Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1955 - Andras erfarenheter - Stadsgas genom kolförgasning, av SHl - Tvättmedels inverkan på huden, av SHl - Dimensionering av septisk tank, av A G - Stabilisering av bensin med bortrifluorid, av SHl - Anaerob rening av mejeriavloppsvatten, av A G - Böcker - Om komprimering av jord, av L Bernell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1955
vid hög temperatur, den andra vid relativt låg och den
sista vid en mellanliggande temperatur och högt
vätgas-tryck. För att förgasningen skall bli så ekonomisk som
möjligt bör man tydligen utföra de tre processerna i skilda
steg.
Gasverket skall alltså bestå av ångpanneanläggning,
syr-gasverk, förgasnings- och gasreningsanläggning,
anläggning för koloxidomvandling och uttvättning av kolsyra
samt anläggning för kolhydrering och slutrening av gasen.
Försök har visat att den termiska verkningsgraden vid
kol-förgasning med ånga kan drivas upp till nära 80 °/o
genom höjning av temperaturen och avlägsnande av
kolaskan i flytande form (Nature 22 jan. 1955 s. 156). SHl
Tvättmedels inverkan på huden. Prov på råttors ögon
liar visat att trietanolamin- och dietanolaminlaurylsulfat
är mindre irriterande än ren tvål av talg och kokosolja,
medan ammonium- och natriumlaurylsulfat är mera
irriterande. Karboximetylcellulosa (CMC) har visat sig minska
hudirritation vid närvaro i 3—5 °/o i stället för 1 °/o, som
vanligen tillsätts som sniutsbärande medel. Nuvarande pris
på CMC medger emellertid inte ökning av tillsatsen.
Prov genom blötning av händer i ett antal
tvättmedels-lösningar antyder att hudirritationen inte fullständigt kan
förklaras med att tvättmedlen avlägsnar hudens naturliga
fett och neutraliserar dess syror. Både tvålar och
syntetiska medel tycks bilda komplex med keratinet i huden
varvid dennas förmåga att absorbera vatten och svälla
ökas. Ett medel, som hindrar denna effekt, bör verka
mildrande. Det är möjligt att CMC absorberas selektivt
av keratinet (Chemical & Engineering News 3 jan. 1955
s. 23). SHl
Dimensionering av septisk tank. De av Royal
Commis-sion föreslagna dimensioneringsgrunderna för små
sep-tiska tankar (totalvolym motsvarande 24 h
torrväderstill-rinning vid en spillvattenmängd av 180 1 per person och
dygn är vilseledande, enär de baserats på förhållandena i
tätorterna med deras högre specifika förbrukning. En
septisk tank bör i stället dimensioneras efter antalet anslutna
personer samt slamtömningsfrekvensen. Den för effektiv
avslamning erforderliga minimivolymen kan ej exakt
anges, men den varierar mellan 2,25 ms och 4,5 m3.
Om tömning skall ske med tankbil, bör den septiska
tanken ha samma volym som bilens tank.
Inloppsanordningarna bör vara sådana, att vattenhastigheten ej överstiger
0,2 m/s. Inloppet bör mynna under vattenytan. Utloppet
bör utformas som ett skibord, framför vilket anbringas en
0,6 m under vattenytan neddragen skumbräda. Vid
slam-tömning bör tanken tömmas belt och hållet. Den bör vara
åtkomlig för en tankbil. I annat fall får slammet överföras
till en lagun, ett dike eller plöjd mark för att torka (L B
Escritt i Water & Sanitary Engineer juli—aug. 1954
s. 51). A G
Stabilisering av bensin med bortrifluorid. Särskilt
lovande bland flera föreslagna metoder för kemisk
behandling av bensin uppges vara reaktion med 0,1 °/o gasformig
bortrifluorid under 1—10 min vid rumstemperatur och
atmosfärstryck. Resultatet lär bli att bensinen ger avsevärt
mindre avsättningar i bilmotorer och lagerbehållare. Den
har visat sig stabil vid lagringsförsök vid 40°C. En fördel
hos metoden sägs vara att behandlingen inte medför
korrosion av raffinaderiets apparatur utom i närvaro av
betydande mängd vatten (Chemical & Engineering News
4 okt. 1954 s. 3962). SHl
Anaerob rening av mejeriavloppsvatten. Genom
laboratorieförsök vid tekniska högskolan i Darmstadt under
ett års tid liar påvisats, att mejeriavloppsvatten med
tillfredsställande resultat kan renas genom anaerob rötning
i en till 30°C uppvärmd rötkammare. Man erhöll på ca 4
dygn omkring 90 n/o reduktion av såväl permanganatför-
399
brukning som biokemisk syreförbrukning vid behandling
av ett avloppsvatten, sammansatt av 5 °/o mjölk och 95 °/o
destillerat vatten. Den erhållna slammängden var ytterst
obetydlig.
Det är av vikt, att rötkammartemperaturen och den
dagligen tillförda avloppsvattenmängden såvitt möjligt hålls
konstant. Avloppsvattnet bör vara så koncentrerat som
möjligt samt tillföras rötkammaren i friskt tillstånd och
väl blandas med rötkammarinnehållet. För att främja den
vid rötningen genom mikroorganismerna skeende
nedbrytningen av den organiska substansen kan asbest eller
liknande ämnen tillsättas. Vid en beskickningsintensitet per
ms rötkammarvolym av 0,26 m3 avloppsvatten per dygn
erhölls en gasmängd av 1 m3 per m3 rötkammarvolym.
Gasen hade ett värmevärde av ca 6 800 kcal/m3 (F
Reinhold i Gesundheits-Ingenieur h. 1—2 1955 s. 15). AG
Böcker
Om komprimering av jord, av Nils G Bruzelius m.fl.
Statens Väginst. Medd. 87. Stockholm 1954. 69 s., 70 fig.,
13 tab. 2 kr.
Det är nu drygt tjugo år sedan amerikanaren R Proctor
publicerade sina undersökningar över packningsarbetets
och vattenhaltens inverkan på jordarternas volymvikt. Den
maskinella utrustningen för packning av jordfyllningar
har sedan dess tenderat att bli allt tyngre och mera
komplicerad, varigenom maskinkostnaden stigit avsevärt.
Denna utveckling har aktualiserat frågan om de olika
maskintypernas lämplighet ur ekonomisk synpunkt och tekniska
användbarhet vid packning av olika jordarter.
Undersökningar på detta område förekommer relativt
sparsamt. Detta torde främst bero på att packningsproven
blir mycket dyrbara därför att de måste göras såsom
fältförsök i stor skala, om tillförlitliga resultat skall uppnås.
Det är därför med tillfredsställelse man ser, att Statens
väginstitut lämnat en sammanfattande redogörelse för sina
omfattande undersökningar av olika packningsmetoder.
Bokens inledande avsnitt behandlar det allmänna
sambandet mellan en jordarts volymvikt och vattenhalt vid
olika packningsarbeten. Därefter följer en beskrivning av
olika laboratoriemetoder för bestämning av maximal
volymvikt och optimal vattenhalt. I anslutning härtill
lämnas en utredning om maximala kornstorlekens inverkan
på maximal volymvikt och optimal vattenhalt. Det
teoretiska sambandet mellan kornsammansättning, maximal
volymvikt och optimal vattenhalt har ingående studerats.
Den teoretiska delen av boken behandlar många frågor
av stort intresse; tyvärr har dock framställningen blivit
onödigt svårläst genom den frikostiga användningen av
olika beteckningar på samma sak.
Bokens huvudsakliga innehåll ägnas åt fältförsöken.
Dessa utfördes dels på Barkåkra flygfält, dels på
storflygplatsen vid Halmsjön. På den förra platsen gjordes
packningsprov med slätvält, fårfotsvält och vibrosläde på
grus, krossgrus och sand av olika lagertjocklek. Den bästa
packningen erhölls med vibrosläde, de angivna
försöks-värdena synes dock i flera fall vara för höga, enär de
ligger betydligt över materialets mätningsgräns.
Packningsproven vid Halmsjön utfördes förutom med
ett stort antal vältar av olika typer även med bandtraktor
och transportvagn av Euclid-typ. Undersökningarna
omfattade fyra olika jordmaterial, grus, morän, mo och sand,
som packades vid en lagertjocklek av ca 1 m för gruset
samt ca 70 cm för de övriga jordarterna. Vid samtliga
försök mättes packningsgraden på olika djup efter olika
antal överkörningar.
Vid packningsproven på grus vattnades ej materialet,
vilket förf. motiverar med att materialets volymvikt är
tämligen oberoende av vattenhalten. Denna synpunkt är
nog riktig, men vattningen har andra och mera
betydelsefulla verkningar, vilket gör att vältning i förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
