Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 15 mars 1955 - Gasturbiner för fasta bränslen, av Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
TEKNISK TIDSKRIFT
en tegelinfodrad brannkammare, så att man får
en hög primär förbränningstemperatur och snabb
förbränning.
Den gasturbinkonstruktion som experimenteras
med vid Mc Gill University5-6 har en
brännkammare av cyklontyp ined avtappning av flytande
slagg, fig. 6. Brännkammaren innehåller inga
rörliga delar och lämpar sig väl för bränslen av
låg kvalitet. En fördel är givetvis att en stor del
av askan kan bortföras direkt ur
brännkammaren, så att askmängden genom värmeväxlarna
minskas. Brännkammarens huvuddel är
cylindrisk, 600 mm i diameter, och infodrad med en
gjutbar eldfast massa i ett vattenkylt hölje.
Kolet krossas till mindre än 3 mm kornstorlek och
blåses in med en mindre mängd luft.
Sekundärluften, som har ca 500°C temperatur, inblåses
tangentiellt.
Som en följd av den höga temperaturen i
brännkammaren blir väggarna täckta med ett lager
smält slagg, och tjockleken av detta är starkt
beroende på temperaturen. Förbränningsgaserna
går ut genom ett centralt placerat hål i
utloppsgaveln och passerar två vattenkylda skärmar,
vilka skyddar värmeväxlaren inot den intensiva
strålningen från brännkammaren, överskottsluft
som inte behövs till förbränningen inblandas i de
heta förbränningsgaserna efter att ha först fått
tjäna som kylluft för teglet i
blandningskammaren. Temperaturen på gaserna som tillförs
värmeväxlarna får inte vara mer än ca 1 075°C;
gasmängden är ca 4,5 kg/s.
Fig. 6. Brannkammare till
provanläggning för
avtappning av flytande
slagg.
Askans nötningsförmåga
T de öppna systemen är det framförallt
problemet att effektivt avskilja askan som är
svårlöst. Kraven på en god askavskiljning är
emellertid beroende av askans egenskaper främst i fråga
om nötningsförmåga. För att snabbt få en
uppfattning om nötningsförmågan har man t.ex. i en
torveldad provanläggning icke byggt in någon
stoftavskiljare, så att turbinen blir utsatt för all
aska som följer med förbränningsgaserna (Tekn.
T. 1953 s. 388).
Man har även provat ut olika snabbmetoder för
bestämning av askans nötningsförmåga, en
baserad på mätning av elektrisk resistans i ett i
turbininloppet placerat prov som utsätts för
erosion och en annan baserad på radioaktiva
mätningar.
Den elektriska metoden provades först vid
rumstemperatur med en remsa av platina, vars
motstånd ändrades med en mätbar hastighet, då
den blev utsatt för erosiv aska. Vid mätning i
turbininloppet måste man kompensera för
resi-stansens ändring med temperaturen genom
mätning även på en remsa som var skyddad mot
erosion men utsatt för samma temperatur. Vid
700°C temperatur kunde man ersätta platina
med det billigare materialet Kovar, en
järn-nickel-koboltlegering ( x"ekn. T. 1954 s. 416).
Resi-stansen hos en Kovar-remsa som utsattes för
grov aska ändrades sex gånger så fort som då
remsan utsattes för fin aska vid samma
påblås-ningshastighet och samma temperatur, 700°C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
