Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1955 - Ökade resurser för instrumentering och automatisering, av Gösta Luthman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
TEKNISK TIDSKRIFT
Ökade resurser för instrumentering
ocli automatisering
Inom den kemiska industrin, t.ex.
cellulosaindustrin, försvåras en önskvärd automatisering
av att de normerande storheterna icke alltid är
direkt mätbara utan måste bestämmas på
indirekt väg genom kemisk analys av successivt
uttagna prover. Här krävs automatisk
analysapparatur för avgivande av regleringsimpulser. I
viss utsträckning finns redan i marknaden
instrument av detta slag t.ex. för fortlöpande
automatisk analys av rökgaser i samband med drift
av panncentraler. På många områden saknas
däremot lämplig apparatur i handeln. Detta behöver
dock icke innebära, att erforderlig utrustning
icke kan framställas, utan är i första hand
endast ett uttryck för att problemställningen
tidigare måhända icke har varit aktuell.
I strävanden i riktning mot ökad
instrumentering konfronteras man just i detta sistnämnda
hänseende med betydande svårigheter. Det
vanliga torde nämligen vara, att driftspersonalen
saknar mättekniskt kunnande och därigenom
icke kan överblicka de möjligheter, som
eventuellt finns för att lösa en aktuell situation.
Mången gång är det också svårt att veta vart
man skall vända sig för att få råd och
anvisningar; ett flertal firmor har mätteknisk
utrustning på sitt program, men de är samtidigt ofta
specialiserade. Det framstår därför som ett
alltmer vägande önskemål att få till stånd något
organ, dit man på vanlig konsultationsbasis kan
vända sig för förutsättningslös diskussion av
sina mätproblem.
I och med att erforderliga mätdon erhållits är
den primära förutsättningen för automatisering
uppfylld. Av samma grundläggande betydelse är
emellertid också att mätvärdena blir
omvandlade till för regleringsåtgärder erforderliga
krafter, vilket i sin tur innebär användandet av
förstärkare av mekanisk, pneumatisk eller
elektronisk karaktär. I de båda sistnämnda
hänseendena kommer man återigen in på för flertalet
fabriksingenjörer okända specialområden och
behov av konsultativ sakkunskap, som nu icke
finns att tillgå, gör sig gällande. Just i detta
hänseende finns för närvarande med säkerhet
betydande latenta arbetsuppgifter.
I ett skede av den industriella
rationaliseringen, som främst blir kännetecknad av
energiska strävanden i riktning mot automatiska
och centralt övervakade tillverkningsförlopp,
kommer mät- samt instrument- och reglerings-
teknik att bli mycket viktiga områden för
forskning och praktisk tillämpning. I detta hänseende
är vi emellertid alls icke rustade i Sverige och
den första uppgiften måste därför bli att centralt
eller branschvis tillskapa organ, som jämsides
med egen forskningsverksamhet kan åta sig
konsultationer och instrumentteknisk service till
industrin. Med forskning åsyftas i detta
sammanhang icke så mycket utvecklande av nya
instrumenttyper, vilket tillverkarna på området har
större förutsättningar för, utan mer studium av
förekommande mätmetoders principiella
betingelser samt anpassning av förekommande
mät-apparatur till aktuella behov. Hit kan också
räknas förutsättningslös provning av i marknaden
nyutkommande mer intressanta instrument och
regleringsanordningar för att utröna dessas
noggrannhet och användbarhet. Den konsultativa
verksamheten skulle på vanligt sätt bestå i att
lämna medverkan vid upprättande av program
och infordrande av anbud rörande
instrument-och regleringsinstallationer.
En viktig sida av den instrumenttekniska
servicen borde kunna bli att genom lokala och
centrala kurser utbilda
instrumentkontrollanter — inledningsvis skulle det vara ett stort
framsteg att få tillgång till personal i
övermon-törsklass eller liknande, kunnig i kalibreringar.
Reparation och underhåll bör däremot överlåtas
på specialföretag i branschen.
Tillgången på kvalificerade
instrumentingenjörer kan utan vidare sägas vara mycket ringa i
landet. Normalt är det därför uteslutet att
industriföretagen själva, även om de så skulle önska,
i större utsträckning kan gå in för att anställa
egna instrumentingenjörer. Det bör i stället vara
angeläget att för gemensam nytta tillvarata de
krafter, som finns. I detta syfte förde jag för
ungefär 1 y2 år sedan i
Ingeniörsvetenskapsaka-demien fram förslag om, att inom akademiens
hägn försök borde göras att inrätta en
instrumentteknisk arbetsgrupp (liknande förslag har
även tidigare förekommit). Resultatet härav har
blivit, att en framställning riktats till
Ångpanneföreningen att utreda möjligheterna för att inom
sin verksamhet inrymma på instrument- och
regleringsteknik specialinriktad personal
närmast avsedd för cellulosaindustrin och det
värmetekniska området. Måhända kan det visa sig
möjligt att komma fram på denna väg.
Gösta Luthman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
