Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 12 april 1955 - Böcker - Kemi för gymnasiet, av SHl - Fejl ved projektering af centralvarmeanlæg, av I Eneborg - Problems of business management, av Bertil v. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
TEKNISK TIDSKRIFT
Böcker
Kemi för gymnasiet, 2:a uppl., av Bertil Englund.
Natur och Kultur, Stockholm 1953. 291 s., ill. 8,15 kr.
Boken är mycket trevlig och lättläst och bör ge en
ganska god grund för fortsatta studier. Framställningen är
modern, i början ganska utförlig, senare mera
koncentrerad. Språkbehandlingen är god. Inga tryckfel tycks
förekomma.
Tyvärr är boken dock inte hell tillfredsställande.
Brön-steds svra-basteori är t.ex. ofullständigt genomförd
varigenom läsaren knappast får ett klart begrepp om dess
allmängiltighet. Förf. framhåller nämligen inte att en syra,
när den avger vätejon, blir en bas och att en bas, när
den tar upp en vätejon, blir en syra. Att definitionerna av
syra och bas är oberoende av jonladdningen framgår först
långt senare i boken, om man läser uppmärksamt, och
detsamma gäller vattens amfotera karaktär. Den
inledande beskrivningen av atomernas byggnad är också
ofullständig, och först vid läsning av bokens sista sidor får
man klart för sig varför de kemiska atomvikterna inte är
bela tal.
Mot nomenklaturen kan en del anmärkningar göras.
"Aluminoxid" (s. 65) och "aloxid" (s. 150 m.fl. ställen) är
t.ex. inte godkända, kemiska namn på aluminiumoxid.
"Ferrosilicium" (s. 81) heter på svenska kiseljärn.
"Lösmedel" är en otillåtlig förkortning på lösningsmedel. I den
organiska kemin tillämpas i början gällande
internationella regler för namnbildning, t.ex. "glycerol" i stället för
glycerin, men sedan används bl.a. "bensol", "toluol" och
"naftalin" i stället för de riktiga bensen, toluen och
nafta-len. "Urinämne" (s. 208) är ett trivialnamn som bör
ersättas med karbamid.
Benämningen "isotopa element" (s. 270) är förvirrande.
Isotopa atomslag bildar nämligen tillsammans ett element.
Numera kallas ett ämne, vars atomer alla har lika stor
kärnladdning och lika stort masstal, en isotop. Härigenom
kan sådana omskrivningar som "Badiofosfor är en
radioaktiv isotop till vanlig fosfor" (s. 273) undvikas. "Fission"
(s. 274) och "kan undergå fission" (s. 275) heter på
svenska klyvning resp. kan klyvas.
Den minst tillfredsställande delen av boken är
beskrivningen av tekniska tillämpningar. Den är så kortfattad
och innehåller så mycket föråldrade och felaktiga
uppgifter att den måste ge läsaren en ganska skev
uppfattning om tekniken. Beskrivningen av ståltillverkningen är
t.ex. så knapphändig att den lika gärna kunnat
utelämnas. "Enligt martinmetoden nedbringas kolhalten på
så sätt, att tackjärn smältes med järnskrot i en stor
flamugn", är sålunda allt som står om denna färskningsmetod.
Att kol avlägsnas genom oxidation framgår inte.
Vid beskrivning av petroleumindustrin (s. 201) nämns
bara termisk krackning, medan katalytisk krackning
numera används mest. Kaukasisk petroleum kallas "nafta"
till skillnad från amerikansk. Nafta betecknar emellertid
i Sverige vissa ur råolja genom raffinering framställda
kolväteblandningar, t.ex. tvättnafta för tvättindustrin.
Ett av de bästa avsnitten är beskrivningen av
cellulosaindustrin, men på s. 237 står att sulfitluten innehåller
nära hälften av vedsubstansen, "mest i form av
sockerarter" och något senare: "Sulfitluten har genom sin stora
halt av jäsbart socker blivit mycket värdefull för den
organisk-kemiska industrin". Lutens halt av jäsbart socker
är i själva verket bara 2—3 %, och den övervägande delen
av dess organiska substans är lignosulfonsyror, som
hittills inte kunnat utnyttjas inom kemisk industri om man
undantar en obetydlig tillverkning av vanillin.
Bildmaterialet är delvis instruktivt, men industribilderna
är oftast mycket dåliga; flytscheman för processerna är
dessutom mer upplysande än fotografier. Man kan undra
vad förf. tänkt sig att figurer som "Från Scheeles apotek"
(s. 24), "Apparatur, som tillhört Lavoisier" (s. 16) och
"Vätgas, kväveoxid och koldioxid enligt Dalton" (s. 62)
skall ge läsaren utan närmare förklaring. SHl
Fejl ved projektering af centralvarmeanlæg, av Poul
Becher. Statens Byggeforskningsinstitut studie nr 12. I
distribution Teknisk Forlag, Köpenhamn 1954. 38 s. 3 dkr.
Skriften utgör ett referat av "6:e tekniske samtale om
byggeriets patalogi", fört mellan ett anfal danska
arkitekter och ingenjörer. Diskussionen gäller dels vissa mera
allmänna frågor, t.ex. samarbetet
arkitekt—byggnadskon-struktör—värmekonstruktör, dels speciella frågor såsom
värme- och fuktisolering, beräkning av värmebehov och
radiatorer, pannrums utformning, skorstenskonstruktioner,
dimensionering av rörledningar och värmeledningspumpar,
isolering och konstruktion av kulvertar, automatik och
instrumentutrustning för pannanläggningar m.m.
Danskarnas syn på vissa frågor torde ha mindre intresse
för svenska förhållanden, enär utvecklingen inom facket
stundom följt olika linjer i de båda länderna t.ex. när det
gäller enrörs- kontra tvårörssystem, gjutjärnsradiatorer
kontra plåtradiatorer eller arbetsfördelningen mellan
arkitekt, byggnadskonstruktör och värmekonstruktör. Mycket
av intresse för svenska läsare finnes dock i rapporten t.ex.
synpunkter på pannrums utformning och utrustning med
rökgasanalysinstrument samt pannskötarinstruktion.
Vidare synes de danska normerna för
värmebehovsberäkning och synpunkterna på radiatorsystems dimensionering
vara värda beaktande även hos oss. I Eneborg
Problems of business management, Techn. Assist. Miss.
129. OEEC, Paris 1954. 75 s. 280 fr.
Den konferens som behandlas i föreliggande rapport
befattade sig främst med frågorna om de högsta
företagsledningarnas inställning, utbildningen av underordnade
företagsledningar, marknadsundersökningar samt "human
relations".
Framställningen inleds med ett referat av den
amerikanska deltagargruppens kommentarer. Därefter följer en
rapport av den tyska delegationen, som behandlar frågor
rörande de högsta företagsledningarnas inställning, en
rapport av den franska delegationen om utbildningen av
underordnade företagsledningar, "human relations" inom
företagen och inre informationsverksamhet inom
företagen, samt en rapport av den italienska delegationen,
behandlande marknadsanalys och försäljning. Ett tredje
avsnitt skildrar kort OEEC:s verksamhet och i ett fjärde
avsnitt sammanfattas de rekommendationer, vilka
utkristalliserat sig under konferensen. Till sist följer en förteckning
över konferensdeltagarna.
Med en nästan förbluffande uppriktighet framhåller den
amerikanska gruppen i sin inledande framställning såsom
sin enhälliga åsikt, att det viktigaste problemet för Europas
industri är hur man skall kunna ändra de högsta
företagsledningarnas inställning. De poängterar att den höga
produktiviteten i Amerika i främsta rummet är en följd av
de högsta företagsledningarnas hållning och som en följd
av denna de amerikanska arbetarnas välvilliga inställning.
I anslutning härtill föreslår den amerikanska gruppen
olika former av seminarier, konferenser, studiebesök,
kurser, osv., avsedda att påverka de högsta
företagsledningarna.
Den tyska rapporten uttalar sin uppskattning av
amerikanarnas öppenhjärtighet, som har till syfte att hjälpa de
europeiska länderna att uppnå högre produktivitet och
högre levnadsstandard. Både den tyska och de två övriga
europeiska rapporterna framhåller dock att länderna i
Europa haft och har avsevärt större svårigheter än
Amerika att komma till mera tidsenliga uppfattningar, dels
till följd av krigets härjningar, dels till följd av
traditionsbundenhet.
Alla de tre europeiska rapporterna är i alla väsentliga
avseenden ense med amerikanarna om vad som fordras,
och framlägger i sådana avseenden allehanda detaljförslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
