Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 21 december 1954 - Koppar och kopparlegeringar för rörledningar på fartyg, av Ulf Edstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1115
bottenventilen med ett stigrör för medföljande
luftblåsor eller genom avluftning av
vattenkammaren, men ingen av metoderna ger något säkert
resultat.
Aktuella strömningshastigheter
De strömningshastigheter det är fråga om på
handelsfartyg är för kondensorer 1,5—2,5 m/s.
Sålunda anges för den nya amerikanska
snabbgående "Mariner"-typen hastigheten 1,7 m/s och
för Betlehem Steel Co:s supertanker "Delaware
Sun", som är representativt för moderna
turbindrivna tankfartyg, 2,1 m/s. I rörsystemen räknar
man med något högre värden, 2—3 m/s.
För krigsfartyg och för alla fartyg, som kortare
tider forcerar sitt maskineri åtskilligt utöver
den normala prestationen, blir siffrorna högre.
Sålunda har det uppgivits, att
strömningshastigheten i kondensortuberna på det brittiska
passagerarfartyget "Queen Mary" under senaste
kriget vid sådana tillfällen av forcering var uppe i
4 m/s.
Vinsten av en högre strömningshastighet i
kondensortuberna är att värmeövergångstalet
blir större. Vid samma kondensorkapacitet kan
man alltså minska värmeöverföringsytan vid den
högre hastigheten, bortsett från den inverkan på
medeltemperaturskillnaden, som en eventuellt
större kylvattenmängd innebär.
Korrosionsprov
Vid bestämningen av korrosionsmotståndet
utnyttjas olika metoder1’ 13. För att bedöma ett
materials resistens mot erosionskorrosion
använder man framförallt strålprov ("jet test"). Man
låter en vattenstråle innehållande små luftblåsor
vid olika hastigheter träffa ett prov av
materialet. Bailey har använt samma kvantitet
havsvatten, som cirkulerat, medan LaQue vid
korrosionsprovningen i Kure Beach, North Carolina,
hade tillgång till ständigt nytt havsvatten.
Medan man med ett strålprov får en våldsam
anströmning mot en punkt på provet ger försök
med roterande skivor av materialet
korrosionsangrepp över hela ytan. Försöken visar att man
når en gränshastighet, under vilken det tunna
skiktet av korrosionsprodukter hålls kvar på
skivan (fig. 7). Erosionskorrosionen sker då
långsamt. Vid större hastighet försvinner det
skyddande skiktet i samma takt som det bildas
och korrosionen fortsätter snabbt.
Samtidigt visar det sig, att den erhållna ytan på
koppar-nickellegeringar blir mycket jämnare på
de yttre partierna av skivorna än på de inre. Man
får alltså med den högre hastigheten större
utbredning av korrosionen, men undgår de lokala
angrepp, som annars är utmärkande för
erosionskorrosion.
En annan försöksmetod är nedsänkning av
provstavar i havsvatten. Vid Kure Beach har
Fig. 5. Punkt frätning genom lokalelementtfildning; HU
korrosionsprodukter eller andra avsättningar.
man därvid tack vare starka tidvattenströmmar
fått inte bara resultat från ett normalt
nedsänk-ningsprov utan också erosion på härför känsliga
legeringar. Vidare har man byggt
försökskon-densorer och röranläggningar, där man
företrädesvis provar rör med mindre diameter,
under 3".
Korrosionsproblem och deras lösning
Forskningen inom detta korrosionsfält har
huvudsakligen koncentrerats till Storbritannien
och USA. För att komma till rätta med
korrosionsproblemen på krigsfartygens kondensorer
tillsattes i Storbritannien 1910 under ledning av
G D Bengough och med Institute of Metals’ stöd
Condenser Research Committee. Delvis i
samarbete med de ledande brittiska
tubfabrikanterna ledde denna forskningsgrupp utvecklingen av
nya legeringar ur de enkla mässingslegeringar,
som fram till nämnda år varit de enda.
Betraktar man de olika kopparlegeringarnas
relativa korrosionsegenskaper (tabell 1) måste
man lägga tonvikten på "relativ". Detta gäller
framförallt koppar, som enligt denna
uppställning knappast skulle vara användbar för det
ändamål, vartill den trots allt i stor utsträckning
fortfarande brukas.
Koppars korrosionsegenskaper i strömmande
saltvatten är över huvud taget föremål för
mycket olika åsikter. När man t.ex. säger att "det
först är i viss modern utrustning som
servicevillkoren blivit så krävande, att den traditionella
användningen av koppar har lett till
misslyckanden"10 är detta inte helt riktigt.
Fig 6. Korrosion av 32 mm kopparrör, troligen genom
lo-kalelementbildning; kvalitet och varaktighet som för
röret i fig. 5, men hastigheten har troligen varit lägre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
