Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 16 augusti 1955 - Andras erfarenheter - Ljuskänsliga motstånd, av F Ö - Framställning av radioisotoper i en 22 MeV cyklotron, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
TEKNISK TIDSKRIFT
Ljuskänsliga motstånd. I motsats till fotocellen som
ger ström då katoden träffas av ljus ändrar ljuskänsliga
motstånd sin resistans då de träffas av ljus eller
röntgenstrålar. Ljuskänsliga motstånd är halvledare t.ex.
kad-miumsulfid (CdS) och kadmiumselenid (CdSe), vilka visat
sig ha de lämpligaste egenskaperna för olika tillämpningar.
Resistansen hos en obelyst CdS-kristall är 104—105
gånger så stor som resistansen hos samma kristall belyst med
100 lx. Resistansminskningen vid belysning är ännu större
hos en CdSe-kristall där samma förhållande är 10"—107.
Vid svag belysning är resistansen i det närmaste omvänt
proportionell mot ljusstyrkan / men blir vid stark
belysning närmast omvänt proportionell motj//.
De två materialen har olika våglängdskänslighet, fig. 1,
och CdSe-kristallen är även temperaturkänslig, fig. 2.
CdS-kristallens temperaturberoende är däremot betydligt
mindre, ca 15 °/o, då temperaturen ändras från —80°C
till + 60°C, vilket kan negligeras för de flesta
användningsändamål. För samma intensitet hos infallande
strålning, samma pålagda spänning och likvärdiga kristaller av
CdS och CdSe ger den förra kristallen ca 100 gånger så
hög ström som den senare vid röntgenbestrålning men
endast 5—10 gånger så hög ström vid vit lysrörsbelysning.
CdS reagerar snabbare än CdSe för ändringar i
belysningen. Förhållandet mellan tidskonstanterna är ca 100
för röntgenstrålning, 5—10 vid vitt lysrörsljus och 50 vid
ljus från en metalltrådslampa.
Då halvledande material är mycket fuktkänsliga
monteras och förseglas de ljuskänsliga motstånden, fig. 3, vid
ca 200°C. Känsligheten hos en CdSe-cell för ljus från
metalltrådslampor är ca 1,0 A/lm vid en påtryckt
likspänning av 100 V. Motsvarande värde för CdS-celler är ca
50 A/lm. Båda cellerna har en mörkerresistans av över
5 000 Mohm (i obelyst tillstånd). CdSe-cellen tål en ström
av storleksordningen 0,01 mA och CdS-cellen 1 mA.
Cellernas livslängd beräknas till 10 000 h under förutsättning
att de skyddas för elektrisk överbelastning.
Ett ljuskänsligt motstånd med en enkel transistorförstär-
Relativ strömstyrka
5
Fig. 1.
Ström-och våglängds-karakteristikor
för Ijuskänsliga
motstånd.
Fig. 2. Strömmen i en
kadmiumselenidcell
som funktion av
temperaturen.
Fig. 3. Monterade
ljuskänsliga motstånd
(
kadmiumselenid-celler).
kare kan manövrera ett vanligt likströmsrelä flera hundra
gånger per sekund vid en ljusstyrka av några få lux. De
ljuskänsliga cellerna beräknas få största användning för
belysningsreglering, automatisk avbländning på fordon och
för hålkortsmaskiner (General Electric Review 1954 h. 4
s. 28—31). F Ö
Framställning av radioisotoper i en 22 MeV
cyklotron. Man torde i allmänhet föreställa sig att
radioisotoper alltid blir mycket dyrare om de framställs i
cyklotron i stället för i en reaktor. Så är det emellertid inte. I
många fall blir nämligen bestrålningskostnaderna i
cyklotronen liksom i reaktorn små i förhållande till
kostnaderna för sönderfallsförluster, preparering och transport.
Visserligen kan många mycket använda isotoper, såsom
14C, 32P, ^Ca och ’"’Co, erhållas billigare i reaktorer än i
cyklotron, och några isotoper, såsom 137Ce och 131J, kan
isoleras ur klyvningsprodukter, men åtskilliga andra
isotoper fås bäst i cyklotron. Fram till 1949 använde man
dessa maskiner mest för studium av reaktioner med stor
energiomsättning i stället för att framställa isotoper i
större mängd, men detta år planerade man vid Oak Ridge
National Laboratory en 86" protoncyklotron för
tillverkning av isotoper i en skala som tidigare ansetts opraktisk.
Isotoper, framställda i cyklotron, har vanligen
neutronbrist och faller därför sönder genom elektroninfångning
eller positronutsändning fastän några ger /^-strålning och
några kan falla sönder på båda sätten. Isotoper, erhållna
genom neutronbestrålning i en reaktor, har däremot i
allmänhet neutronöverskott och faller därför sönder under
negatronutsändning.
I cyklotron erhållna isotoper har i allmänhet stor
specifik aktivitet. De tillhör oftast ett annat element än
target-materialet. De kan därför relativt lätt separeras och fås
ofta bärarfria. Reaktortillverkade isotoper erhålls vanligen
i blandning med stabila isotoper av samma element.
Undantag är emellertid dotterisotoper, klyvningsprodukter
och isotoper erhållna genom (n,oc)- och (n, p) -reaktioner.
Vid arbete med spårämnen och vid terapeutisk
användning har radioisotopernas strålningsegenskaper givetvis
den största betydelse. Vid tillverkning av isotoper för
sådana ändamål är därför cyklotronen ett värdefullt
komplement till atomreaktorn och konkurrerar knappast med
denna.
Oak Ridges 86" cyklotron är i princip av konventionell
konstruktion med fast frekvens, men många av dess delar
har större kapacitet än som är vanligt. Dess D-elektroder,
som är hängande, är 200 mm breda; avståndet mellan dem
är 100 mm. En 200 kW högfrekvensgenerator ger 400—500
kV spänning mellan elektroderna. Protonbanan evakueras
med tre oljediffusionspumpar som tar 15 m8/s vid
arbetstrycket 3 • 10"5 torr.
Ett ovanligt problem vid en cyklotron av denna typ är
uttagningen av starkt radioaktiva preparat ur
vakuumkam-maren. Härtill används ett mekaniskt manöverdon som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
