Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 22 mars 1955 - Nya metoder - Dectra flygnavigeringssystem, av U Bejer - Böcker - Västerås kontakter med landet i övrigt, av Gösta Elghufvud - Virkesutbytet vid några provsorteringar samt betydelsen av de kvalitetsbestämmande faktorerna härvid, av Göran Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
TEKNISK TIDSKRIFT
km sträcka använda två huvudsändarstationer på vardera
50 kW, placerade en i var ände av rutten och ca 50 km
vid sidan av den. På andra sidan kurslinjen på samma
avstånd från denna placeras dotterstationerna så att en tänkt
linje genom resp. stationer går vinkelrätt mot kurslinjen,
fig- 1.
De båda huvudstationerna sänder med korta avbrott
kontinuerliga vågor på var sin frekvens Ft och F„ inom
bandet 84—-86 kHz. Fasjämförelsefrekvensen / fås som
skillnaden mellan dessa, varvid / alltid är en jämn del av F1
och F2. Väljes t.ex. F1 till 85,100 kHz och F2 till 84,915 kHz
blir / = F, — F2 = 185 Hz. Här utgör / en 460:e del av F1
och en 459:e del av F.2. Dotterstationerna sänder korta
pulser under huvudstationernas tystnadsperioder med samma
frekvens som och fassynkroniserade med dessa. En
minneskrets i mottagaren möjliggör att denna kan göra
fasjämförelse mellan huvudstation och dotterstation.
Från ett stationspar i endera änden utgår kurslinjerna
som i det närmaste räta hyperbellinjer och möts halvvägs
av motsvarande linjer från det andra stationsparet. De två
huvudstationerna ger hvperblarna för avståndsmätningen
mellan dem. varvid den ena huvudstationen får fungera
som dotterstation. Flygplanets läge fås med hjälp av två
instrument, det ena kurskännande, det andra
avstånds-kännande. På speciella kartor kan sedan positionen direkt
avläsas. Alternativt kan en automatiskt skrivande flyglogg
(Tekn. T. 1949 s. 820; 1954 s. 663) användas.
Största kursfelet har beräknats vara —9 km på
totaldistansen, men felet minskar avsevärt närmare stationerna.
Största avvikelsen vid avståndsmätningen torde bli 18 km.
Prov har gjorts av Ministry of Civil Aviation vid ett
avstånd av 335 km mellan stationerna. Avvikelsen vid
distansmätningen var som regel mindre än 50 m under
natten. Kursfelet höll sig omkring 5 km på totala distansen.
Som en extra säkerhetsåtgärd, om signalerna för
kursangivelsen temporärt skulle bortfalla, finns i mottagaren
en minneskrets, som ombesörjer att kursinstrumentet får
fortlöpande signaler tills signaler utifrån åter kommer in.
Under tiden lyser en varningslampa. För kontroll av
distansmätningen kan mottagaren utrustas med ett extra
instrument, som får signaler från en inbyggd högstabil
kristalloscillator samt från en av huvudstationerna mellan
vilka instrumentet utför fasjämförelse. Flyger man på den
exakta kurslinjen ger detta instrument samma information
som det ordinarie distansmätande instrumentet.
Utrustningen i flygplanet väger med indikatorer för kurs
och avstånd ca 30 kg och med den automatiska flygloggen
ca 45 kg. Utrustningen kan kombineras med en
standardmottagare för navigering efter det vanliga Decca-nätet
(In-teravia 9 1954 h. 6 s. 377; Navigation, Journal of the
In-stitute of Navigation sept. 1954 s. 129). U Be jer
Böcker
Västerås kontakter med landet i övrigt, av Sven Dahl.
Handelshögsk. i Göteborg Geogr. Inst. Medd. 42. Gumperts,
Göteborg. 97 s., 78 fig. 12 kr.
Skriften har tillkommit i samband med utredningar för
Västerås generalplan och med bistånd av stadens
byggnadsnämnd. Den ger resultatet av en undersökning av
Västerås stads kontakter, i första hand de av privat natur
men i viss utsträckning också de affärsmässiga. Förf.
söker besvara frågorna: Ar kontakterna lika intensiva i alla
riktningar och avtar deras intensitet med avståndet till
Västerås? Hur förhåller sig de båda slagen av kontakter
till varandra i fråga om riktning och avstånd och hur
överensstämmer inbördes de olika uttrycken för de privata
kontakterna?
Genom 30 olika kartor illustreras flyttningsutbytet för
åren 1850, 1904, 1948 och 1950 avseende olika
yrkesgrupper och arbetare. I en undersökning av resandetrafiken
(19 kartor och diagram) har förf. sökt fånga såväl de
affärsmässiga som de privata kontakterna med staden,
varvid han belyser hur de band, som binder inflyttarna
vid den gamla hembygden kommer till uttryck i relativt
täta resor till denna, särskilt under semestersäsongen.
Telefontrafiken, rikssamtalen (4 kartor) har uppdelats i
affärs- och tjänstesamtal — kl. 9—-18 — och kvällssamtal,
som får betraktas som de inera privata kontakterna. I
dagssamtalen dominerar Stockholm med 35 000 samtal (i
oktober 1950). För kvällssamtalen spelar de gamla
hembygderna i Norrland och sydöstra Sverige en stor roll.
Asea har t.ex. inom en zon, omfattande Gällivare och
Korpilombolo samt nedre Tornedalen kunnat utnyttja den
sista rikliga arbetskraftsreserv som vi haft i vårt land.
Även tidningsprenumerationen (5 kartor) ger en bild, som
väl överensstämmer med inflyttningen. Utflyttningen
återspeglas i prenumeration på västeråstidningar. Kontakterna
med t.ex. Norrland återkommer i adressförändringarna för
västeråstidningarna under arbetarsemestern.
De affärsmässiga kontakterna slutligen (20 kartor)
omfattar en undersökning av detaljhandelsområdet för skilda
slag av varor och förnödenheter, godstrafiken till sjöss
och per järnväg för livsmedel och tobak, kol och koks,
malm-, järn- och stålvaror, koppar och bly, trävaror,
papper osv.
Den praktiskt verksamme stadsbyggaren och kanske än
mer den kommunale förtroendemannen skulle givetvis
gärna ha sett att de utförda undersökningarna kunnat
utmynna i för planarbetet direkt tillämpbara slutsatser.
Erkännas måste dock att det existerande statistiska
materialet ofta lämnat förf. helt i sticket — och av ekonomiska
skäl är det icke möjligt alt för ett syfte som detta insamla
och bearbeta önskvärda uppgifter. I vissa fall har det varit
möjligt att på ett delvis nytt sätt utnyttja och komplettera
det till buds stående statistiska primärmaterialet.
Det rikhaltiga bildmaterialet bör kunna bli av stort värde
vid diskussionerna, då Västerås generalplan i sinom tid
framlägges för de beslutande myndigheterna, och det
skulle icke förvåna om undersökningen också kommer att
bli argument i lokaliseringsfrågor. "En stad är för sin
existens beroende av yttervärlden; omfånget, riktningen
och arten av de privata eller affärsmässiga kontakterna
med denna säger åtskilligt, kanske det mesta, om stadens
karaktär och liv" skriver förf. i förordet. Undersökningen
har lyckats spåra upp och analysera de för stadsbyggandet
viktigaste kontakterna, men borde genom sin uppläggning
vara av intresse även för andra än stadsbyggare och
västeråsare. Gösta Elghufvud
Virkesutbytet vid några provsorteringar samt
betydelsen av de kvalitetsbestämmande faktorerna härvid,
av Bertil Thunell. Svenska Träforskn.-Inst. Trätekn.
Medd. 56 B. Stockholm 1954. 10 s., 6 fig., 28 tab. 5 kr.
Trätekniska avdelningen vid Svenska
Träforskningsinstitutet har genomfört en brett upplagd undersökning av hur
virkesutbyte och virkeslängd beror av tillämpad
sorteringsmetod samt vilka fel, som huvudsakligen bestämmer
virkets kvalitet. Studiematerialet har erhållits genom
provsorteringar och omfattat utseendevirke för snickeriända-,
mål, konstruktionsvirke samt allmänt förbrukningsvirke.
Efter en genomgång av arbetets uppläggning och
genomförande, bestämmelser, regler och praxis vid sorteringar
samt undersökningens omfattning kommer förf. in på
undersökningsresultaten, som framställts i tabell- och
diagramform med kommentarer.
Bland de många intressanta upplysningarna kan nämnas
följande: Utbytet eller utfallsprocenten för
konstruktionsvirke T 100 är hos furu ungefär lika stor som för
kvalitetssort 3—4, ca 35 °/o och hos gran ungefär motsvarande
sort 4, 23 »/o. För T 100 och T 70 tillsammans blir hos furu
utbytet 52 °/o och hos gran 42 °/o. De grövre
dimensionerna ger bättre utbyte av 7’-virke än de finare. Kvintan av
både furu och gran innehåller betydande mängder T-virke.
Medellängden för sort 2-—6 är drygt 14 fot samt för T 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
