Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 30 november 1954 - Korrosion och rostskyddsmålning, av Uno Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1041
Korrosion och rostskyddsmålning
Docent Uno Trägårdh, Stockholm
Ordet korrosion kommer av latinska verbet
corrodere och betyder söndergnaga eller fräta.
Att det kommit att användas som en beteckning
för ett materials förstöring genom naturens
destruktiva krafter får väl närmast anses bero på
materialets utseende efteråt. Metallers
korrosion definieras numera som ett icke önskvärt
angrepp genom en kemisk eller elektrokemisk
reaktion med ett omgivande medium. Betning av
metaller kallas alltså icke korrosion.
Korrosion en elektrokemisk reaktion
Den elektrokemiska reaktionen försiggår
genom strömalstring i galvaniska celler på
metallens yta, vilkas uppkomst och effektivitet
betingas dels av faktorer, som kan tillskrivas
metallen, t.ex. ytskiktets karaktär, heterogeniteter,
förekomsten av främmande ämnen, mekaniska
spänningar, dels av elektrolytfaktorer, såsom
salthalt, surhetsgrad, luftsyrefördelning,
temperaturdifferenser etc. Även utifrån kommande
faktorer, såsom sot och damm ur luften,
inverkar på cellbildningen. Korrosionen är direkt
proportionell mot den genomgångna
elektricitetsmängden.
De galvaniska cellernas verksamhet påverkas
också av elektrolytens rörelse relativt metallen
och av korrosionsprodukternas egenskaper ur
strukturell och topokemisk synpunkt. Genom
denna mängd av olika faktorer och deras
inbördes variationsmöjligheter blir
korrosionsproblemen till sin natur högst varierande. Det har
därför blivit nödvändigt att vid behandling av dessa
problem göra vissa förenklingar. Man utgår
alltid från primärprocessen — den galvaniska
cellen.
En galvanisk cell består av en elektrolyt och
två elektroder, varav den ena — anoden, den
negativa polen — vid strömalstring avger
elektroner genom den metalliska ledaren till den andra
elektroden — katoden, den positiva polen —
under lossgörande från metallgittret av metalljoner
som vandrar ut i elektrolyten. Vid katoden
förbrukas de mottagna elektronerna i gränsytan
mot elektrolyten genom reaktioner, vilkas natur
beror på elektrolytens surhetsgrad och
syrgas-halt.
Om elektrolyten är ett neutralt salthaltigt
regn-eller kondensvatten i ett kustområde bildas vid
620.191.2 : 620.197.6
katoden under syre- och vattenförbrukning
hydr-oxyljoner, vilka vid mötet med de från anoden
kommande metalljonerna utfäller svårlösliga
hydroxider eller oxidhydrat som
korrosionsprodukter. Regnvatten i industriområden är
vanligen något surt av svaveldioxid, och
korrosionsprodukterna består då av basiska salter.
I handels järn och stål bildas katodpartierna av
ytoxider (valshud och glödskal), grafitkorn,
karbider eller främmande ämnen, t.ex. sot, där
luftsyre har fritt tillträde, medan anodpartierna
utgör den frilagda metallen i bottnen av porer eller
sprickor i ytoxiden, dit luftsyre icke kan nå.
Målning som korrosionsskydd
Alla korrosionsskyddande åtgärder går ut på
att hindra uppkomsten av dylika galvaniska
celler eller att mildra deras verksamhet genom
ingripande i anod- eller katodprocessen eller
genom ökning av elektrolytens resistans. Genom
inverkan av passiveringsmedel kan den aktiva
ytan hos anoderna minskas. Man kan också
hindra elektronavgivningen från anodpartierna
då icke heller metalljoner kan bildas. Detta kan
ske antingen genom att man tillför elektroner
från en yttre strömkälla eller åstadkommer en
elektriskt ledande förbindelse med en oädlare
metall, t.ex. zink eller aluminium. Detta kallas
katodiskt skydd.
Ett ingrepp i katodreaktionen kan ske genom
att man hindrar elektroner, syre och vatten att
sammanträffa i gränsytan. Vissa ämnen,
kato-diska inhibitorer, t.ex. alkalipolyfosfater,
adsor-beras där, utestänger syret och hindrar därmed
katodreaktion. En vid stålytan väl förankrad,
organisk film som kunde utestänga luftsyre vore
idealisk.
Färgfilmens livslängd beror på många faktorer,
icke minst på förbehandlingen av stålytan och
rådande klimatiska förhållanden under
målningen. En ansamling av fuktighet i stålytans porer
kan vara ruinerande för målningsskyddet.
Färger med vattenavvisande egenskaper lämpliga
för målning på våta ytor vore ett mycket stort
framsteg5.
Filmbildaren
Undersökningar1 har emellertid visat att alla
hittills kända färg- och lackfilmer släpper ige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
