Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 16 november 1954 - Hänt inom tekniken - Kurs »Dimensionering av eldistributionssystem» - IVA:s högtidssammankomst - Vattenvården debatteras i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1019
dag har därför delats upp på tre parallella avsnitt ägnade
åt resp. stadsnät, industrinät och landsbygdsnät.
Kursledningen hoppas att kursen skall ge nya impulser
och uppslag till den fortsatta utbyggnaden av det svenska
samkörande nätet och på så sätt bidra till en fortsatt
gynnsam utveckling av elpriserna.
IVA:s högtidssammankomst.
Ingenjörsvetenskapsakademiens 35 :e högtidssammankomst hölls den 25 oktober
1954 i Stockholm. Efter hälsningsanförandet av akademiens
preses S Schwartz hölls parentation av S Nauckhoff över
de avlidna ledamöterna Christian Storjohann och Andreas
Johansson.
I sin berättelse över akademiens verksamhet och den
teknisk-vetenskapliga forskningens utveckling visade
verkställande direktören hur akademiens ekonomiska ställning
under senare år försämrats på grund av till realvärdet
minskade statsbidrag, vilket lett till inskränkningar i
verksamheten. Atomforskningens senaste framsteg
sammanfattades av Sigvard Eklund, som bl.a. nämnde att man i USA
räknade med att 1975 skulle 2—10 % av elproduktionen
ske med atomenergi. I Storbritannien beräknar man att
1956 kunna starta ett atomkraftverk på 40 MW i
Liverpool och att under åren 1965—1970 bygga så många
atomkraftverk att de skall kunna förse nationen med större
delen av dess behov av elkraft.
Med anledning av att akademien slagit en minnesmedalj
över Fredrik Henrik af Chapman (f. 1726, d. 1808) gav
Gösta Lundeqvist en minnesteckning över denne
framstående skeppsbyggare, vars verksamhet såväl för vårt
land som internationellt varit av en utomordentlig
betydelse.
Akademiens tackjetong i guld tilldelades Yngve
Simonsson för hans värdefulla insatser som ordförande i
Trans-portforskningskommissionen under dess tillkomst och
första verksamhetsår. Redan på 1930-talet hade man
diskuterat att skapa ett centralt organ för gemensam
forskning inom transportområdet, och 1948 tillsatte akademien
en transportforskningskommitté för detta ändamål. Yngve
Simonsson blev denna kommittés förste ordförande.
Kommittén omformades 1950 till "IVA:s
Transportforsknings-kommission", som under Simonssons ordförandeskap
utvecklades till en rikt förgrenad forskningsorganisation, som
energiskt och målmedvetet bearbetar många viktiga
transportfrågor, vilka förut saknat lämpligt forum för sin
behandling.
Akademiens guldmedalj tilldelades Erik Bergstrand för
precisionsmätning av ljusets hastighet och konstruktion av
geodimetern, Gunnar Jancke för hans bidrag vid
utvecklingen av det svenska 380 kV-systemet, Erik Stemme för
hans insatser vid konstruerandet och byggandet av
matematikmaskinen Besk samt Olle Wernholm för hans
beräkning och konstruktion av elektronacceleratorer utförda vid
KTH:s institution för elektronik.
Genom den av Bergstrand konstruerade geodimetern
(Tekn. T. 1952 s. 88) har det blivit möjligt att snabbare
och långt noggrannare än förr mäta avstånd från några
hundra meter upp till en mil eller mer; felet ligger inom
några centimeter.
Jancke har inom K. Vattenfallsstyrelsen under den högsta
ledningen varit den ledande och sammanhållande kraften
i fråga om teoretisk och experimentell forskning. Han har
därför till stor del burit ansvaret för 380 kV-systemets
tekniska utformning (Tekn. T. 1954 s. 301) med avseende på
driftsätt, isolation, överspänningsskydd, reglering osv. Han
har också gjort väsentliga självständiga insatser. Sålunda
har han på ett avgörande sätt bidragit till lösningen av
problemet att reducera koronaeffekten, varigenom
kraftförluster och radiostörningar minskas, liksom till
undvikande av teletekniska störningar i samband med
direkt-jordning av nollpunkten (Tekn. T. 1954 s. 613). Han har
angivit förbättringar vid reläskydd och
snabbåterinkopp-ling. Användning av seriekondensatorer (Tekn. T. 1949
s. 91; 1950 s. 755; 1954 s. 187) för att öka
överföringsförmågan på kraftledningar är ävenledes en svensk
pionjärinsats, där Jancke i hög grad medverkat till ett
framgångsrikt resultat.
Matematikmaskinnämndens arbetsgrupp har på så kort
tid som ca tre år konstruerat och byggt siffermaskinen
Besk (Tekn. T. 1953 s. 1007). Maskinen visade sig redan
från första början motsvara även högt spända
förväntningar och har sedan den började provköras i november
1953 utnyttjats intensivt för en mångfald viktiga uppdrag,
såsom komplicerade beräkningar i samband med
kärn-fysikaliska teorier samt för lösningen av meteorologiska
problem syftande till väderleksprognoser för längre tid.
Förtjänsten av detta goda resultat är i främsta rummet
Stemmes, som lett arbetsgruppens tekniska avdelning med
stor skicklighet och energi och i samverkan med gruppens
matematiker och tillkallade specialister genomfört det
omsorgsfulla utvecklingsarbete som ligger bakom
konstruktionen. Även om maskinen bygger på andras erfarenheter
så ingår i den väsentliga detaljer, grundade på Stemmes
idéer, såsom den dielektriska hålremseläsaren, den
elektroniska enheten till maskinens magnetiska trumminne
samt en rad konstruktioner betingade av parallelldriften
av det snabba katodstråleminnet.
Wernholm började redan 1943 teoretiska
undersökningar och preliminära experiment i syfte att få fram underlag
för konstruktion av en mindre accelerator av betatrontyp.
Svårigheter med leveranser under kriget av en erforderlig
specialmagnet gjorde att Wernholm i stället övergick till
luftspolar och redan 1945 kunde han i en betatron med
sådana spolar accelerera elektroner till en energi av 1,5
MeV (Tekn. T. 1946 s. 209). Konstruktionen har väckt
intresse utomlands och* idén med luftspolar har tillämpats
bl.a. i en i Holland byggd betatron. En betatron med
järnkärna för 5 MeV färdigställdes 1946. Endast tre år
efter det synkrotronprincipen för första gången praktiskt
genomförts i en accelerator kunde Wernholm 1949 starta
en av honom beräknad och byggd synkrotron för 30 MeV.
Denna apparatur levererades 1952 till fysiska institutionen
i Lund och används för mesonforskning.
Akademiens Brinell-medalj tilldelades John Chipman,
professor vid Massachusetts Institute of Technology, för
hans insatser inom metallurgi och metallografi. Chipman
har gjort ingående undersökningar av reaktionerna mellan
slagg och stål vid stålprocesserna.Han har utarbetat
sinnrika metoder för studiet av de olika reaktionerna, och vid
tolkningen av sina resultat har han tillämpat nya
betraktelsesätt grundade på den moderna termodynamiken. Av
särskilt värde är hans undersökningar av svavlets
fördelning mellan smälta och slagg samt jämvikten för
syreupptagning i stål.
Akademiens silverplakett för precisionsteknik tilldelades
instrumentmakaren John Amberntsson, som under mer än
tre decennier arbetat med tillverkning av vetenskapliga
instrument, först vid universitetet i Lund och från 1923 vid
Fysiska Institutionen i Uppsala. Amberntsson har utfört
förnämliga arbeten inom många av instrumentteknikens
områden men sin huvudsakliga insats har han gjort vid
tillverkning av spektrometrar såväl för det optiska som
för röntgenområdet. Han har också själv lämnat
värdefulla bidrag till utvecklingen och den konstruktiva
utformningen av de instrument han haft i uppdrag att
tillverka.
Vattenvården debatteras i Finland vid ett
föredrags-och diskussionsmöte i Helsingfors den 26 november 1954,
anordnat av den finländska Kommittén för Skydd av
Vattendragen. Bland föredragshållarna märkes ordföranden i
vår svenska Vattenvårdskommitté, vattenrättsdomare Gösta
Schirén, som talar om svenska åtgärder för vattenskydd
(Tekn. T. 1954 s. 689). Programmet omfattar i övrigt
redogörelser för omfattningen av de finländska vattendragens
förorening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
