Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1955 - Krypmekanik, av Jan Hult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1955
199
Krypmekanik
Tekn. lic. Jan Hult, Stockholm
Kraven på höga arbetstemperaturer har
ständigt ökat i den moderna motortekniken. Man
arbetar nu i temperaturområden där olegerade stål
och lättmetaller är helt ur spelet.
Hållfasthetsegenskaperna hos de flesta
konstruktionsmaterial försämras mycket vid höga temperaturer
vartill kommer en ständigt fortgående långsam
deformation, krypning, som efter viss tid kan
leda till brott vid oförändrad påkänning. Ett
stort antal värmefasta stållegeringar har
emellertid utvecklats i takt med gasturbinteknikens
framväxt (Tekn. T. 1949 s. 117; 1950 s. 344;
1951 s. 9, 284, 812).
Flygteknikens krav på låg vikt har medfört att
man i största möjliga utsträckning ersatt stål
med lättmetaller vilket är möjligt upp till 200—
350°C beroende på påkänningen. Vid höga
flyghastigheter uppkommer emellertid lokalt
mycket höga temperaturer även vid flygkroppens yta
(Tekn. T. 1952 s. 162; 1953 s. 785; 1954 s. 903).
Man har därför fått se sig om efter nya typer av
lättmetaller med högre värmebeständighet och
lägre krypning än aluminiumlegeringar. Man
fäster i USA stora förhoppningar vid titan och
enorma summor har nedlagts på forskning inom
detta område (Tekn. T. 1950 s. 441).
En självklar förutsättning för den
metallurgiska utvecklingen har varit ett intensifierat stu-
539.434
dium av materialens hållfasthetsegenskaper i
värme. Man har gjort dragprov i värmeugnar
och bestämt proportionalitetsgräns, sträckgräns,
brottgräns, elasticitetsmodul, förlängning och
kontraktion vid olika temperaturer1-2 (fig. 1).
Sådana undersökningar innebär dock inget
väsentligt nytt.
Krypfenomenet däremot är till sin natur mer
komplicerat och man har studerat det från flera
olika utgångspunkter. Arbetet har bedrivits inom
tre huvudområden: teoretisk fysikalisk
forskning, experimentella mätningar och teknisk
krypmekanik med tillämpningar.
Fysikalisk krypforskning
Krypfenomenet studerades ur fysikalisk
synpunkt av Ändrade3 redan 1911 (Tekn. T. 1949
s. 548) och allt sedan dess har jämsides med
mera rutinmässiga krypprov utförts mycket
arbete på att ge en acceptabel fysikalisk tolkning
av gjorda experimentella rön. Man har anlagt
molekylär- och kristallfysikaliska aspekter och
inriktar för närvarande intresset på Orowans
tolkning av krypningen såsom betingad av
dis-lokationer4-5 (Tekn. T. 1954 s. 786). Det kan
dock sägas att någon tekniskt användbar
fysikalisk krypteori ännu ej framlagts och att en
sådan torde låta vänta på sig länge ännu.
Fig. 1. Dragprov på mjukt stål,
normaliserat, 0,37 °/o C, vid
förhöjd temperatur; y kontraktion
»/o, <5 förlängning °/o, aB
brottgräns kp/mm’, os sträckgräns
kp/mm", E elasticitetsmodul
X 10~’ kp/mm’, Op
proportionalitetsgräns kp/mm".
Fig. 2. Krypprovmaskin för
dragprov (utväxling 25 gånger).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
