelsyra, förs in genom en blandningskammare som är ett
långt, smalt rör. De kommer in genom var sin urtagning i
en plåt, som formats sk att vätskan får tangentiell rörelse
i kammaren i plåtens centrum. Här sker då en snabb
blandning av vätskorna utan att de ges onödigt stor
turbulens.
Fig. 1. Reaktionskärl för starkt exoterma reaktioner; 1
re-agenter, 2 reaktionszon, 3 kylmantel, 4 produkt, 5
kylmedel, 6 blandnings plåt, 7 blandningskammare, 8
urtagningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
