Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 7 december 1954 - Nya metoder - Metallisering av keramiska material, av U T—h - Fotoelektrisk vridmomentgivare, av FÖ - Automatiskt reglerad tillverkning av natriumhypoklorit, av SHl - Bindning av gjutkärnor med koldioxid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1077
aminklorid. Med denna blandning impregneras porösa
ämnen, t.ex. oglaserat porslin, keramiska material,
alundum-rör, varpå de upphettas till ca 500°C. Metallisk platina
ut-reduceras då med mycket god vidhäftning till underlaget.
Även glas, som först etsats med fluorvätesyra eller
matte-rats genom sandblästring, kan beläggas.
Beläggningens tjocklek kan ökas genom elektrolytisk
me-tallutfällning ur platinadiamminnitritlösning. Denna
beläggning blir grå och matt. önskar man blank yta, kan
beläggningen efteråt elektropoleras i 40 °/o fosforsyra
(Tekn. T. 1953 s. 185). En upphettning till 1 100°C i
vakuum rekommenderas.
Keramiska skyddsrör (Mullitrör) till termoelement kan
enligt detta förfarande göras ogenomträngliga för
förbränningsgaser, som angriper elementen. På
platinabeläggningen utfälls genom elektrolys renium, som är resistent
mot gaserna (L Silverman & K Trego i Metal Finishing
apr. 1954 s. 69). U T—h
Fotoelektrisk vridmomentgivare. En vridmomentgivare
som möjliggör oscillografisk bestämning av varierande
vridmoment består av en mätaxel på vilken två tandade
skivor är fästa, fig. 1. Skivorna är sinsemellan lika och
har samma tandbredd och tandlucka. De är så inställda,
att tänderna på den ena skivan täcker luckorna på den
andra, då vridmomentet är noll. En ljuskägla som
projiceras mot skivornas tandning släpps igenom i proportion
till torsionsfjädringen på axeln mellan skivorna eller
proportionellt mot det överförda vridmomentet.
Det genomsläppta ljuset träffar fotoceller varvid dessa
avger en mot ljusmängden proportionell ström. Skivan
närmast ljuskällan är försedd med en ring utanför
tänderna, som avskärmar det ljus som faller utanför skivan.
Hela mätdonet är även ljustätt kapslat. För att minska
Fig. 1. Fotoelektrisk momentgivare för upp till 30 mkp på
200 mm mätlängd. Största relativrörelsen mellan skivornas
tandning är ca 2,7 mm och tänder och luckor har 3 mm
bredd.
Fig. 2. Startkurvor för belastad 19 kW trefas kortsluten
motor för 1 440 r/m med tillkopplad svängmassa; U
spänning, I ström, Md vridmoment, n varvtal, t tid.
övertonerna på fotocellströmmen mäts ljuset på ett
segment innehållande ca 10 tanddelningar. Den för en viss
ljusmängd avgivna fotocellströmmen minskar vid stegrad
frekvens hos belysningen, men detta inverkar ej på
mätresultatet förrän vid momentändringar inom tidsintervall
av storleksordningen 10~3 s. Skall hastigare
momentändring uppmätas, måste gasfyllda fotocellrör och förstärkare
användas.
Anordningen har använts för att studera startförlopp hos
elektriska motorer, fig. 2. Ett annat närliggande
användningsområde är upptagning av momentkurvor för
arbetsmaskiner. En fördel med denna momentgivare är att den
kan kalibreras med hävarm och vikter vid stillastående
axel (ETZ A 1954 h. 10 s. 327). Fö
Automatiskt reglerad tillverkning av
natriumhypoklorit. Man använder natriumhypokloritlösning bl.a. vid
blekning av pappersmassa och textilier samt framställning
av hydrazin (Tekn. T. 1951 s. 691, 1954 s. 643). Den
tillverkas vanligen satsvis genom inledning av klor i en
natriumhydroxidlösning. Denna process fordrar ganska
mycken tillsyn, och man har därför i USA utarbetat ett
system för automatisk reglering av den, grundad på
lösningens oxidationspotential.
Ett ännu större framsteg har emellertid gjorts genom
införande av en enligt samma princip reglerad
kontinuerlig process. Denna fordrar betydligt mindre utrymme än
den satsvisa därför att stora klorerings- och lagringskärl
inte behövs. Vidare blir hypokloritlösningens egenskaper
jämnare, och blekning kan genomföras snabbare därför
att lösningen innehåller ett relativt litet överskott på
na-triumhydroxid.
Man har trott att blekvätskans stabilitet växer med dess
halt av natriumhydroxid, men en undersökning har visat
att den blir störst vid en viss alkalikoncentration. En 16 °/o
hypokloritlösning har t.ex. största stabilitet när den håller
ca 4 g/1 natriumhydroxid.
Tre regleringssystem har konstruerats, ett för satsvis
tillverkning och två för kontinuerlig. Det förstnämnda, som
är enklast, utgörs av en elektrodenhet, som sänks ned i
reaktionsblandningen, och ett instrument för mätning och
registrering av oxidationspotentialen. Det senare sänder en
signal som stänger en ventil i ledningen för flytande klor
när lösningens halt av natriumhydroxid nått önskat värde.
Två typer av kontinuerlig process har utarbetats. Vid den
ena blandas natriumhydroxidlösning och klor varefter
blandningen passerar genom en liten fyllkroppskolonn där
reaktionen går till slut. Vid den andra cirkulerar
natrium-hypokloritlösningen mellan en behållare och en blandare.
Natriumhydroxidlösningen tillsätts kontinuerligt genast
efter det hypokloritlösningen lämnar behållaren, och klor
införs i biandaren. Natriumhypokloritlösning rinner från
den förra i samma takt som natriumhydroxidlösning
tillförs.
I första fallet regleras tillförseln av klorgas och
natriumhydroxidlösning med en apparat som bestämmer
förhållandet mellan reagensmängderna. Regleringspunkten på
denna apparat ställs om genom impulser från en elektrodenhet
placerad i hypokloritledningen från fyllkroppskolonnen.
Om alkalilösningens flythastighet hålls konstant eller om
den sällan eller bara långsamt ändras, kan klortillförseln
regleras direkt genom impulser från elektrodenheten. Vid
cirkulation av hypokloritlösningen regleras klortillförseln
genom impulser från en elektrodenhet placerad i
behållaren (Chemical Engineering mars 1954 s. 128). SHl
Bindning av gjutkärnor med koldioxid. En metod att
förstärka gjutkärnor, som utarbetades i Ryssland under
andra världskriget, är byggd på koldioxids reaktion med
en lösning av natriumsilikat av ungefär vattenglas
sammansättning. Den har nu börjat prövas i Västeuropa och uppges
ha vissa fördelar. Kärnorna behöver sålunda inte
ugnstorkas och inte heller armeras. Härigenom minskas kassa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
