Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1955 - Andras erfarenheter - Kontaktomformare vid elektrolysanläggningar, av Torsten Johansson - Zirkonium mot korntillväxt i aluminiumlegeringar, av SHl - Magnus-kraft vid sedimentering, av Wll - Nya metoder - Eldskyddsbehandlade bomullstyger, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
TEKNISK TIDSKRIFT
Vid elektrolys är spänningsregleringen av stor betydelse
och ett förhållande på 10 : 1 mellan högsta och lägsta
spänning kan fordras. Detta uppnås genom utstyrning av
kontaktomformaren i kombination med en reglerbar
transformator. Utstyrningen sker dels genom magnetisk
reglering av reaktorerna 2 och dels genom ändring av
kontak-torernas kopplingstider. Genom dessa åtgärder kan man
även åstadkomma en noggrann kontantströmreglering,
vilket kan fordras vid variabel matningsspänning eller
variabelt motstånd i likströmskretsen.
En tysk storanläggning för aluminiumframställning
utrustad med kontaktomformare togs i drift 1953.
Anläggningen är byggd för elektrolys vid 70 000 A och 400 V.
Likriktarutrustningen består av åtta kontaktomformare på
vardera 10 000 A, varav en enhet är avsedd som reserv.
Under det första driftåret företogs omfattande
undersökningar för att studera kontaktomformarnas
driftegenskaper. Av speciellt intresse är uppgifterna om
kontaktslitningen. Under störningar kan särskilt brytkontakterna lätt
bli skadade, men bortses härifrån ligger
kontaktlivslängden, som är mekaniskt betingad, vid ca 1 år. Under denna
tid har en kontakt genomfört ca 1,6 • 109 slutningar och
brytningar. Kostnaderna för nyanskaffning av kontakter
uppges vara lägre än de, som uppkommer genom
borstslitning vid roterande omformare. Driftsäkerheten har
varit mycket god och de baktändningar, som inträffat,
har skett i samband med störningar på det matande
växelströmsnätet. Verkningsgraden för
omformaranlägg-ningen uppgår vid märkdata till 96,8 %>. Även vid drift
med reducerad spänning erhålles god verkningsgrad.
Driftkostnaderna har vidare varit lägre än om anläggningen
varit utrustad med kvicksilverlikriktare. Anläggningen är
ett fullgott bevis för att kontaktomformare numera är
mycket lämpliga vid stora elektrolysanläggningar
(Siemens Zeitschrift 1954 h. 10). Torsten Johansson
Zirkonium mot korntillväxt i aluminiumlegeringar.
Strängpressade aluminiumlegeringar har ofta
oregelbunden kornstorlek. Zoner av grova korn uppstår gärna i form
av rör inuti metallen eller runt dess yta. Orsaken härtill
är att en zon av starkt orienterade, fina korn bildas vid
strängpressningen och att dessa sedan växer vid den
följande värmebehandlingen. Genom grovkornigheten blir
dessa zoners hållfasthet relativt liten, och
skjuvhållfast-heten vid gränsytan mellan grovt och fint korn blir låg.
Ojämnheter i metallens struktur kan undvikas genom
ändring av betingelserna vid strängpressningen, genom
varmbearbetning av den färdiga profilen så att dess
kristallstruktur ändras eller genom ändring av
kristallisa-tionsbetingelserna vilket kan ske genom modifiering av
värmebehandlingen eller av metallens sammansättning. Av
dessa metoder erbjuder den sistnämnda de största
möjligheterna.
Hålltid och temperatur vid värmebehandlingen måste
enligt gjorda undersökningar väljas inom ett starkt
begränsat område för att produkten skall få tillfredsställande
egenskaper. Man har emellertid funnit att tillsats av
mangan minskar metallens omkristallisationshastighet och
därför ökar det tillåtna variationsområdet för betingelserna
vid värmebehandlingen. För t.ex. en legering med låg
manganhalt måste hålltiden för upplösningsbehandling vid
480°G begränsas till 6 min för att för stark korntillväxt
skall undvikas. Vid en manganhalt på 0,6—0,8 °/o kan
däremot en hålltid på minst 1 h tillåtas.
Zirkonium har visat sig verka på samma sätt som
mangan men är ännu effektivare och kan användas i flera
olika typer av aluminiumlegeringar. En sådan (A-ZG),
innehållande 2 °/o Si och 3,25 %> Mg, börjar t.ex.
omkri-stallisera vid ca 400°C men först vid 500°C, om 0,8 °/o Mn
tillsätts, och vid 525°C om 0,2 °/o Zr införs. Zirkoniums
verkan växer med tillsatsens storlek, men i praktiken bör
man inte använda mer än 0,2 °/o, och bästa resultat
uppnås genom kombination av zirkonium och mangan.
Man kan sätta till zirkonium i form av en
aluminiumlegering med 5 °/o Zr eller en slagg som innehåller t.ex.
fluoro-zirkonat. Båda metoderna har visat sig ge reproducerbara
resultat. Det höga priset på zirkonium begränsar dock
dess användning i aluminiumlegeringar (Metal Progress
sept. 1954 s. 188). SHl
Magnus-kraft vid sedimentering. Låter man en liten
kula falla fritt mitt i ett vertikalt, cylindriskt vätskefyllt
rör, kommer den att falla utefter en vertikal rät linje.
Släpper man däremot kulan mycket nära rörets vägg,
kommer kulan att genom väggens inverkan få en mot
rörets centrumaxel riktad hastighet, så att fallinjen icke
längre blir rät utan avlägsnas från väggen. Kulan
kommer att rotera och den därvid uppkomna tvärkraften —
Magnus-kraften — gör att kulan drar sig in mot rörets
centrumaxel.
Följden av detta är bl.a. att om man låter en
uppslamning av finkornigt material sedimentera i ett vätskefyllt
rör får man en anrikning av partiklarna mot rörets
centrumaxel. Vid experimentella undersökningar med ett
enhetligt material har man sålunda funnit en anrikning av
partiklarna med 5 °/o vid axeln. Vid sedimentering av
material med korn av två olika storleksklasser har man fått en
anrikning av de grövre partiklarna ända upp till 40 °/o
(H Tollert i Chemie-Ingenieur-Technik mars 1954 s. 141).
Wll
Nya metoder
Eldskyddsbeliandlade bomullstyger. De
impregneringsmedel, som man hittills använt för att eldskyddsbehandla
tyger (Tekn. T. 1950 s. 1037), har alla vissa olägenheter.
Några av dem är vattenlösliga och måste därför anbringas
på nytt efter varje tvätt, andra som är tvättäkta är dyrbara
och försämrar tygets egenskaper. Man har emellertid nu
funnit ett impregneringsmedel av helt ny typ, som anses
mycket lovande.
Det har nämligen visat sig att
tetrakishydroximetylfosfo-niumklorid (H0CH2)4PC1, som kallas THPC och erhålls
genom reaktion mellan fosfin, formaldehyd och saltsyra,
ger bomull fullt tillfredsställande eld- och glödresistens.
En av THPC:s viktigaste egenskaper är att den kan
kombineras med plaster som gör tyget vattenfrånstötande.
Härigenom kan nämligen en praktiskt taget tvättäkta
impregnering erhållas. Plasten kan anbringas samtidigt med
THPC eller efter denna.
I många fall minskar impregnering med plast
bomullsfiberns hållfasthet, men THPC-plast uppges ha relativt
liten sådan verkan. I allmänhet minskas tygets slitstyrka
något, men i många fall kan den återställas till
ursprungligt värde genom anbringande av ett mjukningsmedel och
i några har den t.o.m. kunnat ökas något. Impregnerade
tyger har vidare ofta upp till 30 %> större
skrynkelmot-stånd än oimpregnerade, och det synes troligt att
impreg-neringen minskar tygets krympning. THPC-plast ger
dessutom gott skydd mot mögelangrepp.
En impregneringslösning kan innehålla 15,8 °/o THPC,
9,5 »/o trimetylolmelamin, 9,9 °/o karbamid och 3,0 °/o
tri-etanolamin. Alla dessa ämnen utom THPC tillverkas
kommersiellt, och den senare kan nu erhållas i begränsad
mängd från en halvstor amerikansk anläggning.
Metylol-melaminer fås av formaldehyd och melamin; de kan
innehålla upp till sex metylolgrupper beroende på vid
reaktionen använd formaldehydmängd. Såväl de som melamin
ger polymerer med THPC. Skillnader i slutprodukternas
vattenlöslighet och andra egenskaper gör att vissa
mel-aminderivat, särskilt trimetylolmelamin, föredras.
Under polymerisationen frigörs klorväte som binds av
karbamiden. Det skulle annars förstöra tyget. En del av
karbamiden ingår i polymeren och en del sönderdelas vid
härdningen. En vattenlösning av THPC, trimetylolmelamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
