Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1955 - Andras erfarenheter - Provdragning av grundbultar i »trasberg», av Fredr. Morath — Folke Kind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1955
397
Fig. 1. Bergets utseende på provplatsen (bult 23).
Provdragning av grundbultar i "trasberg". Vid
grundläggning med betongfundament på berg för
kraftledningsstolpar gäller följande bestämmelser: "I fast och hårt berg
utan slag skall nedborrningsdjupet vara minst 0,75 m.
Uppfylles icke dessa fordringar, men bergets beskaffenhet
är sådan att kilen kan beräknas bliva fullt verksam, ökas
nedborrningsdjupet till 1,5 m eller mera." Bestämmelserna
anger vidare, att "grundbultarna skola omsorgsfullt
kring-gjutas med cementbruk i blandning 1 : 1".
Att konstatera när fast och hårt berg föreligger erbjuder
inga svårigheter, men dylikt berg är mycket sällsynt,
särskilt i ytlagren. Där är berget så gott som alltid genomsatt
av sprickor och slag, varför det är mycket svårt att
bedöma vilket nedborrningsdjup, som fordras för fullgod
förankring. I regel torde man borra så djupt, att man är
på den säkra sidan.
Statens Vattenfallsverk, Stamlinjebyggnaderna, har
därför utfört provdragning av grundbultar för att undersöka
hållfastheten hos sådana bultar som anbringats i mycket
sprickigt berg, dvs. sådant som i normala fall betecknas
som trasberg.
Totalt provdrogs 24 grundbultar fördelade på tre prov.
Nedborrningsdjupet varierade från 0,5 m till 2,25 m.
Samtliga grundbultar var av 38 mm diameter (bultskaftets area
11,4 cm2 och kärnarean vid gängningen 8,38 cm2) och av
stål 2114 (St 52 svetsbart). Bultarna var kluvna i
neder-ändan och försedda med kil, som hade en största
tjocklek av 13 mm. För sådant bultmaterial är sträckgränsen
36,3—38,9 kp/mm2 och brottgränsen 54,5—59,9 kp/mm2.
För att bultarna vid nedslagningen icke skulle fastna
innan de nedslagits till botten använde man en borrsats där
det största borrskärets bredd var 48 mm och det minsta
44 mm. Borret med 44 mm skärbredd användes endast för
borrning av de sista 20—10 cm, eller den del av borrhålet
där kilning skall ske.
Kringgjutningen av bultarna utfördes vid provet på två
sätt, dels sedan bultarna slagits ned och dels före
nedslagningen varvid cementbruket hälldes ned i borrhålet.
Samtliga bultar borrades ned vertikalt, varjämte man
eftersträvade att bergytan skulle vara fri från yttre belastning
inom en kon med 90° spetsvinkel från borrhålets botten.
Berget på försöksplatsen, fig. 1, är genomkorsat av en
mångfald oordnade sprickor och slag både horisontellt
och vertikalt. Avståndet mellan sprickorna varierar i såväl
höjd- som sidled men torde ej uppgå till mera än högst
några decimeter.
Prov 1 omfattade 12 grundbultar, fördelade med tre på
vartdera av nedborrningsdjupen 1,0, 1,5, 2,0 och 2,5 m.
Bultarna hade kringgjutits med cementbruk efter
nedslagningen. Bultarna visade mycket ringa glidning (1,0—4,5
mm) vid lägre last än ca 30 t. Av den redovisade glidningen
utgöres ca 2,0 mm av elastisk töjning, som gått tillbaka
när bulten avlastats. Det jämnaste resultatet gav bultarna
med ca 1,0 m nedborrningsdjup, med stor sannolikhet
beroende på att kringgjutningen kring dessa blivit mera
fullständig på grund av det relativt måttliga
nedborrningsdjupet.
Prov 2 omfattade 6 grundbultar, fördelade på
nedborrningsdjupen 1,0, 1,5 och 2,0 m. För prov 2 och 3 hade
cementbruket hällts i borrhålet innan bulten nedsattes i hålet.
Bultarna i detta prov visade genomgående större
hållfasthet än bultarna i prov 1, sannolikt beroende på den bättre
kringgjutningen. Sålunda var glidningen för bultarna
obetydlig (2,0—3,0 mm) vid 40 t last. Även efter glidning ca
40 mm hade bultarna fullt fäste i borrhålet och
belastningen kunde ökas upp till 50 t. Inte i något fall lossnade
berget eller vidgades sprickor.
Prov 3 omfattar 6 grundbultar, fördelade på
nedborrningsdjupen 0,5 och 0,75 m. Proven för tre bultar med 0,75 m
nedborrningsdjup förtjänar en närmare beskrivning, fig. 2.
Bult 20 började glida efter 40 t last. Glidningen var
därefter jämn upp till 50 t last. Då bulten vid 50 t belastning
glidit och förlängts cirka 100 mm brast den i gängningen.
Detta är den enda bult, som brustit vid provdragningen.
Bult 23 visade normal hållfasthet till 20 mm glidning. Där-
Fig. 2. Bultens glidning vid olika
drag-kraft vid nedborrningsdjupet 0,75 m;
-bult 20,____bult 23,––bult 25,
llllll hopp. Efter en första dragning till
30 mm glidning har bulten avlastats
för ompallning au dragdonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
