Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1955 - Teletekniken i Överbefälhavarens utredning, av Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
TEKNISK TIDSKRIFT
inga svårigheter att ena kommittén om en
gemensam uppfattning.
Våra egna tänkbara försvarsmedel, när- och
fjärrluftvärn, jaktflyg, luftförsvarsrobot och
teletekniska motmedel analyserades därefter med
största möjliga omsorg, varvid särskilt stor vikt
fästes vid de ekonomiska faktorerna bl.a.
anskaffnings», drifts- och ammunitionskostnader
samt huru lång tid vapnet ifråga kunde tänkas
bibehålla tillräckligt stridsvärde sedan det
tilldelats förband. Även här kunde efter någon tids
diskussion och utredningar full enighet uppnås.
För ett antal antagna och sannolikt tänkbara
anfallstyper mot vissa mål utförde FOA därefter
en jämförande analys över vilket
nedskjutningsresultat, som kunde väntas för de olika vapnen,
varvid kurvor över det sannolikt nedskjutna
antalet flygplan som funktion av inflygningshöjden
uppritades. För olika fördelning av en viss
antagen totalsumma för luftförsvaret mellan de
olika försvarsvapnen kunde sedan en totalkurva
över försvarets effektivitet på olika höjder
uppritas. Denna jämfördes därefter med en
motsvarande kurva över verkan i målet för
bombfällning från olika höjder, och ur denna jämförelse
kunde den mest sannolika fientliga flyghöjden
beräknas med hänsyn till önskad högsta möjliga
verkan i målet med minsta möjliga egna
förluster. Målet för avvägningen var att få en så
jämn fördelning av försvarsinsatsen som
möjligt över de tänkbara inflygningshöjderna så att
inga utpräglade blottor skulle erhållas och ur
ekonomisk synpunkt ej heller någon onödig
överstyrka.
För att få de olika vapnen direkt jämförbara
beräknades även kurvor över hur samtliga
kostnader, omräknade till årskostnaden i
fredsorganisationen, räknat per nedskjutet flygplan vid
vissa anfallstyper, varierade med flyghöjden.
Fölen viss i förväg antagen fördelning av de
fientliga anfallen mot olika tänkbara anfallsmål
kunde med ledning av dess kurvor den optimala
fördelningen av de olika vapnen för ett jämnstarkt
luftförsvar beräknas.
De erhållna kurvorna liksom det mesta av
utredningens beräkningar kan av sekretesskäl icke
publiceras. I huvudsak erhölls överensstämmelse
med den allmänna uppfattning man haft om de
olika vapnens värde, men flera överraskande
resultat av stor betydelse kom fram vid analysen.
Sitt största värde hade den använda metoden
genom att en direkt ekonomisk jämförelse
mellan vapen med helt olika tekniska egenskaper
kunde göras samt att en klarare uppfattning
kunde erhållas om hur de olika vapnen kunde
komplettera varandra utan onödig
kostnadskrävande överlappning. Samtliga deltagare i
utredningen var helt övertygade om
operationsanalysens överlägsenhet över tidigare tillämpade
metoder och rekommenderade i sin rapport ett vid-
gat användande av operationsanalysen vid
militära utredningar i fortsättningen.
Slutord
FOA har sedan en följd av år yrkat, att till
Överbefälhavarens och militärledningens
förfogande borde, liksom skett i t.ex. USA, England
och Kanada, ställas ett särskilt organ för en
kontinuerlig försvarsutredning, vari givetvis ett antal
operationsanalytiker borde ingå.
överbefälhavarens tioårsplan kunde då liksom flygvapnets
överses årligen och göras rullande, varigenom ett
kontinuerligt underlag för försvarsgrenarnas
ma-terielplaner skulle kunna erhållas. Dessa skulle
givetvis också vara rullande, varigenom
anpassningen mot den tekniska utvecklingen på lång
sikt kunde förenas med önskemålet om hög
beredskap i dagens läge.
Genom en årlig översyn kan prognosen för den
tekniska utvecklingen rättas, varför det inte
betyder så mycket om den är behäftad med vissa
fel mot slutet av tioårsperioden. Det vore därför
bättre att omedelbart anta planen i nuvarande
skick, även om man efter ett närmare studium
skulle komma till en annan uppfattning om t.ex.
marinens anslagsbehov på längre sikt.
All försvarsindustri skulle, — liksom nu sker
med Saab och SFA — kunna tas med i
planläggningen. Vi måste räkna denna del av industrien
som en del av vårt försvar, och en bättre
utnyttjning av våra resurser skulle erhållas genom
planläggning på längre sikt. Vi har inte råd att låta
våra svenska firmor konkurrera med varandra
när det gäller komplicerad materiel, som kräver
stort utvecklingsarbete, vilket bland annat är
typiskt för teleindustrin. Konkurrens bör i stället
ske med utlandet.
En förutsättning för att få just den
krigsmateriel som vi behöver är att FOA, förvaltningarna
och industrin arbetar hand i hand — ingen kan
undvaras i denna kedja.
En särskild anledning till oro är därför i dagens
läge statens oförmåga att anställa och behålla
den kvalificerade personal, som är nödvändig för
systemtänkande och forskning.
Det är naturligtvis bra för firmorna just nu att
inte behöva räkna med nämnvärd konkurrens
från staten när det gäller de nyexaminerade eller
då det gäller att locka över de bästa
statsanställda. Det kan emellertid resultera i en återgång
till det gamla "gårdfarihandlarsystemet" och då
kan av utländska firmor erbjuden materiel, som
är ëtt resultat av bättre betalda hjärnors
tänkande inom andra länders försvarsmakter, synas
mera attraktiv för de mindre kompetenta
uppköpare som är kvar inom det svenska försvaret,
sedan de bästa teknikerna försvunnit därifrån.
Det hjälper inte att de samlats på firmorna —
såvida inte industrin tar hela försvaret på
entreprenad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
