Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 5 april 1955 - Andras erfarenheter - Elektrolytisk platinering och palladiering, av SHl - Ultraljud vid härdning av stål, av SHl - Gult och vitt ljus i bilstrålkastare, av Hans-Eric Lorentz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
TEKNISK TIDSKRIFT
Elektrolysen utförs bäst i kärl av nickel, men förnicklad
koppar kan också användas. Arbetsstyckena rengörs på
vanligt sätt, helst elektrolytiskt t.ex. i trinatriumfosfatbad.
För stor strömtäthet får inte användas vid elektrolysen då
detta leder till vätgasutveckling varvid platinaskiktet blir
grått och poröst samt får dålig adhesion till grundmetallen.
Vätgasutvecklingen är svår att stoppa om den en gång
börjat. Stiger spänningen från 1,3 till ca 2 V är detta ett
tecken på fel i elektrolytens sammansättning.
Under badets användning övergår natriumhydroxiden till
karbonat och måste därför ersättas genom periodisk
tillsats av hydroxid. Blir badets alkalitet för liten, uppstår
nämligen förändringar i lösningen, som härvid blir
orange-färgad och ger bara vätgas i stället för platinafällning. Med
tiden medför ökningen av lösningens karbonathalt
sänkning av användbar strömtäthet, och badet blir slutligen
oanvändbart. Platinan kan då återvinnas som
hexahydr-oxiplatinasyra genom fällning med noga avpassad mängd
ättiksyra.
Palladium har inte använts lika mycket som platina och
rodium för elektrolytisk beläggning av metaller. Det är
emellertid billigare än de båda andra platinametallerna och
kan därför få större användning i framtiden. Palladium
liknar mycket platina till utseendet men har inte lika stor
kemisk resistens. Det angrips t.ex. av salpetersyra och
oxideras lätt vid förhöjd temperatur. I elektrolytiska had
används numera vanligen tetramminpalladium(II)nitrat.
Man rekommenderar sålunda ett had, innehållande 28 g/1
tetramminpalladium (II) nitrat (motsvarande 10 g/1 Pd),
badtemperatur 60—80°C och strömtäthet 0,3—3,0 A/dm2.
Strömutbytet vid katoden blir ca 100 °/o och
utfällningshastigheten 33 mg/Amin, motsvarande ett 25 ^ tjockt
pal-ladiumskikt på 4,5 h vid 0,32 A/dnr strömtäthet.
I allmänhet ger ökning av badtemperaturen,
badkoncentrationen och strömtätheten en blankare beläggning som
emellertid har större inre spänningar och därför lätt kan
spricka om den görs tjock. De flesta metaller kan
palla-dieras i det angivna badet, men beläggningens adhesion
till grundmetallen blir inte alltid tillfredsställande; detta
gäller särskilt för nickel. Polering kan utföras på samma
sätt som för platina. Den går snabbare därför att
palladium är avsevärt mjukare (E H Laister i Metal Industry
19 nov., 3 dec. 1954 s. 427, 469). SHl
Ultraljud vid härdning av stål. För att bästa resultat
skall erhållas vid härdning av stål skall dess kylning från
härdtemperaturen ske så jämnt som möjligt vare sig den
sker i vatten, saltlösning, olja eller saltsmälta. Den största
svårigheten är härvid att ett isolerande gasskikt uppstår
vid metallytan i samma ögonblick som arbetsstycket
doppas ned i kylmediet. Härigenom minskas
kylningshastig-heten, och den blir dessutom ofta ojämn därför att
gasskiktet stannar kvar längre vid vissa delar av metallytan.
Följden härav kan bli att arbetsstycket slår sig, får inre
spänningar och spricker.
Man brukar röra om kylvätskan varigenom nedbrytning
av gasskiktet underlättas och kylningshastigheten ökas.
Fig. 1. Kärl med magnet
o-striktiva ljudgivare för
härdning av stål.
Varje metod, som kan användas för ökning av vätskans
turbulens och sönderbrytning av gasskiktet, bör förbättra
härdningsresultatet. Ultraljud sätter vätskepartiklar i snabb
rörelse, och det kan därför väntas öka kylningshastigheten.
Man kan föra in mer energi i en vätska med ultraljud än
genom omröring.
Vid prov med ultraljud har man funnit att gasskiktet kan
avlägsnas nästan omedelbart varigenom kylningens
effektivitet ökas väsentligt. Man har därför föreslagit att vid
härdning av stål kyla detta i ett cylindriskt metallkärl
(fig. 1) på vars utsida sitter tre magnetostriktiva ljudgivare
som oscillerar med 25 kHz. Ljudenergin sammanstrålar
mot kärlets centrum och sätter vätskan i våldsam rörelse.
Flera fördelar lär uppnås vid användning av detta kärl
både vid kontinuerlig och avbruten kylning. De blir
särskilt påtagliga, om arbetsstycket har oregelbunden och
komplicerad form. Framför allt blir härdningen jämnare
för delar av arbetsstycket som är relativt oåtkomliga för
kylning, t.ex. fina gängor, blinda hål och trånga
fördjupningar. Om kärlväggens naturliga frekvens är sådan att
resonans uppstår, uppnås särskilt stor turbulens hos vätskan,
och gasskiktet avlägsnas mycket snabbt.
Vid användning av en frekvens på 20 kHz och 31 W/cm2
effekt blev den relativa kylningseffekten:
Kylning på gängse sätt Kylning med
utan omröring med stark ultraljud
omröring
Olja ...................... 0,25—0,30 0,80—1,10 1,65
Saltlösning .............. 2,0 5,0 7,5
Saltsmälta 200°C ......... 0,30 1,2 1,8
Gasskiktet avlägsnas snabbt och jämnt, och omröringen
blir utmärkt med ultraljud av mellan 100 Hz och 5 MHz
frekvens. Upp till 500 Hz är mekaniska apparater
tillfredsställande; motorgeneratorer arbetar bra vid upp till
1,8 kHz och magnetostriktiva ljudgivare vid upp till 100
kHz. För högre frekvenser är piezoelektriska ljudgivare
lämpligast, men dessa ger relativt liten effekt. Man
föredrar därför att använda ultraljud med mindre än 100 kHz
frekvens. Varken dess frekvens eller amplitud är var för
sig kritisk, men deras produkt skall vara stor. Minsta
användbara effekt är ca 4 W/cm2.
Man använder i vissa fall legerade stål uteslutande för
att deras kritiska kylningshastighet vid härdning är
relativt liten. I sådana fall bör de legerade stålen kunna
ersättas med kolstål om kylningen görs effektivare genom
användning av ultraljud (Industrial & Engineering Chemistry
okt. 1954 s. 15 A). SHl
Gult och vitt ljus i .bilstrålkastare. Boad Besearch
Laboratory inom Department of Scientific and Industrial
Research (DSIR) i England har utfört prov för att utröna
i vad ntån gult ljus i bilstrålkastare kan bidra till att
minska risken för bländning av mötande.
I Frankrike är det i lag påbjudet att där registrerade
fordon nattetid skall föra gult huvudljus. Lagen motiveras
med att den tjänar trafiksäkerheten genom att
bländnings-risken för mötande minskas.
Proven i England föranleddes av att hemvändande
turister tyckt sig finna att det franska gula ljuset är mindre
bländande och att sikten vid möte avsevärt förbättras vid
övergång från vitt till gult ljus.
För att utröna det faktiska förhållandet lade Road
Research Laboratory upp en 800 m lång provbana som
utgjordes av en raksträcka med kurva i vardera änden. På
vägen placerades på var sida en attrapp i mansstorlek samt
en del smärre föremål i vägbanans mitt. Dessa hinder
målades så att de skulle ge ungefär samma reflektion som en
ordinär herrkostym.
I varje prov användes två bilar som startade samtidigt
från var sitt håll. Bilarna var båda utrustade med två par
typiska franska strålkastare av senaste modell. I ena paret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
