Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1955 - Den nya bygglådan, av Nils Ahrbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
TEKNISK TIDSKRIFT
Teknik och arkitektur
Den enkla och självklara tes, som här tagits
till utgångspunkt, är att vi inte får låta aldrig
så fulländade tekniska metoder av sig själva
bestämma hur våra hus och samhällen skall se ut
och att vi inte skall tro att våra metoder är
fulländade innan de trampat ur barnskorna.
Tekniken kommer säkert att hjälpa oss att göra
husen både bättre och billigare, men funktions- och
miljöfrågor kan inte lösas med
byggnadstekniska metoder. Även sådana självklara
sanningar måste ibland upprepas.
Det sägs nämligen i dag från tekniskt håll rent
ut, att både planlösning och stadsplan bör
bestämmas av produktionsmetoden, och så sker
också i många fall. Husen förläggs inte efter
landskapets och terrängens anvisningar utan
med hänsyn till kranbanor och platsfabriker för
betongelement. När dessa tillfälliga anordningar
är borta, ligger husen uppradade utan någon för
lekmannen fattbar motivering. Planlösningarna
måste bli enkla, sägs det vidare. Ja, enkelhet är
en stor fördel, men det är inte detsamma som
kompromisser, stelhet och tvungen likformighet.
Likformigheten behöver inte vara något fel, om
man valt att bygga de bästa lägenhetsplaner vi
i dag kan åstadkomma, men så har inte alltid
varit fallet. Om de goda planerna inte passat
produktionen, har man ändrat dem utan hänsyn
till konsekvenserna för de boende.
Den viljelösa likformigheten härskar även i de
bostadsområden, som byggts med
hantverksmässiga metoder. Den är sålunda inte alls något
specifikt för ett mekaniserat byggande och behöver
inte heller vara en följd härav. Den har starkt
kritiserats, och man har försökt att upphäva den
med allehanda konstgrepp, som sällan varit
lyckliga och som i stället för likformighet
medfört en meningslös och förvirrande variation.
Likformigheten är ett värde, så länge den inte
blir monoton. Den är önskvärd och nödvändig så
länge den är meningsfylld. Meningsfylld blir den
om den tar hänsyn till natur och människor.
Detta är en estetisk och psykologisk fråga och
inte heller sådana frågor får försummas även
om de till sin natur är irrationella.
Som väl är behöver det inte finnas några
olösliga motsatsställningar mellan
produktionsteknik och arkitektur. Jag vill belysa detta med
några exempel. För några år sedan belönades i
en tävling om ett bostadsområde i Uppsala ett
förslag med första pris, som hade motto "Gröna
gatan". Det var en ny och intressant variation
på planläggningen av ett bostadsområde.
Utgångspunkterna för planen torde ha varit rent
stadsplanemässiga, ekonomiska och estetiska.
Bebyggelsen utfördes med helt vanliga metoder.
För det blivande bostadsområdet i östberga har
HSB utarbetat en stadsplan, som i allt väsentligt
är identisk med "Gröna gatan". Men för denna
plan har en höggradigt rationaliserad byggmetod
med kranar också varit bestämmande.
Planeringen har utförts av en representativ
samarbetsgrupp.
När det gäller lägenhetsplanen är det frestande
att jämföra de begränsningar, som en ny
produktionsteknik kan komma att ställa på
planlösningen, med de förutsättningar, som det
gamla uppvärmningssystemet med lokala
eldstäder gav. Det gav som bekant upphov till
korsplanerna, som ju finns i oändliga variationer
och som ingen på deras tid, efter vad man vet,
känt sig särskilt bunden av, varken tekniskt
eller arkitektoniskt. Det gamla
hantverksmässiga byggandet var också underkastat en sträng
måttstandardisering, som gav den hållning och
logik.
Tekniska och ekonomiska begränsningar är
inte i och för sig några hinder för god
arkitektur. De är tvärtom förutsättningar för ett
meningsfyllt konstnärligt gestaltande. Det är
obefogat att tala om att de nya byggmetoderna
skulle vara en fara för arkitekturen. Det behöver
de lika litet bli som tidigare tekniska
nydaningar på byggnadsteknikens område. Man måste
emellertid fordra att teknikerna åtminstone vill
begripa vilka miljövärden de handskas med,
liksom man förutsätter att arkitekterna skall
begripa produktionsteknikens betydelse och
metoder. Det behövs litet mera elasticitet på ömse
håll, inte bara när det gäller standardiseringen
utan också i tänkesättet.
Det finns emellertid och kommer att finnas
rationella argument att ställa upp mot teknikens
i dess nuvarande utvecklingsfas fullt berättigade
krav på planläggningen. Man kan inte möta
dessa krav med enbart subjektiva omdömen och
med allmänt hållna fraser om nyanser och
"mänsklig miljö". Argument bygger på
kunskaper och kunskaper förvärvas i vår
traditions-lösa tid genom forskning och systematiska
undersökningar.
Genom bostadsvaneundersökningar och
funktionsstudier har vi, trots att mycket ännu
återstår att göra, redan fått en inte föraktlig
kunskap om hur människor i dag begagnar sina
bostäder. Det är en efterkalkyl på ett mångårigt
planläggningsarbete, som utgör en god grund för
utarbetandet av nya och bättre lägenhetsplaner.
Ett sådant typstudium skulle visa, att vi inte
alls behöver så många olika planer, som det
byggs i dag. Vi behöver bara de goda planerna.
Det förefaller av de hittills gjorda
undersökningarna att döma, som om människan själv
hade en nästan ännu starkare tendens än
tekniken att standardisera sin tillvaro. De flesta
undersökta hushållen inrättar sig ungefär på
samma sätt oberoende av olikheter i
planlösningen. Likformigheten tycks sålunda vara
något naturligt. Dessa konstateranden kan emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
