Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1955 - Andras erfarenheter - Karboximetylcellulosa — antismutsmedlet CMC, av SHl - Kiselsyra i högtrycksanläggningar, av Wll - Sprickbildning hos polystyren, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
TEKNISK TIDSKRIFT
Som tapetklister har CMC fördelen att det kan tvättas
bort med en fuktig trasa utan att efterlämna fläckar. Det
är vidare lättlösligt i kallt eller varmt vatten, och klistret
har tillräckligt lång "glidtid*’ för injustering av
tapetmönstret.
De fördelar, som kan uppnås genom användning av CMC
som appretur för bomullstyger, upptäcktes först på
1950-talet. Man fann då att CMC är det bästa hittills kända
medlet att öka tygers smutsfrånstötande förmåga och
underlätta deras tvättning. Det har också visats att CMC
är betydligt effektivare som tvätthjälpmedel om det finns
i tyget vid dettas smutsning än om det ingår i
tvättmedlet. Dessutom ger CMC tyget mjuk känsel till skillnad från
andra slag av appretur som gör det mer eller mindre styvt.
Man har också funnit att 10—20 °/o CMC i stärkelse för
behandling av stärksaker märkbart ökar dessas
smuts-avvisning.
Vid undersökning av CMC:s användbarhet som
jordförbättringsmedel har man funnit att det på lerjord har lika
god effekt som andra mera kända medel. Anbringat på
rätt sätt förbättrar CMC jordens struktur, och man har
funnit att preparat med hög substitutionsgrad är resistenta
mot biologisk nedbrytning (R H Jenkins Jr i Chemical &
Engineering News 16 aug. 1954 s. 3310). SHl
Kiselsyra i högtrycksanläggningar. De höga tryck som
används i moderna ånganläggningar medför en ökad risk
för kiselsyrabeläggningar i turbinerna. Kiselsyrans
löslighet i vattenånga ökas nämligen då ångtrycket höjs. För att
motverka svårigheterna med kiselsyran måste man se till
att inte kiselsyrahalten i pannvattnet blir för hög.
Vid ökande ångtryck kommer den högsta tillåtliga
kiselsyrahalten i pannvattnet att minska, fig. 1. Som jämförelse
har införts en kurva för pannvattnets kiselsyrahalt vid
konstant kiselsyrahalt 0,01 mg/kg i ångan enligt Jacklin
och Browar (Tekn. T. 1952 s. 852).
Enligt tyska rekommendationer (Heinrich och VGB)
sjunker denna maximala kiselsyrahalt från 75 mg/kg Si02
vid trycket 30 b till 5 mg/kg vid 100 b. Enligt
rekommendationer av Babcock & Wilcox i USA (Brister, Raynor och
Pirsch) är fordringarna något strängare och för tryck över
100 b tillåts inte mer än 3 mg/kg Si02. Skall man följa
Fig. 1. Högsta kiselsyrahalt i pannvatten; A Brister, Raynor
& Pirsch (enl. Applebaum), B Heinrich (enl. Splittgerber)
C Vereinigung der Grosskesselbesitzer, "VGB", (enl.
"Kes-selbetrieb"); D vid 0,01 mg/kg SiOs i ångan (enl. Jacklin
och Browar).
dessa senare rekommendationer blir alltså kraven på
matarvattnets rening avsevärt större än enligt de tyska
rekommendationerna (S B Applebaum i Industrial &
Engineering Chemistry maj 1954 s. 985; A Splittgerber:
"Wasseraufbereitung im Dampfkraftbetrieb", Berlin 1954;
"Kesselbetrieb", Essen 1953). Wll
Sprickbildning hos polystyren. Större lokal förlängning
av materialet än detta tål tros vara orsak till polystyrens
sprickning. Med materialets kritiska töjning menar man den
förlängning vid vilken sprickbildning börjar under
rådande betingelser. Mot den kritiska töjningen svarar en
kritisk spänning som bestäms av materialets
spännings-töj-ningskurva under normalbetingelser. Orsaken till
sprickbildning hos polystyren är alltså alltid i grunden
mekaniska påkänningar, men materialets kritiska töjning kan
ändras genom kemisk påverkan, värme eller ljus.
Spänningssprickning ("stress crazing") sägs uppstå om
plasten endast utsätts för inre eller yttre spänningar som
kan uppstå genom påtvingad molekylorientering vid
formpressningen eller genom den kompression av materialet
som sker när smält polymer pressas in i formen under
plastens kontraktion vid dess svalnande. Vidare kan
spänningar uppstå genom att arbetsstycket svalnar ojämnt, utsätts
för skarpa temperaturändringar eller överhettas lokalt vid
svarvning eller annan efterbearbetning.
Om icke orienterad polystyren hålls under konstant
spänning avtar dess kritiska töjning med tiden. Den har t.ex.
bestämts till 0,78 %> inom 30 s efter påkänningens
anbringande. På 5 b minskas den till ungefär hälften och först
efter ca 2 dygn når den ett undre gränsvärde på 0,32 °/o.
Därefter har ingen förändring iakttagits under en månad,
och troligen avtar den kritiska töjningen inte ytterligare.
Dessa data visar att man måste räkna med en stor
säkerhetsfaktor vid dimensionering av polystyrendelar som
utsätts för mekanisk påkänning. Man behöver också mera
fullständiga och framför allt mer realistiska värden på
plasters brottgräns. Denna anges t.ex. för polystyren till
455 kp/cm2, men materialet tål denna spänning bara några
sekunder. Under längre tid utstår det bara en påkänning
av 105 kp/cm2 vid rumstemperatur.
Fastän sprickbildning allmänt anses vara början till
plastdetaljers bristning är dess betydelse inte densamma vid
konstant töjning och konstant spänning. Det har visats att
sprickor i senare fallet växer linjärt med tiden varigenom
påkänningen på det oskadade materialet ökas. Det är
därför nödvändigt att hindra varje sprickbildning hos
material som står under konstant spänning.
Om plastdetaljer, som utsätts för konstant töjning, får
ett fåtal sprickor, kan detta däremot bara betyda att
materialet brustit i vissa svaga punkter varför resten av det
mycket väl tål töjningen. Genom någon krypning blir den
verkliga spänningen så småningom mindre och plasten
behåller sitt utseende och sin hållfasthet.
Polystyrens kritiska töjning avtar med stigande
temperatur i luft eller vatten, av allt att döma ända upp till
materialets formbeständighetsgräns. Denna effekt ökas
betydligt om plasten samtidigt utsätts för ljus, särskilt
kortvågiga Polystyren som upphettas genom bestrålning med
solljus spricker därför särskilt lätt på grund av inre
spänningar i materialet.
En mycket drastisk sänkning av polystyrens kritiska
töjning uppstår genom inverkan av vissa kemikalier. Den
sprickbildning som härvid uppstår har kallats
lösnings-medelssprickning ("solvent crazing"). Den kritiska
töjningen för polystyren faller t.ex. vid plastens kontakt med
metanol inom några minuter till ett minimivärde på 0,23 °/o
motsvarande en kritisk spänning på ca 70 kp/cm2.
Propy-lenglykol ger 0,18 °/o och ca 56 kp/cm2 som minimivärden,
men dessa nås först efter minst 150 h. Även fingeravtryck
kan orsaka sänkning av en polystyrenytans kritiska
töjning nämligen till 0,35 °/o på 30 s och ända ned till 0,11 °/o
(35 kp/cm2) efter lång tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
