Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1955 - Tekniska Tidskrifter: Suspension bridges under vertical loading - Debatt: »Några problem rörande fri sikt i vägkurvor», av Lars-Olof Alm och Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1955
403
Tekniska Skrifter
Suspension bridges under vertical loading, av Allan
Bergfelt. Tekn. Skr. nr 157 (1955) 24 s. 5 kr.
Den ur ekonomisk lika väl som estetisk synpunkt
lämpligaste utformningen av en hängbro är ofta svår att finna.
Det konstruktiva problemet är besvärligt, ty systemet är
statiskt obestämt och undergår vid belastning så stora
deformationer att man vid beräkningen måste ta hänsyn till
den ändrade formen, önskar man ändra ett av
konstruktionselementen blir det sålunda svårt att överblicka vilka
konsekvenser detta får för övriga element.
Föreliggande skrift är avsedd att ge en översikt av hur
variationen av olika faktorer inverkar på de för en
häng-bros konstruktion erforderliga beräkningsvärdena. Härvid
har framför allt de resultat utnyttjats, som huvudsakligen
under de senaste 10 åren publicerats av S O Asplund, Hj.
Granholm och A Selberg. Därjämte har emellertid vissa
utvidgningar gjorts, framför allt för att resultaten skall
kunna föras fram till diagramform.
Skriften inleds med en koncentrerad sammanställning av
de för hängbrons beräkning grundläggande ekvationerna.
Huvudsakligen av instruktiva skäl visas så den ytterligt
elementära lösningen för punktlast på en oförstyvad
hängbro, och såsom en grov approximation kompletteras denna
lösning med förstyvningsbalkens inverkan beräknad såsom
balk på elastiskt underlag. Efter en genomgång också av
den normala lösningen med hänsyn direkt tagen till
för-styvningsbalk och kabeltöjning görs en jämförelse mellan
de båda lösningarna, varav det framgår att de ger ganska
lika resultat åtminstone för normala styvhetstal. Den enkla
approximationen "balk på elastiskt underlag" kan därmed
sägas ge en åskådlig bild av hängbrons verkningssätt.
Såsom det för dimensioneringen av en hängbro
grundläggande diagrammet publiceras i fig. 6 sambandet mellan
brons styvhetstal och de av punktlast framkallade
momenten i anstyvningsbalken. Förutom som ett
dimensioneringsdiagram bör detta diagram vara av stort intresse, därför
att det inte bara, som i tidigare likartade framställningar,
visar förhållandena vid oeftergivliga kablar utan också har
kompletterats med inverkan av kabeltöjning. De härpå
verkande huvudfaktorerna har sammansatts till ett uttryck
_ 3 • l • Ls • H0
16 • f ■ EcAc
och kurvor har angivits för olika ?<-värden. Man får
härigenom en bild av den kontinuerliga övergången från den
mycket mjuka hängbron till den styva balken med dess
mittmoment av Pl/4 under en last i spannmitt. Det synes
att inverkan på momenten har betydelse först vid en
relativt styv bro samt vid en bro med upphängda sidospann,
vilket motsvarar ett stort Motsvarande inverkan på
ned-böjningen framhålls även.
Två korrektionsberäkningar har därjämte särskilt
intresse, dels den för kabelelementens vinkeländring och
dels den för deras horisontalrörelse och därmed
sammanhängande snedställning av hängarna. Den första har
relativt ringa betydelse — inverkan är normalt endast några
procent — och den behandlas kortfattat i anslutning till
tidigare utredningar, vari dock en smärre justering införts.
Den andra korrektionsberäkningen har däremot
synnerligen stor betydelse och detta främst genom att den drar
uppmärksamheten till de stora rörelserna i ett
hängbro-system. Det kan nämligen icke nog kraftigt framhållas att
hängbron är ett rörligt system, och man måste då också
utforma varje element så att det verkligen kan medge de
uppträdande rörelserna. Korta hängsteg måste t.ex.
utbildas med leder. Diagram visas över horisontalrörelserna
dels enligt tidigare beräkningar för mjuk bro och dels,
såsom en nyhet, med inverkan av styvheten. Därjämte har
genom en generalisering av beräkningen för last över
halva spännvidden erhållits såsom resultat, att hängarnas
snedställning minskar inverkan, motsvarande en
lastreducering med
Ap—p.^.]/|
bortsett från vissa smärre korrigeringar, som framgår av
diagram och text. För punktlast i //4-punkten blir
reduceringen ungefär 1,5 gånger så stor som för en lika stor
last utbredd på halva spännvidden.
Avslutningsvis tillämpas teorin på en provbelastning, där
kablarnas horisontalrörelser uppmätts, samt på
beräkningen av en provisorisk hängbro. Här är också den
dynamiska stabiliteten och vindpåkänningarna berörda, men
endast med hänvisning till äldre formler.
Svenska Teknologföreningens ledamöter äger erhålla Tekniska Skrifter
gratis under utgivningsåret och därpå följande kvartal mot skriftlig
rekvisition i varje särskilt fall, ställd till Teknisk Tidskrift.
Debatt
"Några problem rörande fri sikt i vägkurvor"
I Tekn. T. 1955 s. 211 har Einar Bohr recenserat Statens
Väginstituts rapport 27 "Några problem rörande fri sikt i
vägkurvor". Han har därvid fastnat för en detalj i
rapporten, nämligen ett numeriskt tillämpningsexempel, där
det anges, att en siktsträcka av 150 m på en viss väg
anses medge trafiksäker körning med 60 km/h. Bohr finner
dessa siffror olämpligt valda.
Sträckan 150 m motsvarar dubbla stoppsträckan för ett
fordon vid 60 km/h enligt moderna normer. Fri sikt lika
med dubbla stoppsträckan är ett minimikrav för alla
en-filiga vägar och kommer i nya svenska
vägbyggnadsanvisningar även att vara ett önskvärt minimum för tvåfiliga
vägar. I det givna exemplet sägs ingenting om, vad slags
väg som avses.
Avsikten med publikationen var att ge en allmän
matematisk och grafisk framställning av några
vägbyggnadstekniska problem i samband med behovet av fri sikt. De
numeriska exemplen, som visar den praktiska
tillämpningen av formler och diagram, bör inte uppfattas som
rekommendationer av vissa siffervärden för fria siktlängder.
Sambandet mellan erforderlig fri sikt och bilhastighet är
ett annat problem än de som behandlas i rapporten, men
de siffervärden, som förekommer i tillämpningsexemplen,
är givetvis valda i överensstämmelse med moderna normer
för vägprojektering. Lars-Olof Alm
Eftersom enfiliga landsvägar enligt mitt förmenande icke
har mycket att göra med "moderna normer för
vägprojektering", gäller det följande två- eller flerfiliga vägar.
Den med hänsyn till rapportens ändamål onödiga
uppgiften, att 150 m siktsträcka motsvarar en maximal
hastighet av 60 km/h, är enligt min åsikt i hög grad vilseledande
och skulle kunna utnyttjas som motiv för stark
fartbegränsning. Det är nog icke ostridigt, att siktsträckor för
tvåfiliga landsvägar skall beräknas motsvara dubbla
stoppsträckor. De bör snarare ta hänsyn till att trafiken vid
given täthet kan hållas flytande genom tillräcklig sikt för
omkörning.
Vid beräkning av stoppsträckor beror resultaten i hög
grad på använda grundvärden. För t.ex. 1 s
reaktions-och manövertid och friktionskoefficienten 0,24 motsvarar
stoppsträckan 75 m hastigheten 60 km/h men vid
friktionskoefficienten 0,6 blir hastigheten ca 88 km/h.
Siktsträcka och hastighet kan även sedan, som förff.
gjort i sitt exempel, fås att motsvara en vägkurva genom
lämpligt väld sidfriktionskoefficient (vid 70 km/h: 1:20
dosering, 150 m kurvradie och sidfriktionstalet 0,18). Det
hela kanske verkar som resultat av ett noggrant tekniskt
övervägande men är i själva verket grundat på ett ganska
godtyckligt jonglerande med grundfakta. Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
