Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 12 april 1955 - Nya material - Oljeresistent gummi, av SHl - Zeoliter för selektiv adsorption, av SHl - Två aluminiumlegeringar för strängpressning, av SHl - Kiselkrabid bunden med kiselnitrid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 1. Fysikaliska egenskaper hos packningsmaterial av
Philiprene (85 °/o butadien, 15 0!o MVP)
Ursprungligt tillstånd Icke kvaternerat Kvaternerat
Brottgräns ....................... kp/cms 90 154
Förlängning ........................... °/o 570 325
Hårdhet........................ Shore A2 57 67
Fryspunkt ............................ °C — 72 —66
Efter doppning i SR-61 vid 70°C
Brottgräns (70 h) ............... kp/cm2 29 46
Förlängning (70 h) ................... °/o 200 160
Svällning (48 h) ...................... °/o 169 70
Extraktion ............................ °/o 10 10
Volymförlust ......................... °/o 14 12
Fryspunkt ............................ °C — 71 — 66
1 Bränsle med 40 % aromathalt.
gel, mjukt gummi eller hårt harts. Produktens typ beror
på utgångsmaterialets natur. Mjuka, gummiliknande
poly-merer förändras vid kvaterneringen på ungefär samma sätt
som gummi vid vulkning. Deras hållfasthet och elasticitet
växer, och de behåller sina gummiliknande egenskaper
(tabell 1).
Det mest aktiva kvaterneringsmedlet är metyljodid;
långsammare verkande är t.ex. bensylklorid, bensalklorid och
bensotriklorid som visar liten reaktionstendens vid
temperaturer under 50°C. Gummiliknande sampolymerisat,
lämpliga till t.ex. packningar och O-ringar, har framställts
i emulsionssystem vid 5—80°C. Användbara elastomerer
kan erhållas av monomerblandningar av 50 °/o butadien,
50 °/o MVP till 98 °/o butadien, 2 % MVP. De flesta
undersökningarna har emellertid gjorts med 85 °/o butadien och
15 % MVP, sampolymeriserade i emulsion vid 50°C.
I lösningsmedel sväller Philiprene i allmänhet mindre än
Paracril A (22 °/o akrylnitril); undantag är de alifatiska
aminerna diisopropylamin och dietylentriamin i vilka det
förra sväller något mer än det senare. De bästa
kvaterne-rade sampolymerisaten har ungefär lika stor resistens
mot aromathaltiga bränslen som Paracril B (30 °/o
akrylnitril) och avsevärt större än Paracril A. Estrar av
dikar-bonsyror, som används i syntetiska smörjmedel, tål
Philiprene betydligt bättre än Paracril A (J E Pritchard & M H
Opheim i Industrial & Engineering Chemistry okt. 1954
s. 2242). SHl
Zeoliter för selektiv absorption. Man har i USA börjat
tillverka två syntetiska zeoliter av vilka den ena kan
ad-sorbera vatten till 19 °/o av sin vikt ur en gas vars relativa
fuktighet är bara 2 %. Dess adsorptionsförmåga är då grovt
räknat 5—6 gånger så stor som adsorptionsförmågan hos
andra kommersiella adsorbenter, t.ex. silikagel och
aktiverad aluminiumoxid.
De nya produkterna har stark affinitet till polära
molekyler, såsom H2S och CO, och adsorberar dessa selektivt
ur blandningar av polära och icke-polära molekyler även
om dessa är lika stora. Zeoliterna är effektiva
adsorp-tionsmedel vid relativt hög temperatur. De kan t.ex.
användas för torkning av luft vid 100°C. Utom till polära
ämnen har de utpräglad affinititet till omättade föreningar.
Etylen, acetylen och propylen adsorberas sålunda
selektivt ur blandningar, innehållande mättade kolväten med
ungefär samma molekylstorlek.
Zeoliterna kan därför användas för borttagning av
koldioxid, ammoniak, merkaptaner eller andra föroreningar
i gaser eller för torkning av vätskor som skall komma i
kontakt med reaktiva ämnen, såsom natrium,
titantetra-klorid eller klorsilaner. Vidare kan de användas för
torkning av industrigaser eller luft i förpackningar. Ett annat
(tänkbart användningsområde är återvinning av ämnen som
Ifinns i låg koncentration i avloppsgaser. De kan också
utnyttjas för separering av kolväten med raka kolkedjor
från sådana med cykliska eller grenade.
Den ena av de syntetiska zeoliterna är ett natriumalu-
miniumsilikat med ca 4 Å poröppning. Den adsorberar
därför bara molekyler som är mindre än ca 4 Å, t.ex. etan,
men inte större, såsom propån. Den andra zeoliten, som
är ett kalciumaluminiumsilikat, har ca 5 A poröppning.
Den adsorberar t.ex. n-hexan som har rak kolkedja, men
inte isohexan med grenad kedja och inte heller
cyklo-paraffiner, såsom cyklohexan, eller aromater.
Zeoliternas porositet beror på kristallgittrets struktur.
Normalt är porerna fyllda med vatten, men detta kan
avlägsnas genom upphettning till 200—350°C utan att
kristallen faller sönder eller får annan gitterstruktur.
Zeoliterna kan därför reaktiveras genom upphettning och
användas många gånger. De tillverkas som pulver, 1,5 eller
3 mm kulor. De senare används när en gas- eller
vätskeström skall passera genom ett adsorbentskikt. Pulvret, som
inte innehåller bindemedel, har större adsorptionskapacitet
än kulorna och kan utnyttjas när systemet kan röras om
(Chemical & Engineering News 29 nov. 1954 s. 4786).
SHl
Två aluminiiunlegeringar för strängpressning. En
aluminiumlegering för allmänna ändamål, betecknad 66S,
innehåller magnesium och kisel. Man tillverkar den för
att fylla luckan mellan den låghållfasta 61S och den
hög-hållfasta och hårda 24S. Den väntas tillfredsställa
industrins behov av en hållfast lättmetall till de låghållfasta
legeringarnas pris.
Legeringen 66S-T6, dvs. 66S i utskiljningshärdat tillstånd,
har brottgränsen 40 kp/mm2. Den är svetsbar och har
ungefär samma korrosionsegenskaper som 61S. Man har
beräknat att materialkostnaden för lastbilar och
släpvagnar kan minskas ca 22 °/o genom användning av 66S tack
vare dess stora hållfasthet. Genom dess låga specifika
vikt ökas dessutom fordonens lastningskapacitet. Vid
användning av 66S i byggnader anses 21 °/o minskning av
materialkostnaden kunna uppnås utan minskning av
konstruktionens hållfasthet.
En annan ny aluminiumlegering HZM 100, vars
sammansättning inte anges, har utarbetats för uppnående av
optimala mekaniska egenskaper hos strängpressade profiler
och smiden. Dess brottgräns (upp till 70 kp/mm2) är den
största som hittills uppnåtts för någon kommersiell
aluminiumlegering. Dessutom har den samma duktilitet som
75S, en smid- och valsbar legering innehållande Zn, Mg,
Cu, Mn och Cr, och flera andra av dennas goda
egenskaper (Materials & Methods nov. 1954 s. 90). SHl
Kiselkarbid bunden med kiselnitrid. Genom
användning av kiselnitrid som bindemedel i formstycken av
kiselkarbid lär man ha framställt ett material som har större
slagseghet och hållfasthet vid hög temperatur än tidigare
kiselkarbidmaterial. Dess värmeledningsförmåga är något
större; dess täthet är ungefär densamma som sintrad
aluminiumoxids.
Materialets goda egenskaper framträder särskilt vid hög
temperatur. Vid 1 340°C har det sålunda 390 kp/cm2
brottgräns mot 140 kp/cm2 för vanligt kiselkarbidmaterial och
14 kp/cm2 för sintrad aluminiumoxid. Med kiselnitrid
bunden kiselkarbid uppges ha något bättre korrosionsmotstånd
än vanligt kiselkarbidmaterial. Detta gäller särskilt
resistensen mot syror och sura salter, och det kan därför
användas såväl vid vanlig som förhöjd temperatur för
hantering av klorider och sulfat av järn, zink och tenn.
Det nya materialet sägs ha utmärkt nötningshållfasthet
och dess resistens mot snabba temperaturväxlingar lär
vara tre gånger större än vanligt kiselkarbidmaterials. Den
kiselnitridbundna produkten varken angrips eller väts av
smält aluminium och kan formas till betydligt klenare
dimensioner än andra eldfasta material. Toleranserna vid
formgivningen kan hållas inom ± 0,125 mm, och
materialets ytfinhet blir lika god som många gjutna metallers
(W L Wroten i Materials & Methods nov. 1954 s. 83—85;
Engineers’ Digest febr. 1955 s. 46). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
