Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 14 december 1954 - Kabis antibiotikafabrik i Strängnäs, av Karl V Ekvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1097
tillfredsställande ur korrosionssynpunkt men
inte onödigt dyrt. Man måste därför alltid söka
en kompromiss mellan ekonomiska och tekniska
synpunkter. Under de senaste åren har antalet
tillgängliga material vuxit snabbt, särskilt
plastmaterialen. Det finns nu ett flertal goda sådana
vilka har god resistens mot vattenlösningar av
syror och korroderande salter. Många av dem tål
emellertid inte organiska lösningsmedel, särskilt
de aromatiska. De välkända materialen, mjukt
och rostfritt stål samt koppar, håller i allmänhet
bra mot organiska lösningsmedel men är mer
eller mindre känsliga för syror och vissa salter.
Apparaturen har därför i största utsträckning
gjorts av rostfritt stål eller syrafast material
varvid dock plastbelagt mjukt stål använts till
delar som inte kommer i beröring med organiska
lösningsmedel. Stora svårigheter har uppstått vid
val av material för apparatur i vilken
korroderande syror eller salter hanteras tillsammans
med organiska lösningsmedel. I en del sådana
fall har man genom laboratorieprov kunnat hitta
lämpliga plastbeläggningar, i andra har man litat
till rostfritt stål, men i vissa fall har endast
emaljerat stål eller glas kunnat användas. Det
sistnämnda gäller särskilt de delar av
strepto-mycinanläggningen där de sista stegen av
reningsprocessen utförs. Då en även mycket liten
halt av föroreningar i slutprodukten måste
undvikas, har man här inte vågat använda plast.
Standardapparatur för de viktigaste kemiska
processerna har endast i liten utsträckning
kunnat erhållas i Sverige och då ofta med mycket
lång leveranstid. Därför har man i stor
utsträckning använt egna konstruktioner i syrafast stål,
tillverkade på svenska verkstäder, övrig
apparatur har erhållits från USA, Storbritannien och
på senare tid från Västtyskland.
Val av plats för fabriken.
En av de viktigaste förutsättningarna för en
antibiotikafabrik är riklig tillgång på vatten för
rengöring, för tillverkningen och framförallt för
kylning. De flesta jäsningar utförs vid konstant
och relativt låg temperatur, vanligen vid 25—
30°C. Då processen i allmänhet är exoterm och
jästankarna dessutom tillförs mycket värme
genom den kontinuerliga ångsteriliseringen av
armaturen, måste en mycket stor mängd kylvatten
stå till förfogande.
Sjövatten, som under sommaren nästan kan
uppnå jäsningstemperaturen, ger ingen effektiv
kylning, och man måste därför på något sätt
sörja för att kallare kylvatten är tillgängligt
under denna del av året. I Strängnäs kunde detta
problem lösas genom utnyttjande av en staden
tillhörig vattentäkt i en grusås ca 1,5 km från
fabriken. Den ger per minut några tusen liter rent
— i allmänhet t.o.m. bakteriefritt — vatten med
relativt liten hårdhet och en temperatur som
Fig. 3. Adsorptionsanläggningen; upptill i förgrunden
nedre delen av adsorptionstornen som är fyllda med
jon-bytare, längst bort på mellanbottnen förrådskärl för
adsorptionsanläggningen, på golvet t.v. av saltning sanläggning.
med ett fåtal graders förskjutning uppåt eller
nedåt är -{- 10°C under hela året.
Jästankarna kan därför under hela året kylas
enligt samma tidsschema, vilket är en stor
fördel. Kylvattenförbrukningen blir inte heller
besvärande stor därför att temperaturskillnaden
mellan kylmediet och den lösning som skall
kylas alltid är relativt stor.
En annan viktig fråga var oskadliggörandet av
fabrikens avloppsvatten. Särskilt den från
antibiotikum befriade mäsken, som är en värdelös
biprodukt, innehåller ämnen (bl.a. sockerarter
och äggviteämnen) vilka man inte gärna släpper
ut i vilket vattendrag som helst. Dessutom
brukar man vara tvungen att göra sig av med
ganska stora mängder syror, såsom svavelsyra,
saltsyra och fosforsyra, visserligen i utspädd
form. Det kan inte heller undvikas att mindre
mängder organiska lösningsmedel också går i
avloppsvattnet. Vattenföringen förbi
fabriksområdet i Strängnäs visade sig emellertid vara
tillräckligt stor för att avloppsvattnet skulle bli
oskadliggjort på rimligt avstånd från staden.
Mälaren är emellertid ytterst känslig för
tillsatser av fosforsyra därför att ett underskott på
fosfor håller algväxten i den inom rimliga
gränser. Det visade sig att den mängd fosforsyra
som man beräknade släppa ut i avloppet endast
nätt och jämnt kunde tillåtas. Utbyggnad av
fabriken skulle därför stöta på svårigheter, men
lyckligtvis har man vid tillverkningen kunnat
ersätta fosforsyran med svavelsyra som — i här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
