Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1955 - Brandförsvarets ekonomi, av Arne Hägglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Åtgärder för minskning av brandskadors skadegrad (skadans omfattning i förhållande till objektvärdet).
Avvägning av åtgärder mot risker
De rent företagsekonomiska synpunkterna
dominerar givetvis handlandet. Brandförsvaret
ingår ofta endast som en detalj, även om denna i
industrier med brandfarlig tillverkning kan vara
av stor betydelse. Ibland kan skyddsbehovet vara
så stort att det avgör industrins möjligheter att
behålla sina anställda eller att överhuvudtaget
driva sin rörelse. Aktuella exempel är
sprängämnesfabriker och vissa plastfabriker, särskilt
sådana med explosionsrisk genom
daminföre-komst. Även snickerifabriker och vissa kemiska
fabriker tillhör den farliga kategorin.
Vid anläggningar där brandfaran är av den
storlek att den bör inverka på planeringen, bör
brandskaderisken givetvis bedömas för varje
alternativ. Närmare analys av brandorsaker är
därvid i regel icke nödvändig. Risken för uppkomst
av storskador kan nämligen minskas genom olika
förebyggande och skadeavhjälpande åtgärder,
oberoende av på vilket sätt brand uppstår.
Det är framförallt av vikt att avväga
åtgärderna riktigt i förhållande till riskerna. Vanligast
är nog att riskerna underskattas och alltför
svaga skyddsåtgärder föreskrivs. Man föreskriver
t.ex. för små fria avstånd, alltför dåligt
byggnadssätt eller icke tillräckligt effektiva
eldsläc-ningsanordningar. Å andra sidan kan alltför
kraftiga eller dyrbara konstruktioner ibland
medföra skadeökning i stället för avsedd
minskning. Som exempel kan nämnas att tunga
betongkonstruktioner i explosionsfarliga lokaler
orsakat betydande skadeökning, bl.a. genom
spridning av tryckverkningar.
Vidare har brandsäkra betongkonstruktioner i
byggnader med mycket brännbart innehåll, t.ex.
större trävarumagasin, icke stora utsikter att
motstå påkänningen vid storbrand. I sådana fall
Fig. 8.
Åtgärder för
minskning
av
skadefrekvens.
uppstår skadeökning på grund av att
konstruktionen förstöres (brandbelastningen överstiger
betongkonstruktionens brandhållfasthet). Under
förutsättning att risken för brandverkan på eller
från grannrisker är rimligt låg skulle i dylikt
fall mindre skada uppstå om lätt obrännbar
konstruktion användes i stället för tung
brand-säker sådan. Avvägningen av lämpliga åtgärder
mot förefintliga risker kan sålunda vara mycket
svår och bör därför som regel beslutas först
efter konsultation av tillgänglig expertis.
Generalplanering i en eller annan form kan
ibland vara nödvändig för lösning av bl.a. de
problem, som aktualiseras på grund av
myndigheters fordringar. Hårda krav kan ställas med
stöd av föreskrifter särskilt i civilförsvars-,
byggnads- och stadsplanelagarna.
Vilka åtgärder som i övrigt bör tillgripas för
eliminering av de största riskmomenten beror
på omständigheterna i olika fall. Man kan ofta
nöja sig med att tillse att fordran på uppdelning
och sektionering av anläggningen är uppfylld,
så att risken för storskador genom brand eller
explosion är i rimlig grad förebyggd. Åtgärderna
kan bestå i uppdelning av anläggningen i mindre
produktionsenheter med fria avstånd eller
brandmurar eller också isolering av brandhärdar
genom byggnadstekniska åtgärder. I vissa fall, t.ex.
vid parallellfabrikation, kan det vara tillräckligt
att tillförsäkra mera känsliga lokaler, maskiner
eller produktionsled särskilt gott skydd.
Dubblering av vissa sådana maskiner eller
produktionsled är även en åtgärd som kan tillgripas, ehuru
den icke är av direkt brandskademinskande art.
Ibland kan man icke genom än så välbetänkta
brandskyddsåtgärder åstadkomma önskad
riskminskning. Detta gäller t.ex. som regel för större
träindustrier, såsom exportsågverk och
liknande. Effektivisering av brandväsendet — bl.a.
genom uppsättning och trimning av egen
industribrandkår samt anskaffning av god
brandsläck-ningsutrustning — bör i dylika fall anses som
nödvändig kompenserande brandförsvarsåtgärd.
Vid kedje- eller serieproduktion är det klart,
att det icke mycket lönar mödan att förbättra
anläggningen endast på vissa punkter, om man
lämnar fula brandrisker här och var, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
